Barn som försöker vara vuxna
Såg två 13 åringar som smygrökte och frågade om jag ville ha en och började skratta. Blev chockad!
<333 ^
HAHAHAHAHAHAHAHA
Hahahaha <333
När jag fortfarande var 12-13 så lekte jag fan med Barbie's fortfarande.
Dagens 13 åringar super och knullar som att det inte finns någon morgondag. Sjukt.
Jag kom hem full första gången när jag var 13 och tog min första cigg när jag var 12 iallafall. Likaså de flesta av mina vänner. Förstår inte varför ni fått för er att det inte skedde när ni var så unga? Det gjorde det. Kanske inte just från er. Men många andra unga. Sedan ser jag inget problem i det då jag nu är en sån mycket bättre människa jämfört med den jag var när jag var yngre och vad jag sett från andra människor i min omgivning som var i samma sits som mig under tonåren har det så bra nu. Tvivlar på att det hade varit så i dagsläget om jag inte testat på sånt skit redan som ung. Helt ärligt vet jag även fler som var så "straight edge"/dylikt under min tonår som sedan nu som 20 plusare inte vet vad de håller på med och beter sig som tonåringar. Varken pluggar eller har ett jobb. Anser att öl är det enda livet har att erbjuda och det tror jag beror på att de missade det jag inte missade under tonåren!
Dessutom är man barn från 1-12. Från 13-19 är man tonåringen. Det är därför det heter tretTON, fjorTON, nitTON.
Senaste avsnittet av Solsidan <3
Jag tror inte att barns beteende har förändrats alls på hur lång tid som helst. Det fungerar inte att vuxna sitter och hycklar genom att säga "Jag får göra så, men du får inte". Självfallet gör de på samma sätt som de människorna i deras omgivning gör, och har så gjort hur länge som helst.
Folk i våra föräldrars generation rökte och drack när de var så unga, deras föräldrar lika så. I alla fall vad jag fått befara.
Gå tillbaka ytterligare några generationer och alla tyckte att en fysisk pubertet också innebar att man var könsmogen, biologiskt korrekt, inget konstigt att ha sex i den åldern.
Folk gifte sig med barn förr, det blir inte värre med tiden, det är väl först nu som någon ens ifrågasätter det.
jag
Min mor började röka som 12åring, har alltid sagt "rök inte, det är farligt" likaså med alkohol osv.
Jag började röka som 15åring, blev full första gången som 16åring.
Efter min andra fylla som framkallade hav av spyor dricker jag inte mer. Jag gillar inte känslan av att tappa kontrollen och vara snurrig, för det är precis så mina fyllor kommer till. Yrsel.
Jag slutade röka för 3 månader sedan. Då jag har reumatism har jag under 2 år intalat mig själv "efter detta paketet ska jag sluta", jag har kunnat ha mina rökfria perioder på loven eller när jag varit sjuk, men så fort man kommer till vänner eller träffat mamma igen som själv röker så har suget kommit tillbaka.
Dessa 3 månader har däremot varit problemfria. Jag tappade suget när en kompis, som är en fruktansvärd skorsten, var här. Hon och min pojkvän bolmade var 10e minut. Efter det har suget fortfarande inte kommit tillbaka, och mitt halvfulla cigarettpaket ligger fortfarande kvar i väskan.
Att växa upp eller inte, det beror på helt vad det är för människor man har runt omkring sig. Man gör som de äldre, som ens förebilder. Sen finns det de som tar sitt förnuft till fånga när de vuxit upp och lärt sig vad egen vilja innebär.
Jag började aldrig knarka, trots mitt knarkande umgänge jag hade vid 14 års ålder.
Anledningen? Jag såg exakt vad det gjort mot min bror, och mina vänner.
Jag såg vad alkoholism gjorde mot samma bror, hans pappa, min pappa och morfar.
Och där, jag tog mitt förnuft till fånga.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet
