En Julsaga av Halmgris
Citat från FMJ
"Ja, det var Johans flickvän Amanda, som han träffat
förra året på ett möte för ungvänster.
Vad skulle han göra?
Skulle han svara?
Skulle han låtsas vara bortrest?
Han valde ett alternativ någonstans där mittemellan.
"Nej", skrek Johan."
hahaha <3
Eloge till dig som hittar humorn.
Dvs Johan och hans flickväns totala avsaknad av sunt förnuft.
Ofta man behöver komma iunderfund med att monopol är skittrist ensam, tex?
Och hur låter man sig själv vinna i monopol när man lirar ensam?
Tål att tänkas på.
Nej jag försöker ba föra diskussion haha.
Citat från powahpuff
Båda har sin charm!
Men du får ju inte länka sådär, trodde ju att du hade skrivit sagan om anorektiska Elin :(((((([/i]
Fast jag ska ju skriva den snart, jag ska bara försöka lista ut vad folk tycker jag ska ändra på i den haha.
Plus att jag nog ska se torsk på talinn haha.
Citat från Halmgris
Citat från Azurmen
Novellen var väll rätt skön, bra skrivet imo. C:
Nietzsche är väll den där tyske filosofen? o:
Förstår dock inte riktigt meningen med att skriva en Julsaga om Johan som hatar julen, isolerar sig och läser Nietzsche för sakens skull, utan att han ändras på något sätt. Julsagor ska väll innehålla en skön moral som får Julen att kännas mysigare och mer värd att fira?
Litteratur är en subjektiv spegling av vardagen.
Så med andra ord, meningen med sagan är att uttrycka min frustration över en överdriven konsumtionshögtid.
Och delvis är ju humorn att den heter "En Julsaga" som Charles Dickens novell om en sur jävel som inte tycker om varken julen eller sina medmänniskor, med den, som du uppfattade korrekt, totala avsaknaden av sensmoral som enda skillnad.
Sedan är det tradition att det jag skriver egentligen inte ska ha någon handling.
Om namnet är en slags parodi så hänger jag med. :0
http://www.emocore.se/?sida=forum&thread=25186
Jag skrev den jättefort för att få saken ur världen.
Tycker den blev hemskt dålig :/
Följande novell kommer enligt en undersökning på expressen.se förjhöja din livskvalité med 240%
Gult.
Av alla färger i världen att välja på hade hon skickat ett gult kuvert.
Nu låg det där, oöppnat på köksbordet, och liksom stirrade på Elin, som för att säga:
"Long time no see, sugen på en latté?".
Elin stirrade tillbaka på kuvertet, enbart på jävelskap.
Hon var inte den som lade sig ner i första ronden, tänkte hon med en viss stolhet, åh nej, synnerligen inte.
Snarare raka motsatsen, Elin var en såndär person som stod upp, rak i ryggen, och tog emot alla slag med en nästan
skämmig stolthet tills kanske rentav allra sista ronden.
Eller åtminstonde femte eller sjätte ronden.
Någon gång måste man ju unna sig lite lugn och en kaffe.
Kaffe?
Kanske kuvertet hade haft mer rätt än vad Elin trott från första början, en latté skulle kanske inte sitta helt fel.
Hon visste redan vad som stod där.
Brevet var nämligen från Elins socialsekreterare Gunilla.
En gråhårig sur jävel med torr hy.
Det var ungefär så mycket Elin visste om henne.
Eller, när hon tänkte efter så tyckte hon sig även minnas att Gunilla nämnt något om en svart
cocker spaniel, men hon var inte säker.
Gunilla brukade skicka brev lite då och då och föreslå att dom skulle gå till något halvsunkigt café på Kungsgatan 24 där det spelades indiepop dygnet runt.
Gunilla hade nämligen dragit slutsatsen att en tjej som Elin, som klädde sig lite "utmanande" och hade piercing i ena ögonbrynet, kanske skulle gilla den lite "rockigare" stilen på caféet.
Dom brukade beställa kanelbullor och cappuccinos, och sätta sig lite avskilt.
Där diskuterade dom exempelvis musik, hur Elin mådde, och hur det gick med hennes BUP-utredning.
Allt som allt brukade det vara rätt okej möten.
Det där jävla brevet låg fortfarande och stirrade maniskt på Elin, men hon var inte motiverad att läsa det.
Det var ju ändå bara en ny tid, ett nytt samtal och en ny kanelbulle.
Hon önskade att brevet varit från en en snygg kille istället.
Var det för mycket begärt?
När hon tänkte efter behövde han inte ens vara snygg, utan kanske bara lite söt på sin höjd.
Men hon hade aldrig fått brev av någon kille.
Hon hade nästan aldrig ens pratat med en kille.
När hon gick i mellanstadiet hade hon varit för tjock, pojkarna hade mest dragit henne i håret.
Och på högstadiet hade hon inte hunnit med att träffa killar, hon hade nämligen varit
alldeles för upptagen med att köra fingrarna i halsen.
Elin gick med andra ord inte på möten med BUP och sin socialsekreterare med dålig hy utan anledning.
Eller, för Elins del var det ingen anledning, men enligt Gunilla var det viktiga saker.
Oftast så försökte BUP "gå till källan" med Elins problem.
Dom diskuterade länge och ofta Elins barndom, tidiga tonår och ätvanor.
Ibland så svarade Elin bara "ja" på alla frågor, och ibland försökte hon engagera sig i konversationen.
Efter några timmars diskussioner så sade BUP-tanten att det nog fick vara bra
för idag, och lovordade att dom antagligen bara idag kommit ett steg närmare källan.
Jo, vid närmare eftertanke så var BUP-tanten övertygad om att dom kanske redan
nästa gång skulle hitta källan.
"Vad bra", brukade Elin då svara snabbt och le lite försynt mot BUP-tanten
innan hon sprang iväg mot närmsta toalett och spydde upp det hon ätit tidigare under dagen.
"Gumman, vad är det för spännande brev du fått?" ropade mamma till Elin.
Elin svarade att det nog var från Gunilla.
"Ska du inte läsa det då?".
Joo, svarade Elin.
Hon kände genast igen Gunillas handstil.
16:30 skulle dom träffas.
Elin skulle rekommendera henne en bra, återfuktande hudkräm.
16:30 på Kungsgatan 24.
Haha denna e faktiskt kass.
den e bääst ! :DCitat från Halmgris
Följande novell kommer enligt en undersökning på expressen.se förjhöja din livskvalité med 240%
Gult.
Av alla färger i världen att välja på hade hon skickat ett gult kuvert.
Nu låg det där, oöppnat på köksbordet, och liksom stirrade på Elin, som för att säga:
"Long time no see, sugen på en latté?".
Elin stirrade tillbaka på kuvertet, enbart på jävelskap.
Hon var inte den som lade sig ner i första ronden, tänkte hon med en viss stolhet, åh nej, synnerligen inte.
Snarare raka motsatsen, Elin var en såndär person som stod upp, rak i ryggen, och tog emot alla slag med en nästan
skämmig stolthet tills kanske rentav allra sista ronden.
Eller åtminstonde femte eller sjätte ronden.
Någon gång måste man ju unna sig lite lugn och en kaffe.
Kaffe?
Kanske kuvertet hade haft mer rätt än vad Elin trott från första början, en latté skulle kanske inte sitta helt fel.
Hon visste redan vad som stod där.
Brevet var nämligen från Elins socialsekreterare Gunilla.
En gråhårig sur jävel med torr hy.
Det var ungefär så mycket Elin visste om henne.
Eller, när hon tänkte efter så tyckte hon sig även minnas att Gunilla nämnt något om en svart
cocker spaniel, men hon var inte säker.
Gunilla brukade skicka brev lite då och då och föreslå att dom skulle gå till något halvsunkigt café på Kungsgatan 24 där det spelades indiepop dygnet runt.
Gunilla hade nämligen dragit slutsatsen att en tjej som Elin, som klädde sig lite "utmanande" och hade piercing i ena ögonbrynet, kanske skulle gilla den lite "rockigare" stilen på caféet.
Dom brukade beställa kanelbullor och cappuccinos, och sätta sig lite avskilt.
Där diskuterade dom exempelvis musik, hur Elin mådde, och hur det gick med hennes BUP-utredning.
Allt som allt brukade det vara rätt okej möten.
Det där jävla brevet låg fortfarande och stirrade maniskt på Elin, men hon var inte motiverad att läsa det.
Det var ju ändå bara en ny tid, ett nytt samtal och en ny kanelbulle.
Hon önskade att brevet varit från en en snygg kille istället.
Var det för mycket begärt?
När hon tänkte efter behövde han inte ens vara snygg, utan kanske bara lite söt på sin höjd.
Men hon hade aldrig fått brev av någon kille.
Hon hade nästan aldrig ens pratat med en kille.
När hon gick i mellanstadiet hade hon varit för tjock, pojkarna hade mest dragit henne i håret.
Och på högstadiet hade hon inte hunnit med att träffa killar, hon hade nämligen varit
alldeles för upptagen med att köra fingrarna i halsen.
Elin gick med andra ord inte på möten med BUP och sin socialsekreterare med dålig hy utan anledning.
Eller, för Elins del var det ingen anledning, men enligt Gunilla var det viktiga saker.
Oftast så försökte BUP "gå till källan" med Elins problem.
Dom diskuterade länge och ofta Elins barndom, tidiga tonår och ätvanor.
Ibland så svarade Elin bara "ja" på alla frågor, och ibland försökte hon engagera sig i konversationen.
Efter några timmars diskussioner så sade BUP-tanten att det nog fick vara bra
för idag, och lovordade att dom antagligen bara idag kommit ett steg närmare källan.
Jo, vid närmare eftertanke så var BUP-tanten övertygad om att dom kanske redan
nästa gång skulle hitta källan.
"Vad bra", brukade Elin då svara snabbt och le lite försynt mot BUP-tanten
innan hon sprang iväg mot närmsta toalett och spydde upp det hon ätit tidigare under dagen.
"Gumman, vad är det för spännande brev du fått?" ropade mamma till Elin.
Elin svarade att det nog var från Gunilla.
"Ska du inte läsa det då?".
Joo, svarade Elin.
Hon kände genast igen Gunillas handstil.
16:30 skulle dom träffas.
Elin skulle rekommendera henne en bra, återfuktande hudkräm.
16:30 på Kungsgatan 24.
Haha denna e faktiskt kass.
den e bääst
Du lever i en illusion.
Den är hemsk :(
Du citerar duktigt.
Citat från Halmgris
Du lever i en illusion.
Den är hemsk :(
Du citerar duktigt.
den e bra :o
/run to Halmgris blogg.
Bumpar med en dikt:
Ibland önskar jag att jag var en ekorre
Och satt i träden och käkade nötter
Jag skulle bo i ett träd och sova däri
Ägna mitt liv åt gnagarrelaterad filosofi
I träden långt ifran vardagens ränder
På en gren med mina ekorrefränder
Haha fan vad sämst jag är
Oh, Robert, vår frälsare och gud.
lollollol, du är typ über... GUL.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet