Behöver hjälp!
Visste inte var jag skulle lägga denna tråden. Och visste inte heller vart jag skulle vända mig men det blev hit.
Kan redan nu säga att jag har ångest och depression. Vilket gör att jag tar upp det som händer runt om kring mig angående mina nära 10x värre. Dessutom självmordstankar lite då och då.
Jag bor hos min flickvän för jag var offer för psykisk misshandel av min mamma och hennes nya. Min pappa lämnade mig för ca 5 år sedan och min mamma tryckte ner mig med just det. Så det slutade med att jag stack hem i från. Vilket folk kanske läste på Internet. Det var en jävla massa som jag inte tänker skriva nu. Och tidigare idag hände det en sak hos min flickvän mellan hennes föräldrar. Dom började bråka och det vart ett jävla liv. En tallrik åkte ner i golvet och det skreks hit och dit. Vilket slutade med att fadern stack. Skriver inte exakta detaljer. Efter det satte jag mig i min flickväns rum. Jag började gråta och sen början min flickvän gråta vilket jag förstår. Helt plötsligt tappade jag kontroller och fastnade i fosterställning och bara stirrade rakt ut i tomma intet. Jag skakade och gungade fram och tillbaka. Sedan fick min flickvän liv i mig igen. För en stund. Sen vart det likadant igen. Så fortsatte det så. Jag satt även och snurrade på min ring snabbare och snabbare och snabbare. När hon tog bort min hand började jag med något annat på samma vis. Ville skriva detta i ett forum för jag vill ha reda på om jag har utlöst någon fall eller något. Min flickvän sa att det förmodligen var någon shock av något slag. Jag berättade tidigare för henne att jag har byggt upp sådant band för hennes föräldrar vilket gör att dom känns som mina som jag aldrig hade. Dom har tagit hand om mig och gett mig kläder när jag inte haft några osv. Så jag känner väldigt starkt för dom. Men återigen till mig fråga. Kan någon snälla förklara vad som hände. Jag vill så gärna ha ett "erkännande". Jag har aldrig fallit i medvetslöshet på detta viset innan. Förens nu. Jag har aldrig fastnat i fosterställning och bara stirrat ut i tomma intet utan att ens veta om vad jag gör...
Så snälla kan någon svara. Utan massa jävla taskiga inlägg nu då jag redan är helt slut och förvirrad över vad som har hänt..
Det ända jag kan tänka mig är att efter allt du har varit med om så har du byggt upp en "mur" för att skydda dig själv från att något sånt här ska hända igen. Och sen när några som du tycker om bråkar, så blir det för mycket för dig och du vet inte hur du ska handskas med det.
För det har hänt mig själv, och då hände nästan samma sak som för dig.
Fosterställning och en sån sjuk panikattack.
För som du beskriver det så verkar det vara en panikattack.
Förlåt, kanske inte bästa svaret, men försöker bara hjälpaisch.
Denna tråden förtjänar en bump.
låter som en chock, hjärnan kan göra så för att skydda sig själv när det blir för mycket =/
Been there, man är helt okontaktbar och efteråt får man det förklarat för sig men kommer inte ihåg.
Men det beror på trauma, och det betyder att du mår dåligt och kan behöva hjälp.
Med det menar jag inte att du måste gå till en psykolog om du inte vill, men om du är öppen för sånt kan det hjälpa.
Annars borde du hitta någon annan du litar på och prata med, kanske din flickvän?
Det som kan hända om du inte gör det är att du glömmer stora delar av ditt liv, tappar minnet totalt och får svårt att göra enkla vardagssaker som att prata. Man kan få problem med korttidsminnet och bli antisocial... och det är inget man vill, för man blir jäkligt ensam och folk tror att man är efterbliven lol.
Ta det på allvar, skit inte i det.
Hoppas att det blir bättre, finns i pm om du har lust att prata detaljer!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet