Bilder på dina/ditt barn och/eller råd/slöprat kring ditt barn.
Nykaria: Då ska ni båda ta alla beslut gemensamt. Men om du går till rätten med det så lär du få ensam vårdnad om han inte varit där för barnet tidigare.
Citat från Nykaria
Citat från Bob
Vad vill du veta om det? :D
Jag vill veta om pappan verkligen har rätt till att ha sitt barn 50% när hon bara är 6 månader.
Då han aldrig riktigt varit där för henne under sin uppväxt men helt plötsligt skall ha henne när vi gått isär...
Rätten har han ju alltid.. men sånt är ju upp till föräldrarna :P
Men som mamma kan du ju framföra dina åsikter när papperna skrivs på om det, för anser du att han inte alls är mogen nog att ha henne så mycket, så kan ju socialen gå in å bestämma :P
Och ammar du kan han ABSOLUT inte ha henne 50% :P
Barn är ju trots allt ganska beroende av sin mamma xD Så 50% skulle nog bli ganska knepigt med ett sådant litet barn :P
Jag ammar henne inte längre.
Och jag går inte med på 50% för det är alldeles för mycket.
Det är inte rekommenderat någonstans, varken på BVC, hos barnpsykologer eller hos familjerätten.
Men säger jag det till honom så säger han att han vet vad som är bäst för henne och det kan knappast dem veta.
Och att han ska ta det han har laglig rätt till. Även om jag säger att hon inte kommer må bra.
Jag har märkt på henne att när hon varit hos honom i två dagar så kommer hon hem och bara tittar på en, visar inte ens ett leende.
Och det tar ett långt tag innan hon skrattar och sprudlar av glädje som hon alltid gör när hon är hemma hos mig.
Jag har också svårt att tro att han vet vad som är bäst för henne, med tanke på att han haft henne en timme om dagarna när vi bodde tillsammans och sen fick hon hamna hos mig igen!
Han kunde inte byta blöja eller ge henne mat. Han sov på dagarna och var uppe på nätterna.
Han vägrade ta hand om henne när jag skulle gå och storhandla så jag fick ringa min mor för att komma dit och passa.
När jag ber honom ta henne en stund på dagen (då han ligger och sover) så får jag ett finger och ett "dra åt helvete" när jag förklarar för honom att han faktiskt har ett ansvar.
Jag känner inte att han är mogen för att vara en far, åtminstone inte ha henne så mycket som han vill ha henne. Utan lite i taget och sen trappa upp. Men jag vet inte hur och vad jag ska göra, för jag vill inte sätta min vårdnad på spel.
Jag vill minst av allt smutskasta honom, men jag måste få förklara också varför jag tycker att han inte har rätt att ha henne såpass mycket.
Ja.. mogen är han ju definitivt inte!
Näh, alltså, fyfan.. hade min sons pappa varit så, skulle han kunna glömma å drömma om att ha delad vårdnad, för så håller man fan inte på!
Needu, jag förstår dig till fullo varför du inte vill att hon ska vara där så mycket :S
Om du berättar hur du uppfattar honom som förälder, sätter du nog knappast din vårdnad på spel kan jag lova! :D
Svårt sånt där. Tycker verkligen synd om dig, vill inte ens försöka föreställa mig den känslan du måste känna just nu. Men har du försökt säga till honom att han först måste bevisa att han klarar av det. För om han har varit som du skriver, där han varken matar eller något så lär han ju få stora problem om han ska ha henne 50%. Så om du vill ha delad vårdnad så kanske du ska se om han kan gå med på att sakta trappa upp den. Kanske först en dag i veckan sen två å så vidare. Så att du kan se att hon mår bra och att han sköter sig.
Men vill du inte ha med honom att göra överhuvudtaget när det gäller melissa, ja då är det nog tyvärr rätten du måste gå upp i.
Jag hoppas det löser sig för er. Om inte för dig så för melissas skull.
Måste bara lätta lite på trycket.
Plutten har varit sjuk i några dagar, kräks och har dearée
Så i förr går kväll blev det helt plötsligt grönt och då blev jag ju orolig så jag rignde sjukvårdsupplysningen.
Och då får jag prata med en tant som beter sig jätte snorkigt.
hon - vad är det för fel på barnet?
jag - Han är magsjuk
hon - men du hur kan en bebis vara magsjuk?
jag - inte vet jag men han kräks och har deare vad ska jag kalla det?
hoon - jaha... hur många ggr har han ätit?
jag - vet inte riktigt 8-10 kanske
hon - jaha du vet inte ! *låter jätte snorkig* hur många ggr har han bajsat då?
jag - jag vet inte riktigt kanske en typ 8- 10 ggr de me
hon - jaha diu vet inte de heller ne! har han feber?
jag - inte riktigt men han blir varmare när han är nära att spy eller precis har spytt.
hon - nehe så du vet inte om han har feber heller.
jag - joo jag sa ju precis..
hon - men du sa ingen temp
jag - ne tempen är sönder så...
hon- och vardför har du inte ringt BVC då?
jag - Jag tänkte göra det imon om det inte hade gått över då men jag blev orolig nu ikväll när det blev grönt
hon - jaha emn du borde ringt bvc
jag - men jag blev ju orolig nu
hon - hur gammal är du egentligen?
GUD vad arg jag blev, min ålder har fan inget med saken att göra, ingen annan hade kunnat svara på alla hennes fråger bättre (det där är bara bitar av aöllt hon babblade i 20 min).
^ Haha ägd
Varför skaffar allt fler ungdomar barn tidigare i dagensamhälle ?
Det är mycket man bör tänka på ect, när man har barn i 18 till 20 så har man nog
inte hunnit göra allt man vill, säger som min far.
Jag vill inte bli Far i förtid.
Håller med,
mycker man bör tänka på.
Man får inte den fritid som man vill ha heller,
två personer måste bytas om hella tiden att passa
barnet.
Varför kan man inte ha en fritid när man har barn?
Jag hade bara saknat mitt barn om jag var ute och t.ex. festade.
Och man kan ha barnvakt över dagen eller så, om man vill gå ut.
Livet går inte ut på att festa.
skaffa ett barn då om du tror att det är så himla roligt då? :)
Citat från Karin
skaffa ett barn då om du tror att det är så himla roligt då? :)
Har inte råd.
Alltså.. nu tycker jag att ni får ge er.
Man 'missar' ingenting när man får barn.
Jag måste faktiskt säga att få min dotter var det bästa som någonsin har hänt mig och att jag är väldigt lyckligt lottad som har henne.
Hon förgyller min dag och jag älskar att veta att det är just jag som får visa henne världen.
Att se hur hon varje dag utvecklas är rena ögongodiset och helt enkelt underbart.
Sen så kanske inte du, du och du är mentalt redo för ett barn.
Men alla är inte som ni.
Det är inget fel att skaffa barn tidigt, livet går inte ut på att festa bort sin 'ungdom'.
Alla gör precis vad de vill.
Sen var inte ens mitt barn planerat, men ack så välkommet iallafall.
Sen är man faktiskt barnledig ibland och då kan man ta det lugnt och göra 'vad man nu än vill'.
Visst, man är bunden för resten av livet och kommer alltid att ha ett speciellt ansvar.
Men det är inget fel i det.
För mig är det underbart!
Citat från Placeboeffect
Nykaria: Vet inte om du bla syftade på mig, men jag tänker mest på tjejer i min ålder. 15 år och mamma tycker jag är för tidigt. Sure, man är fortfarande ung när man är 19, men man är i alla fall inte 15.
Fast det är ju ganska individuellt hurpass mogen man är.
Vissa 15-åringar är mer mogna än en 40-åring.
Så det går ju inte riktigt att dra alla över en och samma kant.
Visst, det är ungt. Men det är inte omöjligt.
(nu hoppas jag inte ni tror att jag menar att 15-åringar bara skall tuta och köra hejvilt...!)
Citat från Placeboeffect
Nykaria: Jojo, men om man ser det rent generellt.
Men ren utbildningsmässigt så har man ju inte ens gått ut grundskolan när man är 15
Skolan kan man göra på senare år. Den förstörs inte av att få ett barn :)
Jag ska t.ex plugga vidare när min föräldraledighet är slut :)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet