Béla Tarr (regissör)
Tänkte skapa en tråd om en av mina favoritregissörer så att man kan diskutera samtliga av hans filmer i en tråd istället. Vet att åtminstone Stvrmzeit också diggar hans verk.
Nu har jag själv bara sett en film av honom men kan redan klassa honom bland åtminstone topp 5 av mina favoritregissörer. Otroligt snyggt foto och stämning i hans filmer, och den allmänna kompositionen känns nästan alltid perfekt (lite som att man skulle kunna ta en bildruta från varje scen, skriva ut den och hänga upp som tavla på väggen). Jag är en sucker för långa scener utan klipp också, vilket han kör mycket på.
Här är en av mina favoritscener från Werckmeister Harmóniák:
Nästa filmer som står på schemat är Sátántangó (7 timmar lång, så man får hitta någon dag då man absolut inte har något bättre för sig), A Londoni Férfi och Kárhozat. Tänkte vänta till hans senaste film tills jag sett hans äldre. Finns en tråd om den här: http://emocore.se/sida/t/A-torini-l_41054
http://en.wikipedia.org/wiki/B%C3%A9la_Tarr
http://www.imdb.com/name/nm0850601/
Här har jag missat något. Verkar riktigt bra. Känns lite som min favoritregissör Michael Haneke.
Béla Tarr är en mästare! En av dagens bästa levande regissörer. Eller ja, antagligen den bästa säkert.
Jag älskar det långsamma tempot, det vackra fotot, alla långa tagningar och det som kännetecknar Béla Tarr. Än så länge har jag sett Kárhozat, Sátántangó, Werckmeister harmóniák och A Londoni férfi. Alla håller måttet (högt) och vissa av hans filmer är något av det bästa jag har sett i hela mitt liv. Han fångar den ungerska existentialismen på ett perfekt sätt. Oerhört poetiska, genomtänkta och vackra filmer.
Är väldigt spänd på att se A torinói ló! Får se om jag hinner titta på hans filmer som kom innan Kárhozat innan jag ser A torinói ló. För de är ju mer socialrealistiska och har inte riktigt exakt samma stuk som hans senare filmer.
Några av mina favoritscener:
Scenen längst upp från Kárhozat är så magisk. Något av det bästa jag har sett när det gäller film. Hopplösheten bara ekar. Så vackert. Så vemodigt. Så dystert. Jag kan inte låta bli att få gåshud och kan se det där hur många gånger som helst. Och det är alltid lika bra. Det är oerhört tragiskt att A torinói ló verkar vara hans sista film bara.
Hans filmer är dock väldigt tunga, krävande och inte för alla. Men det man får tillbaka är underbart. Jag rekommenderar Béla Tarr till alla som verkligen är intresserade av film på riktigt. Bara att se Sátántangó (som är över 7 timmar lång) är en upplevelse i sig. Den och Kárhozat är mina favoriter med honom i alla fall.
Citat från Dronegore666
Här har jag missat något. Verkar riktigt bra. Känns lite som min favoritregissör Michael Haneke.
Det har du verkligen. Jag kan iaf rekommendera att börja med att se Werckmeister, så lär du definitivt vilja se mer efter den. Det är lite så att man blir avundsjuk, för det känns som exakt sån typ av film man själv hade velat göra om man haft tillgångar.
Dronegore666: Bevaka gärna tråden också om du hade tänkt se lite av hans filmer, så kanske vi får lite aktivitet här! Känns som att det är extremt svårt att hitta folk som uppskattar liknande filmer, vilket är väldigt synd eftersom man egentligen gärna hade velat ha filmkvällar och glo på lite Béla Tarr till exempel och ta några folkisar kanske.
Bevakade allt på en gång! Ska ta tag i det fram igenom. Får säkert med mig flickvännen också. :)
Vi får ju inte glömma att ge heder åt László Krasznahorkai också.
Han har ju skrivit novellerna Kárhozat (som filmen Kárhozat är baserad på), Melancholy of Resistance (som filmen Werckmeister harmóniák är baserad på) och Sátántangó (som filmen Sátántangó är baserad på). Sedan har han ju skrivit manuset till A torinói ló tillsammans med Béla Tarr och gjort en adaption på A Londoni férfi (som är baserad på novellen L'Homme de Londres vilken är skriven av Georges Simenon) tillsammans med Béla Tarr också.
Trots tempot han arbetar i så lyckas han ändå göra det väldigt intressant och fullt av känslor. Det är väldigt få som lyckas med det när det kommer till film. Béla Tarrs verk är filmminimalism när det är som bäst. En scen som i principen kanske inte är allt för intressant kan han göra så att man vill se den mer än en gång. Den här från Sátántangó är ett bra exempel på det:
Och efter scenen från Kárhozat som du länkade blev jag väldigt sugen på att se den. Får nog ta och göra det imorgon!
Lite intressant läsning som kanske gör folk mer sugna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4272281
Reporting in! Det här verkar kunna falla mig i smaken. Skriver igen när jag sett min första film.
Howard Feinstein diskuterar och pratar om Béla Tarrs filmer med honom själv. Och det visas lite klipp också. Mycket intressant. Cirka en timme och tjugo minuter!
Jag som precis hade tappat hoppet om filmforumet så hittar jag första vettiga tråden på länge.
OnT: Tarrs filmer är fängslande och helt i min stil. Love it! Sjukt inspirerande.
http://www.fff.se/film/the-turin-horse/
Tarrs nya film visas i Lund om tretton dagar!
Visas den inte på något annat ställe i landet då?
Citat från BukkakeTsunami
Visas den inte på något annat ställe i landet då?
Jag har tyvärr ingen vidare koll på hur det ser ut just nu.
Nu har jag sett A Torinói ló! Skrev om filmen i tråden om den, men jag kan infoga det jag skrev här också:
1889 bevittnade Friedrich Nietzsche en häst som blev piskad. Han slängde sina armar runt hästen och kollapsade. Efteråt blev han sjuk och levde tyst i flera år samtidigt som hans systrar och mor tog hand om honom. Detta är en fiktiv historia om hästen och vad som hände med den och människorna närmast den.
Ägaren till hästen är en äldre bonde som bor med sin dotter. Hästen börjar bli gammal, men försöker fortfarande att lyda kommandon. I sex dagar får vi följa dottern och hennes fader när de handskas med deras dagliga liv. De bor på en liten bondgård mitt ute i ödemarken. Ute är det torrt och det blåser konstant. Fadern använder hästen och en vagn som han tar in till staden för att kunna frakta saker och på så sätt finns det chans för överlevnad.
När filmen börjar introduceras man med en berättarröst. Sedan följer man bonden på väg hem med hästen och vagnen. Stormen verkar inte ha något stopp. Här startar också musiken som sporadiskt återkommer under filmens gång. Självklart är den komponerad av Béla Tarrs följeslagare Mihály Vig, hans musik har fastnat i min hjärna nu. Bara i början känner man en sorts apokalyptisk känsla. Livet är hårt. Alla som är insatta i Tarrs senare filmer, ni vet nog hur den här ser ut. Svartvitt foto (som är mycket vackert), få tagningar, härliga kameraåkningar och långsamt tempo. A Torinói ló har endast 30 tagningar och är 146 minuter lång.
Dialogen är egentligen rätt sparsam, kanske även för att vara Tarr. Dessa två kämpande själar som bor på bondgården pratar inte så mycket med varandra. Hästen äter knappt något och de får inte heller speciellt många besök. Men det händer. Under ett visst besök överrumplas man med en filosofisk knytnäve i ansiktet om världen utanför, vad som egentligen händer. Spår av Nietzsche finns det mycket av och flera frågor öppnas upp. Är det Guds eller människornas fel? Är Gud död? Vem är skyldig till denna destruktivitet av världen? Man tänker även på stormen, den fungerar som en högre kraft, på samma sätt som Gud.
Hela filmen är existentiell (precis som flera av Tarrs andra filmer) och man får jämt se fadern och dottern kämpa för att överleva stormen och deras repetitiva vardag. Någon sorts glädje existerar inte. Inte ens ett enda uns av hopp. Nej, detta är en totalt deprimerande film, det är som en stor slägga av ett apokalyptiskt mörker. Mörkret verkar också vara slutdestinationen för människorna och hästen. Och jag älskar det. Detta är den mest kompromisslösa och antagligen mest minimalistiska film av Béla Tarr som jag har sett, en film om tyngden av människans existens.
Jag hade rätt om A Torinói ló. Min första femma till en film som är gjord 2011. Enligt mig är A Torinói ló utan tvekan årets film och lär förbli det. Tyvärr är det Tarrs sista verk, något som känns oerhört trist. En värdig och fantastisk avslutning på hans karriär i alla fall. Han kommer att vara saknad i filmens värld.
Betyget är såklart full pott. 5/5 alltså!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet