Conlang (Konstruerade språk)
Generell diskussion om planspråk/conlang.
Kort från wikipedia:
"Ett artificiellt eller konstgjort språk (även känt som konstspråk, konspråk eller conlang bland vissa inblandade) är ett språk vars fonologi, grammatik och ordförråd är specifikt skapat av en individ eller en mindre grupp, istället för att naturligt ha utvecklats som en del av en kultur som med naturliga språk."
Alltså ett språk som någon hittat på.
Några exempel:
Sindarin/Quenya - Språken alverna talar i Sagan om ringen
Klingon - Klingonernas språk i Star trek.
Esperanto - Internationellt hjälpspråk med ordförråd av franska, latin, tyska... (och en asiatisk touch på grammatiken)
Lojban - Logiskt språk som bygger på predikatlogik (liknar matte)
Dothraki - från Game of thrones
Na'vi - från Avatar-filmen
Toki Pona - Språk med bara 118 ord
Láadan - Språk konstruerat för att uttrycka kvinnors tankar bättre (menar att västvärldens språk är bäst lämpade för män)
.... finns en hel uppsjö av dem.
Har du varit i kontakt med conlangs? Talar du något? Finns det något du skulle vilja lära dig? Har du försökt skapa något eget språk? Hur var det? Om du skulle göra ett språk, hur skulle det se ut?
Vad tycker du om konceptet? Tror du att ett konstruerat språk vore bättre som världsspråk än engelska? Osv osv
Tror du på Sapir-whorf hypotesen, att vissa språk kan förenkla/försvåra olika sorters tankar och ger olika världsbild?
Gjorde ett arbete om det i min MÄK-kurs (Människans språk). Ganska fascinerande hur en människa/en grupp människor kan uppfinna ett helt språk och dessutom få det att spridas - som esperanto och volapük, t.ex... sedan förstår jag väl inte riktigt grejen med att försöka etablera ett "världsspråk" heller, men det är en annan sak.
Har mest varit i kontakt med påhittade alfabet, dock så är det ju inte samma sak som påhittade språk då de oftast används för att skriva på ett språk som redan existerar.
Tycker dock att språk är fett, jag skulle vilja ha ett språk utan flertydighet.
Jag tror delvis på Sapir Whorf-hypotesen, ja. Jag tror att ett språk reflekterar en kultur, och att en kultur reflekterar vissa tankeparadigm. Därför tror jag också att det är svårt att ha världsspråk, för att språket lokalt förändras för att passa kulturen. Slangord bildas etc.
Jag har lite svårt för hittepåspråk, framförallt nynorsk som jag hyser ett agg mot. Min familj är från Norge, men i och med att jag är uppvuxen i Sverige har jag aldrig riktigt utsatts för nynorsk. Det hindrar mig dock inte från att bli illamående varje gång jag påminns om att det är obligatoriskt att läsa nynorsk i skolan, och att en viss andel av nyhetssändningar etc måste företas på nynorsk. Jag tycker att det är ultrafånigt, och det gör mig provocerat.
Esperanto har jag mer till övers för. Zamenhof, som konstruerade språket, bodde i min hemstad på modersidan; Bialystok. Där fanns definitivt ett behov för ett gemensamt överbryggande språk, och tanken tycker jag är hedervärd.
Natsu, hur menar du med ett språk utan flertydighet?
Språk är fett.
Jag menar ett språk där det inte är någon frågan om vad som menas. Ord är exakta och termer är exakta, tänk matematik, fast som man kan prata med istället!
Antar att jag är färgad av det lilla jag vet om Wittgenstein, men alla diskussioner devolverar i något slags semantiskt dravel någonstans där det inte finns någon slutpunkt för att människor har olika definitionsramar för vad saker är. Det är såklart praktiskt när det kommer till att beskriva abstrakta saker, men när det är fakta och logik som räknas blir det ett hinder.
För mig är språket åtminstone ordmässigt ganska tydligt. När jag skriver så väger jag mina ord noggrant, särskilt med tanke på att jag inte tror på synonymer. Krångel uppstår först när någon ska mottaga mina ord :(
Språket filtreras ju genom allsköns associationer som man samlat på sig genom livet. Så jag kan aldrig veta om du uppfattat det jag säger såsom jag tänkt att du ska uppfatta det. I likhet med att hur jag uppfattar färgen blå kanske inte alls överensstämmer med hur färgen blå ser ut för mig. (Sånt här gör mig jättefrustrerad när jag har svårt att sova).
Däremot tror jag på ett språk utan potentiella syftningsfel! Det hade varit fett.
Jag blev så glad när jag fick så bra svar att jag kände mig tvungen att inte svara som en idiot; det gjorde att jag inte svarade alls i stället. Perfekt!
Öh språk utan syftningsfel har man faktiskt gjort ett, Lojban heter det. Det liknar -som du säger- matematik rent grammatiskt, men semantiskt är det tyvärr som naturliga språk. Annars är väl Ithkuil det som kommer närmast ett entydigt språk vad jag känner till, men det tros vara omöjligt att lära sig. Det är jävligt intressant att läsa bara introduktionen till det, rekommenderar det: http://ithkuil.net/00_intro.html
Men jo "Språket filtreras ju genom allsköns associationer som man samlat på sig genom livet", så det är nog svårt att kommunicera perfekt med någon som inte är en exakt kopia av en själv (om man inte typ slänger in en jävla massa morfem som kan berätta hela ens livshistoria som de där trädmonstren i LOTR), men jag tror att man kan komma ganska nära ändå!
Jag vet inte hur det är med er, men jag själv känner ganska ofta i vardagen att svenska inte kan uttrycka alla mina tankar. Unsterblich, du skriver ju att du skulle vilja ha ett språk utan flertydighet, är det för att du känner ett behov av det?
Det kanske bara är jag som är så jävla kass på att uttrycka mig själv.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet