Er relation med föräldrarna?

Jag skulle väl vilja säga att den är bra. Vi bråkar näst intill aldrig och det går väl säga det mesta till dom. Bara det att jag är väldigt asocial så pratar inte speciellt mycket med något i detta hem

Halvtaskig. Morsan och syrran gillar jag, men jag och farsan tycks inte kunna komunicera alls :\
Fast ingen av de förstår mig thou :S

Sen är jag halvt asocial så de måste tvinga mig att berätta saker. Hatar hatar hatar att snacka med de.

Well. Mamma och jag bråkar varje dag över saker. Stora som små, alltid är det mitt fel. Idag så när vi förde över bilder till hennes dator sen i julas så var inte vissa bilder med som hon hade tagit (tydligen. Hon tog aldrig några bilder). Då hade jag tagit bort bilderna. Jag var en värdelös jävla unge som inre förtjänar att leva. Jag är ett missfoster. Det gjorde ont i hennes hjärta och att hon aldrig skulle förlåta mig den efterbliven och själviska ung jäveln jag är. Hon stack hemifrån ca 1-2 timmar och gick ut och gick medans jag satt hemma och grät och hatade mig själv. Klandrade mig själv osv. Så mamma har jag inte speciellt bra relation till. Okej, jag har sämst relation till henne men den elaka haggan får skylla sig själv även fast "allt är mitt fel".
Pappa har jag grymt bra relation till.
Mina förändrar är tyvärr inte skilda, men om det händer någon gång (gladaste dagen i mitt liv i så fall) så kommer jag dra till pappa och aldrig mera prata med mamma igen ^^

Bor inte ens i samma land, men ses relativt ofta ändå och hörs på telefon kanske lite för ofta så.

Citat från zandrans

Citat från Daddyissues

Mamma- helt perfekt
Systrar- Helt perfekt förutom en av dom som jag kan bråka lite med ibland (har två)

Super bra! Ja älska mina föräldrar/bröder samt släkt. Sjukt undebara o störtsköna hela bunten!

Pappa är ett rövhål men min relation till morsan är det bästa som går att få!

bra till och från

Bra relation. Men på senare år har jag börat reta mig på dom, vilket är synd för jag vill verkligen intevara elak mot mina föräldrar. Det ska dock vara ganska normalt att man retar sig allt mer på dom efter 18årsåldern.
Nu har jag bott ensam ett bra tag och blir alltid lika glad när det vankas söndagsmiddag hos päronen :D

Fantastisk.

Non-existing, tänker inte på dem som föräldrar.

Tja.

Mina föräldrar kan inte det där med ekonomi vilket resulterar i att det mesta av mina pengar försvinner till dem så de kan köpa cigg och tidningen och det är pengar jag aldrig mer får se igen.
Min mamma förolämpar mig konstant. Antingen är jag så "dum i huvudet att jag inte ens kan öppna en dörr", eller så kan jag helt enkelt inte tänka. Samt jag verkar alltid gör något fel då hon faktiskt varje gång jag gör något kommenterar det. Jag hamnar i min 13åriga brors skugga då han är som pojkar "ska" vara. osvosv.
Min pappa är inte så mycket. Han bara är.

jag har en usel relation till min pappa pga min lossas mamma. Men min mamma är som min bästa vän nästan ^^