Cancer
Trots att detta är ett väldigt gammalt forum, är detta ett ämne som är aktuellt för mig just nu.
Jag fick min diagnos omkring tiden som forumet skapades, hösten 2009. Idag är jag färdigbehandlad, men väldigt rädd för recidiv.
Även om det var två år sedan jag blev klar med alla behandlingar, så tänker jag på det lika mycket.
Oavsett om man stöter på väldigt olika saker i livet så har allt på något sätt en koppling med cancern i alla fall.
T ex att jag vill gadda mig, något jag planerat att göra väldigt länge. Jag pratade med ett par bekanta om det och fick reda på att det finns
cancerframkallande färger som vissa tatuerare använder. Bara en sån sak känns jobbigt. Ska jag som älskar tatueringar då inte gadda mig alls, för att jag inte är säker på om färgen kan ge mig cancer igen.. fucked up shit.
Sorry about the wall of text, men skulle uppskatta lite respons. Tack.
Min moster/gudmor fick cancer 2010, nån form av magcancer.
Först så sa dom att det var rätt lugnt och ingen jätteallvarlig tumör som går att behandla jätteenkelt, men såatteh såklart inom tre månader så sjuknade hon in jävligt fort och så dog hon i slutet av oktober.
Känns som en av de sjukdomar jag inte skulle vilja dö av, men det lär man ju göra hur som helst
Jag hade cancer i musklerna när jag var typ 8. Men är friskförklarad nu :3
Min bästa vän dog 2010 och min närmaste vän som jag har nu fick sin diagnos för några månader sedan. Min pappa har även han fått cancer. Han och min mormor är de ända vuxna människorna i mitt liv som jag litar på. Livet är orättvist! Varför drabbas alltid de man älskar som mest?
leukemin tog min gudfar när jag var fem år gammal. han är en gud på riktigt nu; som mamma alltid brukade säga.
min morfar får nu endast morfin mot det som äter upp honom inifrån strupen, lungcancern. läkarna har nyligen så gott som dödförklarat honom efter fyra år med sjukdomen. den senaste behandlingen hjälpte inte. det innebär med största säkerhet slutet för honom. han har mycket dödsångest, vilket nästan är självklart, jag blev lite berörd när jag såg att han tar samma ångestdämpande substanser som jag gör. nåväl, nu är det väl bara att vaka över honom och ge honom det stöd han är värd
Min morfar hade i bukspottskörteln och dog. Min mammas bästa vän har i lymfkörtlarna och håller på att dö. Min mormor hade ett födelsemärke som var nära på att ge henne hudcancer men opereades bort som tur var.
Jag är så jävla rädd för att få cancer att det skadar min vardag, tror jag.
Min pappa har cancer i en av tarmarna :/
Min bästa vän som varit som min syster blev av med sin pappa för två år sedan i blodcancer, nu har hennes mamma cancer i lungorna och det sprider sig vidare så hon har bara någon månad kvar. Min andra barndomsväns pappa dog också i cancer för ett år sedan, vi brukade hälsa på honom ofta. Min så kallade "halvmoster" fick bröstcancer för något år sedan men kämpade sig tillbaka igen. Det jag vill komma fram till är att det är en jävla skitsjukdom som gör slut på liv för snabbt.
det enda som jag verkligen är livrädd för här i världen, är just cancern i sig.
jag tror att jag har cancer :)
Min farmor, morfar och mormor har/har haft cancer. Min moster dog i det för 7-8 år sedan. Min bästa vän dog i det för några år sedan.
jag kan eventuellt ha cancer, inte för att överdramatisera det hela, hittat två knölar på benet när jag tränat, läkarn sa att det kan vara broskknutar/knölar, nu har en till dykt upp, borde jag skaffa ny läkare eller bara ignorera skiten?
Kom igen nu, EC Doktorn, Ge mig en diagnos!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet