Er relation med föräldrarna?

Väldigt bra, jag derpar till det då och då men vi har för det mesta en mkt bra relation.

Halverst.
Pappa har jag rätt halvbra relation med.
Mamma, njae, tål inget osv.
Sen så tär det jävligt mycket på familjen sen vi fick Anton, han ska alltid prioriteras i första hand, han ska seriöst det annars pajjar allt.
Sen så är de mycket i Göteborg osv med honom vilket tär jävligt mycket.

Min relation till min mamma är helt okej. Vi är ganska lika på många sätt och vis. Det är ofta vi som gör saker tillsammans inom familjen då jag är det enda barnet. Pappa däremot har jag varit rädd för hela mitt liv, han skriker mycket och det är sällan vi säger mer än "godmorgon" och "godnatt" till varandra under dagarna, utöver det blir jag bara tilltalad när jag har gjort något dåligt eller om mamma tvingar pappa att säga något till mig. Känns rätt kasst faktiskt.

Mamma - askass, non-existing numera etc etc
Pappa - Okej. Vi träffas högst nån gång i månaden men då är det trevligt att ses. Är dock mer som typ en kompisrelation hah, vi fikar och diskuterar musik and that's that, han är inte så pappig av sig.

Har en väldigt bra relation med dom.

Brukade vara bättre men på sistone har det gått åt helvete. Fast det är för att förut så anpassade jag mig till dom. Har blivit mer självisk och skitit i det på sistone.

Har ändå aldrig fattat det där med familj, jag är hellre med vänner. Å så har jag inga! :pPPpppPPppPp

Super bra skulle jag säga! :)

Har en väldigt bra relation med min mor! Min far stack när jag var två men den var säkert bra innan dess!

Den suger, typ.
Min pappa tror jag knarkar, letar efter knark i mitt rum när jag inte är hemma (lol<3), tjatar alltid på mig om en massa saker osv.
Min mamma har jag lite bättre relation med, har typ inget gemensamt med henne, men ja.

Och nu på senare dagar så litar dom inte på mig när det gäller pengar, måste visa upp kvitton för allt, annars tror dom jag har köpt knark för pengarna. Hahahah orkar inteeee

de köper saker åt mig istället för att bry sig
men morsan bryr sig lite iaf

äh den duger, inte bäst men jag klarar mig själv vafan xD

Mamma: Vi har en hatkärlek till varandra som inte kommer gå att förklara mer än att hon både kan vara världens bästa mamma, men hon har också misshandlat mig när jag var yngre. Fast det var några år sedan nu.
Pappa: Jag känner honom knappt. Han träffade mig första gången når jag var 3 år tror jag och han blev tvingad till det i stort sätt. Han visste mycket väl om vad som hände dem där 5-6 åren hemma hos mamma men brydde sig inte ett skit. Nu har han skaffat barn med en kvinna som verkligen hatar mig.

Fast jag ska antagligen flytta till fosterfamilj nu det sista så det löser sig!

Pratar inte mycket med pappa, men han håller med mamma, och mamma är jämt sur på mig för en eller en annan anledning och är allmänt missnöjd med min personlighet och mina handlingar .. kan inte prata om mina problem med någon av dem och har aldrig gjort. Inte heller är det så att hon "ersätter kärlek med pengar", hon kör inte ens på "gör detta så får du pengar" utan "gör du inte detta tar jag dina pengar" .. visst kan hon få "kärleksryck" och krama mig men hon är oftast bara sur. Eftersom både mamma och pappa tryckt ner mitt självförtroende ganska mycket genom åren har jag själv svårt för att tänka t.ex. "åh jag ÄLSKAR mina föräldrar", för jag kommer bara ihåg varje gång de tryckt ner mig, haha. Känns som att jag skulle ha det bättre om de bara slutade bry sig om mitt liv också, men det kan jag ju antagligen inte begära när jag bor i deras hus och lever på deras lön osv.

Väldigt, VÄLDIGT ansträngd med mamma, helt okay med pappa.

asiatisk