Bortskämdhet!
Bor på kollektiv, så diskar, lagar mat, städar, tvättar gör jag själv där borta. Får 1000:- att disponera under en månad så jag själv bestämmer vad jag köper för mat, kläder, skolsaker och stuff. Mor betalar hyran med hjälp av inackorderingsbidraget.
But when I'm home, då jävlar är jag jätte bortskämd. Får all mat lagad åt mig (för det mesta), och diskad (för det mesta), och mor damsuger mitt rum ibland och städar smått. Love my life. <3
Får cirkus 3000kr i månaden av mamma.
Bor hemma. Har ica kortet så slipper betala för allt smaskens!
Citat från 0_Datanissen_0
Beat this:
Får inte mitt studiebidrag alls för att min farsa tar allt till räkningar och hyra.
Får bara något hekto lördagsgodis och grundläggande mat på veckorna.
Sammanfattning:
Jag är 17, snart 18 och ska flytta hemifrån, och har inte lärt mig ett skit om hur man ska lägga upp en budget, spara smart, och tänka ekonomiskt...
Så nej, jag är inte bortskämd
Så hade jag det också tills jag skaffade ett jobb och flytta när jag var 16 :) Fast tjänade ju dock pengar på annat så sket i att jag inte fick studiebidraget.
Mamma jobbar inte utan det sköter min pappa utmärkt på egen hand.
Jag fick förut pengar så fort jag fråga om det vilket kunde innebära några tusen i månaden. Sen kom pappa på att det kanske inte var så bra att lära barnen att de kan få vad de ville. Så får nu 1000:- i månaden för att köpa de jag vill ha. Saker jag måste ha t.ex. skor, jackor, mobil och dylikt betalar pappa.
That's it.
Mina föräldrar betalade en lägenhet åt mig i tre år, fick studiebidraget + några tusen av min mamma fatt leva på i månaden.
När jag flyttade till Norge betalade min mamma allt och det gör hon fortfarande för mig. Hade jobb innan och tjänade pengar själv men nu är man arbetslös så min mamma betalar allt, känner mig verkligen dum. Så aningen bortskämd, ja.
Juste, min syster betalar en hel del för mig med.
Edit: Var inte ett dugg bortskämd när jag bodde hos min pappa, fick bara pengar om det var nödfall och då delade min mamma&pappa på priset. Och nu när jag bor i Norge så bor jag hos mamma, så hon betalar inte en ny lägenhet för mig.
Skulle nog vara bortskämd om jag tillät det.
Tycker dock pappa har viktigare saker att lägga pengar på än att ge mig saker som jag egentligen inte behöver.
betalar allt utan mobilräkningen, grejer till mitt rum och mat själv typ. händer att jag får lite pengar eller nån sak då och då också. annars tycker jag att jag klarar mig rätt bra på studiebidraget och den lilla lönen jag får ifrån mitt extrajobb. har levt på 50kr i en månad nu och det fungerade finfint!
Min mamma har en tendens att skämma bort mig och min bror. Skillnaden är att jag inte tillåter henne att skämma bort mig, medan min bror gör det. Det beror troligen på att jag brås på min pappa (som är snål och sparsam).
Nu har jag ju flyttat hemifrån så numera är jag inte bortskämd alls.
Får 300 i månaden om jag fixar disken varannan dag, tvättar varannan tvätt, gör mina läxor och städar mitt rum. Mamma och pappa betalar om jag behöver kläder, alltså inte om jag vill ha kläder, de betalar för min mobil och mina linser. Sen har jag min pappas gamla mobil, eget rum, brorsans gamla dator och ingen egen tv.
Jag behöver inte göra ett skit hemma förutom att jag frivilligt lagar min egen mat då jag dietar haha. Mamma städar mitt rum varje dag, och om jag vill göra något tex gå på konsert, festival, åka till en kompis i sthlm så får jag allt betalt + fickpengar, får pengar när jag ber om det och jag får även hela studiebidraget, och jag får fortfarande alla kläder och sånt betalt.
Det roliga är att min far är arbetslös och min mamma tjänar inte sååå mycket men lik förbannat får jag och mina två syskon i princip allt vi vill ha och lite till. And you know what? Det SUGER att vara bortskämd, jag kan inte pengars värde, jag är envis och blir helt förkrossad om jag inte får något my way, jag blir 18 om ett halvår och jag kommer fan inte klara mig i vuxenlivet. De gånger jag visar ansvar och sparar ihop till något jag vill ha slutar alltid med en klapp på huvudet och "duktigt jobbat, men behåll pengarna, jag betalar" från mamma eller pappa.
Jag önskar så innerligt att jag fick kämpa för de jag ville ha, att jag hade ett jobb och egen ekonomi som jag själv tog hand om utan att mamma och pappa skjuter till en tusenlapp hit och en tusenlapp dit. Så ja, ni som får jobba hårt för era pengar utan mamma och pappas hjälp, jag avundas er.
Jag lever på studiebidrag + inackorderingsbidrag + lön
jag får ca 3000-4000 i månaden. För det köper jag allt jag behöver förutom mat. Mamma betalar hyran och mobil.
edit: Glömde... jag bor ensam, städar, handlar och fixar sånt. Lägger undan pengar...alltså...slösar inte 4000 i månaden. Har dock blivit mycket nu när man ska köpa vinterjacka och skor...pank
En aning kanske... Jag har jobb bredvid skolan så jag får typ 3000-4000 i månaden, jag betalar min mobilräkning själv + godis, subway och dylikt. Däremot så tar mina päron studiebedraget men jag slipper pröjsa för kläder skor och jackor vilket LÄTT överskrider 1050:- i månaden...
Min mor betalar hyran till huset vi bor i. Det är nog det enda sättet jag är bortskämd på, har gjort allting själv sen jag var tolv år och inte bett om en krona.
yää inte bortskämd.
Edit: Blir lite småäcklad av hur osjälvständiga folk är. En grej att få kläder när man är 15 år, men att vara +18 år och får sitt rum städat av sin mor, sin mat serverad på tallriken o i princip inte behöver lyfta ett finger... usch, bara usch.
Oj. Mest bara oj.
Jag får nästan vad jag vill men jag måste förtjäna det.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet