Formuleringsfascism
Än jag är; än är mig jag jag.
Grammatiken var lite ålderdomlig, men du kan vrida på det:
Än är jag; än är mig "jag" "jag".
Jag tog en alternativ betydelse av "än", bara för att förvirra. :P
"Fortfarande är jag, fortfarande är mig jag jag själv."
Det borde stämma. Om du hittar något fel i det, kan du gärna peka ut det.
Utav istället för av.
SERIÖST. Jag vill skrika av frustration när ordet dyker upp. Särskilt när det är i en formell text.
Ja, "utav" är inte riktigt. Jag tror att ordet ger känslan av att vara "formellt".
Utöver det, "eran", och "våran", ska inte synas i formell skrift. "Er" och "vår", är det som gäller.
Jag tror att det är en konstruktion som kommer från att man förknippar att något går av med att något går itu, och därmed använder det som ett sorts "prefix", även om "itu" egentligen betyder att delas "i två" och saknar ett.
Citat från Orks
Jag tror att det är en konstruktion som kommer från att man förknippar att något går av med att något går itu, och därmed använder det som ett sorts "prefix", även om "itu" egentligen betyder att delas "i två" och saknar ett.
Tror du? Det tror jag faktiskt inte.
Tror bara det är allmänt förfall. Läste också att det kan bero på engelskans "out of".
Tragiskt nog, även om jag håller med, så är dej och mej okej att skriva. Möjligen inte en en formell uppsats, men annars är det fullkomligt acceptabelt.
Citat från GreveNoll
Tragiskt nog, även om jag håller med, så är dej och mej okej att skriva. Möjligen inte en en formell uppsats, men annars är det fullkomligt acceptabelt.
Skulle säga att det fungerar i poesi och i vardagliga sammanhang, som när man klottrar ner något på en post it-lapp eller skriver ett sms, men i övrigt... nej.
Enda gången jag använder det är i vardaglig poesi med rim. Då har jag också använt "dom", och det är något jag aldrig, aldrig, aldrig skulle få för mig att använda i andra sammanhang.
Citat från Narcissist
Skulle säga att det fungerar i poesi och i vardagliga sammanhang, som när man klottrar ner något på en post it-lapp eller skriver ett sms, men i övrigt... nej.
Enda gången jag använder det är i vardaglig poesi med rim. Då har jag också använt "dom", och det är något jag aldrig, aldrig, aldrig skulle få för mig att använda i andra sammanhang.
Menar mest enligt Svenska Akademin, jag är fortfarande uppblåst nog för att fnysa så fort jag ser mej eller dej.
Citat från Narcissist
Citat från Orks
Jag tror att det är en konstruktion som kommer från att man förknippar att något går av med att något går itu, och därmed använder det som ett sorts "prefix", även om "itu" egentligen betyder att delas "i två" och saknar ett.
Tror du? Det tror jag faktiskt inte.
Tror bara det är allmänt förfall. Läste också att det kan bero på engelskans "out of".
Förfall och förfall. Det finns ju inget direkt logiskt i språk som säger varför det ena är rätt eller fel. Jag tror inte att engelskan är tillräckligt "commonplace" för att en sådan variant skulle sippra in i det svenska språket. På svenska har ju även ordet (av) två betydelser, vilket den engelska "motsvarigheten" saknar.
Citat från GreveNoll
Citat från Narcissist
Skulle säga att det fungerar i poesi och i vardagliga sammanhang, som när man klottrar ner något på en post it-lapp eller skriver ett sms, men i övrigt... nej.
Enda gången jag använder det är i vardaglig poesi med rim. Då har jag också använt "dom", och det är något jag aldrig, aldrig, aldrig skulle få för mig att använda i andra sammanhang.
Menar mest enligt Svenska Akademin, jag är fortfarande uppblåst nog för att fnysa så fort jag ser mej eller dej.
"mest uttalat o. äv. vard. skrivet mej"
Alltså okej vardagligt, vilket väl har varit fallet i många år? Det är i alla fall vad jag har lärt mig.
Och Svenska Akademien är väl inte de bästa på att ge praktiska språktips heller. Språkrådet är desto bättre.
Citat från Orks
Citat från Narcissist
Citat från Orks
Jag tror att det är en konstruktion som kommer från att man förknippar att något går av med att något går itu, och därmed använder det som ett sorts "prefix", även om "itu" egentligen betyder att delas "i två" och saknar ett.
Tror du? Det tror jag faktiskt inte.
Tror bara det är allmänt förfall. Läste också att det kan bero på engelskans "out of".
Förfall och förfall. Det finns ju inget direkt logiskt i språk som säger varför det ena är rätt eller fel. Jag tror inte att engelskan är tillräckligt "commonplace" för att en sådan variant skulle sippra in i det svenska språket. .
Nej, egentligen inte. Jag skulle inte påstå att jag är traditionell heller. Jag är inte typen som får psykbryt när någon skriver "mej" och "dej", eller andra moderna stravningsformer som faktiskt är logiska. Mej och dej är logiska för att det är ju så man uttalar ordet. "Utav" däremot... alltså what I dont even... vem säger säger ens så? Har hört det här i Skåne flera gånger. Vidrig ovana. GAH!
Kanske inte beror på engelskan. Det är skåningarnas fel.
Har sett det från alla möjliga, olika håll. Jag tror att det är något som faller på tungan, helt enkelt.
På tal om något annat, som en blixt från en klar himmel kom ordet "förfallisk" till mig.
"förfallisk: (moraliskt) förfall i samband med falliska symboler"
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet