Diabetes
Citat från analfena
Jag är gravid och en väldigt ostabil diabetes. Har väl aldrig riktigt haft bra värden. Någon som vet om det leder någon/några konsekvenser till fostret på grund av detta?
Kan inte säga något specifikt, men vet att det kan påverka fostret.
Råder dig att kolla upp det/läsa på lite om det ^^
jag äter lite för mycket socker faktiskt xd
Är lite rädd för att få diabetes ibland ;o Hur vet man att man håller på få det,vill gärna veta?
Citat från JoceyyAlienQueen
jag äter lite för mycket socker faktiskt xd
Är lite rädd för att få diabetes ibland ;o Hur vet man att man håller på få det,vill gärna veta?
Jag och dom flesta här tror jag har typ 1 diabetes. Det har inget med onyttig kost att göra alls!! Mera arv ooch annat skit.
Men du blir törstig, kissnödig, går ner i vikt, blir snabbt utmattad och ja... :P :s
Jag har Diabetes typ 2 även kallad "Åldersdiabetes" och använder tabletter.. Har haft det sedan jag var 10-11 år.. Men jag vill byta till insulin men läkaren vägrar ge mig det..
Om någon någonsin undrat hur det känns att ha lågt blodsocker, som inte har diabetes.
Så kan jag informera om att det känns som att ta lustgas.... fast mer... + dödshot.
Jag kan berätta att min dabetes har blivit mycket mycket MYCKET lättare att hantera med "lchf"- kost. Mindre kolhydrater och lite mer fett <3 till alla som har det svårt där ute. Det funkar och mina värden är jämnare, mitt hba1c har gått från 89 till 54 på mindre än 2 månader. + att alla mina blodfettsvärden och andra värden också har blivit bättre! Jag tar bara 2 sprutor lantus per dag om jag inte syndar! Alltså inget måltidsinsulin! De ni :) Bli inte arga för att jag sprider min lycka. Alla får äta som dom vill <3
Måste bara dela min glädje och enorma lättnad.
Har nog legat med ett hba1c uppe på 9-ish under typ 8-9 år, nu på cirka 3/4 år har jag fått ner det till 6.1
Vill gråta. Från rött till grön-gröngult.
Citat från Vildvittra:
Måste bara dela min glädje och enorma lättnad.
Har nog legat med ett hba1c uppe på 9-ish under typ 8-9 år, nu på cirka 3/4 år har jag fått ner det till 6.1
Vill gråta. Från rött till grön-gröngult.
Bra jobbat som fan! Jag har inte varit så lågt sedan jag var typ.. 11, eller 12. Hade över 135 i det nya räknesättet i februari, men det gick inte utläsa om det låg över det så antagligen mer ändå. Sist jag var där var jag nere på 93 och det var i början av Juni. Sakta men säkert. Är feträdd för att att min kropp ska explodera och svälla upp så jag är hellre jävligt slow med det.
Men återigen, grattis! Märker du mycket skillnad på hur du mår? Synen, piggare, gladare?
Tack! Känner mig stolt nu när jag slutat klandra mig själv för att jag i princip levde halvt i förnekelse under alla de där åren. Jag tog typ insulin för att inte få ketoner, mer än så hade jag ingen ork att bry mig. Det var inte bara att "skärpa sig" för det gick verkligen inte. Mitt undermedvetna är envist som en åsna och min självdisciplin typ -10. MEN jag känner att jag äntligen börjar hitta ett sätt som passar mig, och min kaotiska livsstil. Jag hatar tanken på att ha min diabetes som någon form av livsstil, men avundas de som kan.
Men har du gått från 135~ till 93 på så kort tid så är det ju riktigt bra! visst brukar de säga att det är dåligt att droppa för fort? Jag låg själv på 93 i förra oktober. Men nu kan du kanske ta det just sakta men säkert, du minskar ju riskerna rejält för skador. Just i början där kanske det var bättre att göra den smått dramatiska sänkningen du gjorde, för att få bort dig från de värsta riskerna?
Någon skillnad har jag inte riktigt märkt än, jag känner att jag fortfarande återhämtar mig psykiskt efter ett jobbigt wake up call där jag fick gå in och acceptera att jag inte tagit hand om min diabetes alls. Men folk brukar påpeka att jag ser piggare ut!
^onödigt lång text. Hahah. sorry.
Citat från Vildvittra:
Känner igen mig mycket i det du skriver, legat på sjukhus för ketoacidos fyra gånger varav den tredje av de fyra gångerna var jag så kallat "kliniskt död" av en inte så jätteempatisk läkare vad det verkade.
Jo, det är ju som du säger, droppa för fort kan ha mer komplikationer på kort tid än högt hba1c på lång tid enligt en del sköterskor och det låter ju inte helt orimligt. I mitt fall är det ju dessutom extremt onödigt att försätta kroppen i chock! Så ja, jag är fan nöjd. Det har ju inte stigit liksom, så länge det inte gör det får jag vara nöjd!
Ofta syns det ju på en innan man känner själv, i alla fall vad jag upptäckt! Min mamma beskrev det som att den där "livlösa blicken i ögonen" försvunnit, haha.
Men så kul att läsa i alla fall, speciellt eftersom jag som sagt känner igen mig i vad du skriver, vi har kanske tyvärr resonerat likadant, eller lika lite kanske är bättre uttryckt. Heja dig! (Och nej fy fan, diabetesen får aldrig definiera oss. Vem fan vill definieras av något som av många upplevs som ett handikapp?)
Att uppleva ketoacidos var fan det läskigaste jag har varit med om, aldrig någonsin igen!
Haft skiten sedan jag var 5 år så är inne på mitt 19:e år nu! Och mår bättre än aldrig förut, typ 1 diabates med humalog/lantus, har övervägt stt skaffa pump sen den kom, men änsålänge föredrar jag sprutorna.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet