Den bästa dikten?

Gustaf Frödings "En Kärleksvisa"

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Just nu är det nog Benkvarnen av Dan Andersson

Det står ett gammalt ruckel vid Hattmomarjaån
det lägsta och simplaste på orten,
dit vandra hundra hästar och karlar fjärranfrån,
och välta sina benlass i porten.

Och mjölnaren är gammal och vet vad han vill,
och tröttnar väl aldrig att mala -
när han vilar sig då lyssnar han leende till
hur de dansande stenarna tala.

Och han säger att när stenarna dansa över ben,
som ha slutat att hoppa eller springa,
så sjunga de, så klinga de som klockor av sten,
till en ärofull begravning de ringa.

Och han säger att hans kvarn är som människans liv:
Ett evinnerligt snoende öde,
och att kugghjulens gnissel likna trätor och kiv,
men att benmjölet liknar de döde.

Ty det lägger sig att sova när vandringen är slut -
det sparkar ej mera eller hoppar
av det spröda och hårda som funnits förut
finns blott snövita, stoftfina kroppar.

Och om somliga gå ut till en darrande dans,
till den sista och gladaste av alla,
om de skimra som pärlstoft i aftonens glans,
så tröttna de dock snarligt och falla.

Kanske stundar det uppståndelse till kommande vår?
Kanske spelar det och viskar i träden?
Det som dog för en vecka sen och maldes i går,
kanske gungar det till nästårs i säden?

Men stenarna gå evigt sin gnisslande gång,
och dammet bolmar skyhögt i porten,
och mjölnaren säger att benkvarnens sång,
är den gladaste som sjungits på orten.

Inom mig
fullt av eldflugor
ibland bara elden

Ooi Tsuneyuki



jag tycker den är briljant.

Le Joueur généreux av Charles Baudelaire ur samlingen Le spleen de Paris: petit poèms en prose är en av mina favoriter tillsammans med vår egne melankoliska konung Esaias Tegnérs Mjältsjukan (http://vmlinux.org/~ilse/lit/tegner2.htm)

rosor är röda
violer är blå
ähh, what the hell I'm fine ändå !: DDD

Trosor är röda
Kalsonger är blå
Ääh, what the hell, dom ska ju av ändå.

Citat från Oohmy

Citat från ohmymosh

oh my

Citat från KiTZBOP

finns många fina men några är

"Döden vänderupp insidan av min handled och visar mig gravörens grymhet. För att nalkas henne måste jag träda in genom dessa snidade portar och inte låta mig förskräckas"

"De döda talar till mig på sitt mjuka språk som jag inte förstår. De tror att jag är en av dem. Deras erfarenhet har samma färg som mina inälvor, en oåtkomlig del av mig. Ur sina handväskor plockar de fram svällande hjärtan och fickknicar med mässingbeslag. Skal faller i långa strimlor ner vid deras fötter och lägger sig runt dem som kransar"


Marie Lundquist

Fan vad alla "Hej jag är mobbad" och "Hej jag är självmordsbenägen" och "Hej jag älskar dig"-dikter är sämst. Srsly, så ointressanta och tråkiga. Visst kan man skriva dikter om det, men tänk på lite ordval och sånt. Dikter är tråkigt när det är för obvious.

im caged in darkness it`s all i see and silence is my friend
but sound scar trough the silence to make me see that im not alone

Citat från Pocky

Att skriva dikter är min passion, men även att äta melon
melonen äter jag med mina fyra tänder, det är mer än vad dom har i fattiga länder
där kanske dom inte ens har mat, och inte heller några fat
att äta maten på, det är egentligen inte så svårt att förstå
allt är vårt fel, för att vi använder alldeles för mycket el
vi kan duscha i flera timmar, kanske vi till och med simmar
i fina badhus med mycket kakel, där kan det hända mirakel!
en gång fann jag en slant, men den tillhörde en tant
hon blev arg och sur och vred, men då åt jag hennes öga med en sked
bara för att jag blev så jävla arg, och så var jag hungrig som en varg
hon var en riktigt snål gumma, och dom brukar ju ofta vara dumma
så hon förtjände straffet hon fick, och jag fick en rejäl kick
efter denna lilla incident, tog jag min student
och la den i en ficka av siden, som hade uppstått efter striden
den gången då jag brottades med en björn, han var väldigt stor och skön
men han slog mig hela tiden, då blev jag arg och så uppstog striden
alla mina vänner har jag förlorat, fast det kanske bara är något jag förstorat
man behöver kanske inga vänner, eller nära och kära som man känner
min lillebror säger att jag inte har några händer, men hur ska jag då kunna mata mina änder?
eller skriva denna otroligt vackra dikt, den är väldigt sann men också strikt
den var allt för denna gång, nu ska jag sova natten lång!
(utan björnar och tanter)