Förlorat din superbästis?

Ja, vi var bästisar i lågstadiet, men sen började hon i högstadiet och jag gick fortfarande kvar i lågstadiet, och hon blev värsta beyotchen. Låtsades inte om mig, svarade inte när jag ringde, ignorerade mina sms. Så jag struntade i henne, och idag är vi nog... Bekanta skulle väl jag påstå.

Aa när jag var 13 grät jag när han flyttade. Hemskt
Tyvärr har de flesta vänner svikit mig. Har inte många, såatteh och min kusin är dum i huvudet. är jävligt bitter nu för tiden men försöker vara glad. Jag träffade två för några månader sedan som jag tycker om men en av dem flög hem till amerika och den andra jobbar i london.

Hade en från vi satt i sandlådan till 7an, hon gick till mobbar-gänget för att inte bli utsatt som mig.

Jag har förlorat alla som stått mig nära, och då menar jag varenda en.
Jag har en hemsk förmåga att sluta bry mig om människor, och i slutändan, mig själv.

En av mina bättre kompisar dog i överdos för ca 11 månader sen. Har fortfarande inte besökt hans grav.. Det är väl kanske det jag ångrar.

Jag har förlorat 2 superbästisar. En dog vid 16 års ålder och då lämnade den andra mig för det blev la jobbigt för henne eller nåt. Ångrar inget direkt, kände att jag gjorde det jag kunde men det hjälpte inte. Hon har däremot försökt få tillbaka kontakten men jag känner mig bara helt off och att det inte kommer bli samma igen ändå.

Citat från Antabus

Någon du kände då att du kunde offra livet för? Ja, tyvärr :/ Min fd bästa vän Becka.
Ångrar du att det blev så? Verkligen inte! Livet har varit så mycket bättre utan henne. Ångrar att jag inte lämnade henne innan!
Berätta hur du förlorade honom/henne. Skulle till Liseberg och träffa min pojkvän för första gången. Han ville vara med mig ensam utan någon. Så när jag skulle ringa och säga att hon inte behövde komma så sa hon: Vad bra att du ringde jag är i Lise nu vart är du?
Jag förklarade för henne lugnt vad som hänt och hon lacka totalt! Så fick göra ett val. Antingen välja henne som jag kunde varit med 24/7 eller min pojkvän som bor 3 timmar med tåg och aldrig kommer till göterborg och inte ser så ofta. Självklart valde jag honom :O Hon blev sur, hotade mig, skickade folk på mig och sa att hon utnyttjade vår ''vänskap'' och att det inte ens var äkta. Men som sagt, Saker och ting är bättre utan henne.

Jag vet inte hur det är mellan mig och en av mina bästa vänner. Men det känns som om detta inte går att fixa. Jag orkar inte dra upp hela historien om hur det blev såhär, men enligt henne är jag inte bra någonstans. (hon klagar bara på vad jag gör, säger osvosv...) Jag ångrar en jävla massa saker, framför allt att jag var en så dålig vän. Eller vet faktiskt inte om jag varit en dålig vän... Men ja. Gör ont att tänka på det och jag vet inte hur många gånger jag gråtit efter all denna skit som bara blir värre. :(

Jag flyttade till Norge och hon blev sur.

nope höhö :)

Hon gick till en annan.

Jag förlorade min bästis (jag gjorde ett val rättare sagt) för ~ett halft år sedan . Vi var så jävla lika varandra, två fjortisar liksom. Båda hade blont hår, sminkade sönder sig, lekte efterblivna och så.. Jag förändrades, det gjorde inte hon. Hon tjatade på mig för varenda litet fel jag gjorde, och sa att jag var en dålig kompis. Tillslut fick jag nog och bröt kontakten med henne. Vi går i samma klass, så det är pretty stelt och pinsamt mellan oss. Jag mådde aldrig bra när jag var med henne, hon trodde jag ljög om allting osv, så vi var kanske inte så perfekta bästisar som vi trodde att vi var. Jag skulle inte vilja vara vän ens med henne idag.

Jag "förlorade" min dåvarande bästis i sjuan då hon bad mig att inte prata med henne i skolan för att de hon ville bli kompis med gillade inte mig och om de såg oss prata skulle de inte gilla henne. Något sådant. Det var bara jättekonstigt allting och jag blev arg och slutade prata med henne helt. Fast inget jag direkt ångrar elller så.

Ja det har jag gjort, hade kunnat göra allt för henne.
Det "tog slut" för jag var en idiot. Men otroligt att det faktiskt finns folk man kan konekta med så galet bra.