Den nya officiella dikttråden.
Våra blickar möts
du spärrar upp ögonen.
Ja visst är jag vacker
det är inte du men
jag tycker om bekräftelsen
som du ger mig.
Jag vet att jag inte är vacker
och inte heller söt
även om alla får höra det
minst en gång i sitt liv.
Men när du tittar på mig sådär
kan jag inte bara få låtsas
om endast för några sekunder
att jag är värd att beundras.
silent she is
dancing with her fists
clenching daisies in december
and beneath her skin is ember
and it shines through when i touch her
when she's silent, in december
she dances in her sleep
clenching daisies in the deep
silent i am
as i watch her, and i wake her
her hands in mine
daisy stems turn into twine
the snow falls off my shoulders
and melts onto her skin
the ember made her smoulder
sleeping made her thin
silent she is
in the skin and the mist
and i wonder where we lay
how something warm can be so pale
and if i'll die when she dies
when she's silent, in december
her veins of golden ember
like little fires aligned
burning daisy stem twine
Jag radar upp problemen och triumferar framför dom
placerar min börda i högar som sträcker sig längre än ett maraton
dementerar och prokrastinerar tanken om min position i hierarkin
fyller min tid med intetsägande handlingar likt den svenska monarkin
med penseln i högsta hugg målar jag in mig själv i ett hörn
är trött på att vara i maskopi med ledare som satan, djävulen själv har krönt
ett samhälle styrd av terror, kvar lever anden av Augusto Pinochet
en tillvaro som är mer vanskapt än Victoria Bernadottes underbett
tillsammans med mina kamrater bryter vi bröd och färgar världen röd
i väntan på en segrande generation citerar jag Tupac Shakur; fuck the world
en text jag skrev för cirka 5 år sedan
"om facebook"
Här ligger ignoransen,
stora svartsprängda moln,
olyckans ljus,
en imploderande vetenskap.
Oändlighetens son
är människans dumhet.
Ignoransen förvandlas till vrede.
Vrede i den instängda lådan
gör väggarna ännu tjockare.
Står inget om att det bara är egna dikter man får posta, så här kommer min absoluta favoritdikt som blev skriven av en liten tös på typ 80-talet. =)
"Gud som haver barnen kär
se till mig som tretton är
och som vart på rockkonsert
Fula gubbar på en scen
rått kött käka dom och ben
Vrålar som besatta om sex
och om hur djurets lustar väcks
Men jag fattar inget alls
när svärdet klyver flickans hals
Det står ej i Lukasbrevet
att dom har sågklingor i skrevet
Vart jag mig i världen vänder
blodet syns från deras händer
så Gud igenom tusen watt
hjälp mig nu när det blir natt"
några egna alster
"Om du välkomnar varje övergrepp, så är varje sköka en gäst.
Ge, vad de skulle ta från dig, då är varje stöld en gest.
Håll för hårt i det du har i din hand eller bröst
Framtiden, den öppnar sig inte,
Spåtanter, kan inte öppna nävar. "
"Höst
stormig natt
gaslamporna vankar av och an.
en sotgul eld mot tegel
tecknar fantastiska bestar.
asklöven seglar i vinden
stormen slår hårt
mänskligheten backar
orkanen hackar
när allt ebbat ut, vinat klart
då står jag där
grå, beständig
jag, jag glöms."
Det var som att världen delade sig i två när vi möttes, inte bara mina andetag kvävde hösten. Frågan var om vi sökte trösten av varandra eller om vi helt enkelt inte var lika men ändå var samma. För tanken slog mig allt för många gånger, sjunger vi samma sånger? Eller lider vi av samma ångest?
Om jag gråter idag, skrattar jag kanske imorgon men jag tror inte på karma, finns ingen charm i att se livet som något annat än det är, bara trasigt, trist och outhärdligt. Det är jävligt att tänka på allt som kunde blivit och allt som blev, problem efter problem men om vi blundar så kanske vi ser oss som något annat. Var vi borde hamnat, men aldrig där vi stannat.
Har vi gett oss tillräckligt många chanser att stanna kvar när vi ändå bara föll sönder? Vad är det vi glömmer? För jag såg på utifrån, jag såg ner på oss, när jag såg upp till dig. Och jag vill slåss, men det är upp till dig.
Men så länge vi har våra minnen kommer det aldrig bli vi.
Jag som har skrivit alla dessa. Dom finns även publicerade på Poeter.Se! Hojta om ni vill ha länk till alla, har skrivit ett antal
I din så kallade värld.
Alla dina ord
Allt du någonsin sagt till mig
Är och kommer enbart att förbli en lögn.
Bevisa för mig
Att du kommer att älska mig
Ända tills det inte finns något mer än våra livlösa kroppar kvar!
Det är lugnt
Jag är redan livlös
Det är bara du som lever nu, i din så kallade värld.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sakta sakta försvinner jag. Jag dör snart!
Ångesten bor i en sten i mitt hjärta
Den försvinner aldrig
Krymper ibland men blir alltid lika stor igen
Jag dör snart!
Jag vet att jag inte kommer dö
Men det känns så
Varje gång jag tar ett andetag så dör jag
Jag dör snart!
Rent vetenskapligt så vet jag det redan
Jag kommer överleva
Men varje dag så dör jag ändå, sakta sakta försvinner jag
Jag dör snart!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag undrar hur du ser mig.
Jag undrar hur du ser på mig,
Ser du mig så som jag ser mig,
I en spegel?
Är jag lika trasig i dina ögon,
Som i mina egna?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Absolut Inget.
Rädslan för ensamheten
Håller mig fängslad
Vid din sida.
Utan din röst
Så vandrar jag ensam
I detta mörker.
Det vackra med allt
Är absolut inget.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det regnar inte idag
Lutar huvudet mot fönstret
Ser på staden som flyger förbi
Det regnar inte idag,
Men regnet piskar inom mig.
Alla oväder finns i min hjärna
Jag hör inte mina egna tankar längre.
Det regnar inte idag,
Det är en storm som pågår i mitt bröst.
Ser dig och jag kan andas igen
Stormen lägger sig och molnen skingras
Det regnar nu.
Men jag håller din hand och flyr dropparnas stänk.
Ouups! Glömde en!
Den största gåtan
Svarta väggar mot en svart katt
Höstens färger finns i mitt hår
Slitna skor över ett hav av tårar
Min blomma den dog för längesen
Måndagar borde absolut inte få finnas
Mina glasögon är fyllda med regnets droppar
Mina lungor fylls med dina skrik
Det är viktigt med kärlek
På min tavla flyger fåglarna
Ditt hår brinner i solens sken
Vi springer på tågspåret
Jag tycker om dina läppar
Ingen kan hata absolut allt
Min plånbok flyr alltid från min ficka
Bussen flyger genom staden
Skoltaket har en underbar utsikt
På kyrkogården brukar jag röka
Livet det är den största gåtan av alla
Den där
Känslan
När man
inte
har
någon
pojkvän.
:'(
Det är omöjligt, sa tvivlet.
Det är farligt, sa rädslan.
det är onödigt, sa förnuftet.
prova ändå! sa hjärtat.
Det är djupt att
kopiera texter
från internet
yolo
anal
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet