Formuleringsfascism
På tal om papegojor, igen. Jag tror helt enkelt att det handlar om betingelse, och om att lära papegojan att upprepa ljud på specifika kommandon.
Citat från Reviendra
Jag tror att man måste vara intelligent (inte rent ut sagt dum åtminstone) och ha lite känsla för det sociala (dvs en känsla för vad som lämpar sig vid vilket tillfälle) för att vara en bra kommunikatör. Jag vet många jätteintelligenta människor som verkligen inte fattat det här med stilnivå.
Det är därför man skiljer på IQ och EQ.
Citat från Orks
På tal om papegojor, igen. Jag tror helt enkelt att det handlar om betingelse, och om att lära papegojan att upprepa ljud på specifika kommandon.
Jag vill väldigt gärna prata om barns första språkliga steg osv
men vi har lämnat ämnet papegojor och återgått till trådens egentliga topic!
Bah. Vad finns det mer att säga? Papegojorna var ju ett mer intressant ämne. Nvm då.
En annan sak då:
Vår
Er
inte -
Våran
Eran
Att försöka skriva simplistiskt och felaktigt gör ont i mig. Det är en konst med vilket obefintligt engagemang vissa lyckas trycka ut ord och meningar i skrift.
Det kan dock vara kul att försöka sig på att analysera de mönster som vissa använder. Jag använder den kunskapen ibland, i mina maskerader på nätet.
Hej hej. Nu är jag inte sådär jätteinsatt i den här tråden, för den är faktiskt på hela 48 (!!!) sidor, men jag undrar över en sak som jag ser ungefär varje dag på mothafookin' Facebook.
Varför finns det folk som pillar in ett mellanrum innan skiljetecken? Ni vet såhär: "typ ." Tror folk verkligen att det är så man skriver?! Förlåt om ni har pratat om det här i den här tråden, men jag känner att jag behövde lätta på hjärtat mitt.
P.S. Förlåt om jag inte får prata om skiljetecken här! D.S.
Citat från aao
Hej hej. Nu är jag inte sådär jätteinsatt i den här tråden, för den är faktiskt på hela 48 (!!!) sidor, men jag undrar över en sak som jag ser ungefär varje dag på mothafookin' Facebook.
Varför finns det folk som pillar in ett mellanrum innan skiljetecken? Ni vet såhär: "typ ." Tror folk verkligen att det är så man skriver?! Förlåt om ni har pratat om det här i den här tråden, men jag känner att jag behövde lätta på hjärtat mitt.
P.S. Förlåt om jag inte får prata om skiljetecken här! D.S.
Mm, yes, hatar det. Det verkar bli allt vanligare, nu för tiden. Jag stör mig på det, och brukar alltid påpeka det för folk, när jag ser att det begås, då jag anser att det är ett ganska betydande fel.
Finns det verkligen människor som gör så? Det låter väldigt märkligt i mina öron.
Det bästa som finns är människor som använder ett vackert och korrekt språk, både i tal och skrift.
Stavfel är okej, om det är svårare ord.
* Egentligen, inte igentligen.
* Det är en stor skillnad mellan ända och enda.
* Ändå, inte endå.
* Diskussion, inte diskution.
* Helst, inte hällst.
Talat språk är jag inte så intressead av eftersom det inte går att formulera sig lika precist, så länge man inte fått tid på sig att tänka ut vad man ska säga. Något som irriterar mig som satan är när somliga säger hon/han istället för henne/honom. Plz kill me. Hur lyckas man ens en gång?
Jag kan förvisso dra till med ett "jag slog 'an på käften" eller ett "be 'na gå ut och mjölka kräken". Men det är ju småländskan som slår till.
Det värsta är när officiella organisationer eller personer stavar sämst, särskriver och skiter i skiljetecken.
MediaMarkts "super rea" är ett fint exempel. Hatar.
Min svensklärare langar särskrivna infoblad då och då, fyfan.
ARG
ARG
JÄTTE
ARG
I tal bryr jag mig inte lika mycket om formuleringen, men det är vackert när människor ersätter vissa ord.
Ex:
Vardagligt språk: "Jag tycker att människor i vår ålder ska kunna.."
Ett finare vardagligt språk: "Jag anser att människor i vår ålder bör kunna.."
Citat från mypolicy
^
I tal bryr jag mig inte lika mycket om formuleringen, men det är vackert när människor ersätter vissa ord.
Ex:
Vardagligt språk: "Jag tycker att människor i vår ålder ska kunna.."
Ett finare vardagligt språk: "Jag anser att människor i vår ålder bör kunna.."
Ja, ett lite mer levande språk. Mina f.d emokompisar sa alltid att jag pratade som en gubbe för att jag har en tendens att svänga/slänga* mig med, för dem, okända uttryck. Insåg först när jag började plugga på universitetet att jag har umgåtts med pårökta bebisar. Man tar en människa mycket mer seriöst om han eller hon är vältalig, helt klart!
*Det var tjafs om det på redaktionen. Jag menade att det heter svänga, men de insisterade på slänga.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet