Cancer
Min farfar dog ett år innan jag föddes av cancer i magsäcken
Blir ledsen av att läsa den här tråden :(
Citat från Gashi
Citat från fucksanta
är det inget här som faktiskt har egen erfarenhet av sjukdomen?
I do, något speciellt du vill veta?
hur du handskas med vardagen utan att tänka att man har haft cancer. Jag själv tänker på det varje dag i stort sätt och hur nära det varit att sjukdomen skulle vara mitt slut.
min pappa hittade på att han hade cancer och förfalskade sjukhuspapper (som han signerade själv), för att vi skulle tycka synd om honom och bo hos honom istället för hos mamma. det var rätt... sjukt.
tack för mig.
En av mina tre småsyster är född med cancer och levt med en aktiv cancer nu i arton år, grovt hjärnskadad och haft lite strokes och andra hemska saker, fortfarande sjuk men just nu är hon stabil och mår bra.
Citat från fucksanta
Citat från Gashi
Citat från fucksanta
är det inget här som faktiskt har egen erfarenhet av sjukdomen?
I do, något speciellt du vill veta?
hur du handskas med vardagen utan att tänka att man har haft cancer. Jag själv tänker på det varje dag i stort sätt och hur nära det varit att sjukdomen skulle vara mitt slut.
Så klyschigt som det låter så passar citatet "What doesn't kill you, makes you stronger" väldigt bra in på just det. Jag har överlevt skiten, might as well gå tillbaka till min vardag så snabbt som möjligt. Sen är det klart att man inte är samma person, men har ju vuxit som person och har en helt annan livssyn och insikt än vad de flesta ens egen ålder har, på gott och ont. Men jag har nog aldrig varit ledsen över sjukdomen sen jag blev färdigbehandlad, det var väl just under själva sjukdomsperioden. Det är så oerhört viktigt att du inte identifierar dig själv med cancer, att du inte fastnar i det. Det är väl det främsta egentligen.
Sorry for the wall of text (Y)
Citat från Gashi
Citat från fucksanta
Så klyschigt som det låter så passar citatet "What doesn't kill you, makes you stronger" väldigt bra in på just det. Jag har överlevt skiten, might as well gå tillbaka till min vardag så snabbt som möjligt. Sen är det klart att man inte är samma person, men har ju vuxit som person och har en helt annan livssyn och insikt än vad de flesta ens egen ålder har, på gott och ont. Men jag har nog aldrig varit ledsen över sjukdomen sen jag blev färdigbehandlad, det var väl just under själva sjukdomsperioden. Det är så oerhört viktigt att du inte identifierar dig själv med cancer, att du inte fastnar i det. Det är väl det främsta egentligen.
Sorry for the wall of text (Y)
Själv tyckte jag det var helt tvärtom, att när man låg inne så hade man inte tid att fundera så värst på det.
Men nu när det är "normalt" igen så blir det lätt att man dagdrömmer på en lektioner om det osv.
cancer i anus
Farmor hade cancer i hela kroppen D:
Citat från Sexvarg
Citat från litium
min pappa hittade på att han hade cancer och förfalskade sjukhuspapper (som han signerade själv), för att vi skulle tycka synd om honom och bo hos honom istället för hos mamma. det var rätt... sjukt.
tack för mig.
Men alltså va? Det är ju rätt sjukt ja.
han är sociopat. vad mer kan man säga?
^---- Den var kort sagt ny.
Jobbar ibland på barncanceravdelningen på sjukhuset (inte med patientvård). Skär lite i hjärtat när man ser fyraåringar som åker runt på en leksaksbil med droppet i släptåg och när man hör familjer som berättar att det är deras tredje jul i rad på avdelningen.
Min mamma har haft bröstcancer. Idag fick jag veta att hon har cancer i magen.
Hon är den sista människan på jorden som förtjänar detta.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet