Du och din pappa

Jag avskyr honom, vi har världens sämsta relation osv.

Hahahaha, bästa tråden.

Min pappa har fått bilen i hövve!

Min far är en norrländsk best, men ändå en riktig jävla pärla.
Kan inte vara mer tacksam för allt han gjort.
Älskar honom så innerst.

Seriöst då. Jag och min pappas beteende är typ kopior av varandra. Vi pratar likadant, mumlar likadant, skrattar likadant och åt samma grejer, våra kroppsspråk är identiska.

Vi har superkul ihop och jag älskar honom. Han är dock en shitty dad som glömmer bort födelsedagar och ens existens. Men kan leva med det faktiskt.

Vi är rätt hårda

Min pappa... han är som han är. Men han är ändå min far. Aldrig riktigt sett honom som min pappa, men det är kul och rätt coolt att se mina systrar få honom som fadersfigur, nu när han är mogen nog för fadersrollen. Han är egentligen en bra person, men med väldigt mycket problem, antar jag. Om det inte vore för mina systrar skulle jag nog inte ha speciellt stor kontakt med honom i dagens läge. Så det är jag ändå rätt glad för. Som sagt, han är trots allt min far.

min pappa är bäst i hela världen. finns ingen som honom.
finns ingen som brytt sig och hjälpt mig så jävla mycket som han har.
han har skällt ut doktorer och psykidioter när de vägrat ge mig hjälp och gråtit med mig när jag inte velat leva. han har kört mig tusentals mil för att jag ska få rätt vård och han är... världens bästa.

Min pappa är rallyförare och IT-tekniker vilket innebär att jag nästan aldrig träffar honom. För ungefär ett år sedan kunde jag inte stå ut med honom mer så jag flyttade in till min mamma och har nu förlorat nästan all kontakt med min pappa.
Mår så mycket bättre utan honom.

Jag och min pappa har en jättebra relation. Vi är båda intresserade av många olika saker, men han är nog lite mer traditionellt händig när det kommer till att lösa problem (är en bra snickare, jobbar som rörmockare, vet mycket om liknande saker) medan jag är mer van vid att arbeta med modern teknik (datorer osv.). Jag önskar vi kunde vara mer öppna med varandra angående känslor dock, en lätt kram är typ det mest känslosamma vi kan ha tillsammans. Inga djupa diskussioner och sånt och jag har i allmänhet svårt att avgöra vad han verkligen tycker om mig som son.

Min pappa äger, så jävla chill han är.

komplicerat. har alltid haft en dålig relation med honom och speciellt nu efter min mamma dog.

Min pappa är lat. Men bäst. När hans fru inte är hemma så blir det något enkelt till middag, så som korv med bröd (det är sååååå uttjatat här nu ja), eller så åker han och KÖPER färdiga pannkakor. Sen får vi gärna lov att städa undan på bordet medan han vilar (((: Och så har han sina riktigt dåliga skämt som ändå blir så roliga att skratta åt eftersom han själv tycker dom är så roliga...

Haha, nej då, han är bäst! Men som sagt, lat ibland... Och lite glömsk. Men han är bäst. Och han är min pappa.

Gammal bild. Väldigt gammal bild!

Min pappa är skönast i världen. Förstår mig väl pga dekadent ungdom samt är bannad från Visingsö. Nu är han dock precis som en pappa ska vara, trygg och snäll. Vi delar samma smaklösa humor bakom ryggen på mamma och han smyger till mig pilsner när hon tittar bort.
Han e bra.

Känner inget annat än kärlek för honom, en av de mest underbara personer jag haft privilegiet att träffa.
Han gör mitt liv så mycket bättre.