Er syn på psykiskt sjuka?
Hejsan,
Nu är det så att jag går Psykologi B och vi ska göra fördjupningsarbeten.
Jag valde Folks syn på psykiskt sjuka, och vad det beror på
Nu vill jag alltså ha era åsikter och tankar om Psykiskt sjuka personer, och då menar jag riktigt psykiskt sjuka såsom de med äkta Borderline/Schizofreni/Depression osv
Tex, Hur reagerar ni på om ni möter någon med tydliga personlighetsstörningar?
Vad tänker/känner ni när någon pratar om psykiskt sjuka människor?
Osv, bara bre på :)
Håll er seriösa SNÄLLA, för annars gör ni det bara jobbigt för mig att analysera och samla era svar :<
Tack så hemskt mycket :D
(Tråden kommer bara vara aktiv till 15/5, sen får folk ta över och diskutera sig blåa eller om admins vill ta bort den :3 )
När jag vart inlagd fanns det bara plats ledig på en avdelning för sådana som är "riktigt" sjuka, de flesta där var psykotiska.
Och ja i början var man väl rädd för de och fick en massa konstiga nojor över vad de skulle kunna ta sig till när de är instabila.
Men efter några dagar så insåg jag att de var trevliga trots sina problem.
När man vardagligt pratar om sjuka människor så är min första tanke sociopat/psykopati och folk som går runt och har ihjäl andra för skojs skull.
Men om jag möter på någon okänd med uppenbara störningar så reagerar jag olika beroende på hur de ser ut.
(om det hjälper något).
Äsch, dom tycker ju bara synd om sig själva. Jävla crybabys.
Stop faking get a job
Tycker det är obehagligt, och undviker att komma i kontakt med psykiskt sjuka.
Orsaken är väl att jag har noll kunskap och inte har en aning om hur jag ska agera.
Jag tycker att hela bunten är psykiskt sjuka.
Beror väl på vad det är för slags störning?
Jag skulle inte kunna tänka mig hänga med någon som har tvångstankar och måste döda katter et.c.
Men folk med t.ex borderline, Autism, Aspergers, eller ADD/Bipolar är bara något jag finner intressant och vackert, såvida det inte har utvecklats till "Det-är-fett-synd-om-mig-ge-mig-uppmärksamhetsstörningar."
tl:dr happyness is good, sadness is beautiful.
Citat från naid
Beror väl på vad det är för slags störning?
Jag skulle inte kunna tänka mig hänga med någon som har tvångstankar och måste döda katter et.c.
Men folk med t.ex borderline, Autism, Aspergers, eller ADD/Bipolar är bara något jag finner intressant och vackert, såvida det inte har utvecklats till "Det-är-fett-synd-om-mig-ge-mig-uppmärksamhetsstörningar."
tl:dr happyness is good, sadness is beautiful.
asperger är ingen psykisk sjukdom
Har själv bott under samma tak som en psykisk sjuk person. Han är manodepressiv. Ena stunden kunde han vara så glad att han stod och torkade ur kylskåpet i flera dagar, om och om igen. Andra dagar la han sig bara ned i sängen och ville dö. Det kan vara extremt påfrestande att ha någon vid örat dag ut och dag in som pratar om helt meningslösa saker, t.ex att det finns en liten fläck på ena däcket på bilen eller att en liten fågel flög förbi fönstret för tre dagar sedan. Men varje gång jag blev irriterad och sa ifrån fick jag en del skuldkänslor. Trots att han inte alltid kan rå för vad han pratar om och vad han gör så har han fortfarande känslor och kan bli både ledsen och glad, precis som jag. Han betydde inte mindre för mig för att han var sjuk, utan han var lika mycket värd i mina ögon som alla andra.
Jag tänker inget speciellt när jag träffar personer som är sjuka. Det gäller bara att veta vad man gör och säger. Precis som dessa människor måste följa lagar och regler som en så kallad frisk person, måste vi behandla dem som personer.
Citat från SevenDust
Citat från naid
tl:dr happyness is good, sadness is beautiful.
asperger är ingen psykisk sjukdom
Det beror helt på hur du definerar psykisk sjukdom.
"That depends on how you define "mental illness". If you define it as "something in the DSM-IV, treated by a psychologist, with primarily mental symptoms", then yes, it's a mental illness. But consider: Under this definition, many other things are mental illnesses: Mental retardation, learning disabilities like dyslexia, ADHD, speech impediments, Alzheimer's. Putting autism in that group makes sense--even if "mental illness" has connotations that those things don't have.
On the other hand, let's define mental illness as "a condition with emotional, behavioral, and sometimes psychotic symptoms, treated by a psychologist, which causes distress and impairs function." Under that definition, none of the above (including autism) qualify. This is the more commonly used definition of mental illness...
"
Mitt ex är rejält psykiskt störd. Jag vill inte ha någonting med sådana personer att göra. De vet inte vad de vill. De är osäker på allt och alla. Det som är fascinerande det är att jättemånga som går psykologi linjen är psykiskt störd eller har varit. Hon ska gå den. Makes sense? Min lärare säger att det också är väldigt vanligt...
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet