Flytta utomlands, vad är dina tankar?

Jag flyttade utomlands precis innan jag fyllde 12 (bor kvar här också) och ska kanske flytta till London och bo där ett tag bara för att prova på.
Kan säga att det var förjääävligt. Hade bara mamma, fattade inte ett skit av vad folk sa, saker var annorlunda och jag kunde knappt prata Engelska och blyg som fan. Dock försvann saknaden för pappa och vänner o.s.v. efter inte ens ett år.

Sen är det en stor skillnad mellan att flytta någonstans för att man själv vill det och att flytta mot sin vilja. Man vänjer sig vid att man inte har sin familj och gamla vänner nära till hands och det tar ett tag innan man kommer in i ''systemet'', men man träffar ju nya människor vartefter och sen kanske man hatar det eller så älskar man det, men man har i alla fall provat på.
Angående högtider etc, det är bara att åka och hälsa på. Sen kanske det är svårt beroende på vart man flyttar, rent ekonomiskt o.s.v. Sen blir det för vissa inte lika viktigt.

Jag har redan bott utomlands sedan 2010 i princip. Jag har rest runt västeuropa och bott i Irland och Cypern. Jag valde att flytta eftersom jag ville se något nytt, lära mig om andra kulturer på djupet och kunna bredda mitt CV lite.

Att jag valde just Irland och Cypern berodde på att det var där jag hittade jobb. RCI som jag jobbade för på Irland bekostade den flytten och Televinken som jag jobbade för på Cypern betalade den flytten så det är egentligen väldigt enkelt om man bara klarar av att hittta ett jobb.

Då mina vänner redan innan min flytt var rätt spridda över Sverige och jag var van att spendera många månader åt gången ifrån varje enskild vän/familjemedlem så var det ingen omställning alls för mig. De som verkligen är riktiga vänner finns kvar oavsett var man bor, och att man är borta länge gör det bara ännu roligare när man väl kommer och hälsar på sen.

1. Ja, för jag klarar inte av vintrarna särskilt bra, eller kyla öht, inte överdriven värme heller dock, höhö.

2. England, Irland, Italien, Tyskland, Nya Zeeland. För att det är länder jag antingen har släkt eller rötter i eller har besökt och verkligen tycker är trevliga osv.

3. Det är just det som gör att jag inte tänker flytta härifrån. För mig är släkt och vänner väldigt viktigt, så nej, hellre vara med sina nära.

4. Eftersom jag även tycker detta är mycket viktigt så skulle det kännas oerhört tråkigt och skulle nog känna mig en aning utanför. Då jag inte skulle ha råd att åka fram och tillbaks varje gång skulle det ju bli så att jag missar en hel del, vilket känns ovärt.

Har tänkt länge att jag skulle flytta här ifrån så fort jag kunde, men så började jag inse att mina nära som jag älskar och känner bor här så alla kalla vintrar får vara värt det ändå. På sätt och vis önskar jag att min mamma valt att stanna på sköna Nya Zeeland, och jag lärde känna den släkten jag har där och fått vänner där för det skulle vara så mycket skönare, är ju ganska mycket försent nu.
Hade jag inte haft några vänner knappt här eller inte vart så familjeinriktad skulle jag nog fly landet vid det här läget. Men icke, blir väl fast i detta land jag inte gillar på många vis.

1. Skulle du kunna tänka dig att flytta utomlands och i såfall varför?
Jag har flyttat till Norge, och jag trivs oerhört bra med det!

2. Vilket/vilka land/länder skulle du kunna tänka dig att flytta till och varför?
Norge, då. Min pojkvän bor här och det är ett fantastiskt land med otroliga miljöer och människor. Jag kan inte komma på en enda punkt där Sverige slår Norge. Eventuellt utbudet av laktosfria produkter kanske, lol.

3. Hur skulle du hantera eventuell saknad av familj, vänner m.m.?
Det är ganska jobbigt emellanåt, men jag hälsar ju på så ofta jag kan och då är allt som vanligt. Det är skönt.

4. Vad tänker du om att du skulle kunna missa händelser som: högtider, födelsedagar, en familjemedlem/vän går bort?
Min farfar gick bort i februari, och jag kunde tyvärr inte ta mig hem tills dess. Ska dock vara närvarande vid urnsättningen första måndagen i maj.

Egna tankar:
Vädret 3/4 av året </3

Flyttade utomlands direkt efter att jag hade fyllt 18. Flyttade till Irland, världens underbaraste land. Ett av mina värsta och svåraste beslut någonsin var att flytta därifrån. Bodde där i två år. Jag kommer garanterat att flytta dit igen när jag har möjligheten. Måste ta tag i mitt liv and sort out some shit först.

Jag hade inga problem alls med att jag saknade folk, jag trvides så himla bra helt enkelt. När jag var hemma och hälsade på kanske jag kunde känna att jag hade missat en hel del, men allt bra med Irland övervägde ändå det.

Viktiga födelsedagar och högtider kan man ju åka hem till (om man inte bor allt för långt bort såklart). Jag åkte till exempel alltid hem till jul och nyår + 1-2 veckor på sommaren.

Allt jag kan säga är GO FOR IT. Även om man inte skulle trivas lika bra som jag gjorde så är det ändå en upplevelse och en otrolig livserfarenhet.

1. Skulle du kunna tänka dig att flytta utomlands och i så fall varför?
Ja, utan minsta tvekan. Bodde på Gran Canaria tre månader och det var det bästa jag gjort hittills. Jag behöver lite nytt för att må bra helt enkelt!

2. Vilket/vilka land/länder skulle du kunna tänka dig att flytta till och varför?
Vilket som helst, så länge det är varmt. Med varmt menar jag minst som en svensk sommar. Jag tycker helt enkelt inte om kyla.

3. Hur skulle du hantera eventuell saknad av familj, vänner m.m.?
Självklart saknar man sina nära och kära. En liten tröst är att det finns videosamtal, så det har funkat bra. Självklart är det jobbigt att inte ha den där fysiska kontakten, men man får göra så gott det går!

4. Vad tänker du om att du skulle kunna missa händelser som: högtider, födelsedagar, en familjemedlem/vän går bort?
Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Visst kändes det lite annorlunda att ligga på stranden och sola på julafton, men det är inte något jag tycker är negativt precis. Det där med dödsfall var lite jobbigare än vanligt dock. Att inte kunna krama/ta hand om sin familj som man visste var ledsna var inte speciellt kul. När det kommer till födelsedagar så kan man skicka ett kort eller ringa och ta igen det när man ses. Mina vänner och familj har förståelse för det.

Egna tankar kring ämnet:
Ibland måste man våga ta det där klivet, hoppa och bygga vingarna på vägen ner. Våga satsa för att vinna, osv. Det kommer säkerligen inte vara problemfritt, däremot blir det vad man gör det till tror jag. Redan första veckan blev vi rånade, jagade, indragna i bilar, fick sitta i polisförhör och dylikt. Man lär ju sig allt efter hand och trots det så var det bland det absolut bästa jag gjort. Jag växte enormt mycket som person, fick helt nya perspektiv, erfarenheter och hade den roligaste tiden hittills. Kan inte annat än att säga att alla ni som är lite inne på att dra iväg, gör det. Det kanske blir det bästa eller det värsta ni någonsin gjort, oavsett vad så kommer det bli något ni kommer lära er av och minnas för livet.

Ja, tack. Katalonien, permakultur och kärlek.

Så här är några frågor:

1. Skulle du kunna tänka dig att flytta utomlands och i såfall varför?
Ja. För att jag inte trivs i Sverige, och vill se andra länder.

2. Vilket/vilka land/länder skulle du kunna tänka dig att flytta till och varför?
Norge/Danmark lockar just nu. Men, Skottland, Brasilien, USA, Kanada, Tyskland och Australien lockar mest.

3. Hur skulle du hantera eventuell saknad av familj, vänner m.m.?
Skype, antar jag!

4. Vad tänker du om att du skulle kunna missa händelser som: högtider, födelsedagar, en familjemedlem/vän går bort?
Alltså, det är ju tråkigt. Men det mesta är okej att missa egentligen. Man får helt enkelt ta igen det när man väl kommer hem på besök.
Om någon som stått mig nära gått bort åker jag hem till begravningen.

Så här är några frågor:

1. Skulle du kunna tänka dig att flytta utomlands och i såfall varför?
Jag bor redan utomlands, i Tokyo, Japan.

2. Vilket/vilka land/länder skulle du kunna tänka dig att flytta till och varför?
Jag trivs bra i Tokyo, älskar storstadslivet och en metropol som aldrig sover. Älskar att man kan få tag i allt inom räckhåll, men även den japanska livsstilen, språket och kulturen m.m. Gillar hur människor visar så mycket vardags respekt här som inte existerar i väst.

Förutom Japan skulle jag vilja flytta till något varmt land, som Spanien, där jag bodde som barn.

3. Hur skulle du hantera eventuell saknad av familj, vänner m.m.?
Saknar familj, vänner och framförallt pojkvännen varje dag, hur lång tid det än går så är saknaden kvar, men eftersom Tokyo alltid har varit min dröm i alla år, så går det att uthärda, jag kan alltid åka hem igen om det blir för mycket.

4. Vad tänker du om att du skulle kunna missa händelser som: högtider, födelsedagar, en familjemedlem/vän går bort?
Vill kunna fira vissa högtider som julafton, nyår och födelsedagar hemma i Sverige, vilket jag funderar på att göra. Värsta tänkbara som slagit mig många gånger är om någon av mina nära och kära går bort, skulle vara förjävligt.