BDD - Body Dysmorphic Disorder
hobo
Tjej, 29 år
ugh, formulerar mig dåligt.
T.ex. om man blir deprimerad pga. att man har cancer är det mer "åh nej jag har cancer jag kommer dö"
Men BDD är ju en mer direkt orsak till depression .. okej, det är här det blir svårt att förklara. Men man blir inte deprimerad för att man blir diagnotiserad med BDD, utan för att sjukdomen medför sådana tankegångar.'
edit: poisonivy har dock rätt, det är ju inte den fysiska dödsorsaken.
Sacrifize
Kille, 36 år
Citat från saillant
ugh, formulerar mig dåligt.
T.ex. om man blir deprimerad pga. att man har cancer är det mer "åh nej jag har cancer jag kommer dö"
Men BDD är ju en mer direkt orsak till depression .. okej, det är här det blir svårt att förklara. Men man blir inte deprimerad för att man blir diagnotiserad med BDD, utan för att sjukdomen medför sådana tankegångar.
Så om din cancer-depression leder till självmord och din BDD-depression leder till självmord så är det ett värre självmord med BDD?
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från poisonivy
Citat från Horus
Citat från poisonivy
Citat från saillant
Men vilken onödig jämförelse. Cancer är ingen psykisk sjukdom och kan inte medföra depression som i sin tur kan leda till självmord på samma sätt som BDD eller andra psykiska sjukdomar.
Om man tar livet av sig pga. att man mår så pass dåligt av BDD kan man väl mycket väl säga att det var sjukdomen som orsakade det.
Orsakade, som drev en till att ta sitt liv ja. Men du dör inte utav BDD bokstavligen, utan du dör via hängning eller hur man nu avslutar sitt liv.
Vad gör det för skillnad?
Att BDD själv rent fysiskt inte kan vara en dödsorsak. BDD kan inte få dig att bara falla ner död, utan det kan orsaka problem som får dig att ta livet av dig. Det är ju en enorm skillnad.
Cancern själv rent fysiskt inte kan vara en dödsorsak. Cancern kan inte få dig att bara falla ner död, utan den kan bara orsaka bieffekter som får din kropp att ge upp, t.ex som att en tumör tränger undan vitala delar i hjärnan eller hjärtat - att du dör är ju bara en bieffekt.
Nämnvärt är väl att ovan var en parodi.
Det är en enorm skillnad i vad? Sjukdomens "hemskhet"? Är det mer synd om ätstörningsdrabbade individer än BDD-drabbade? Vad är poängen? Förtjänar ätstörningsdrabbade individer förmåner framför BDD-drabbade?
Sacrifize
Kille, 36 år
Citat från saillant
Citat från Sacrifize
Så om din cancer-depression leder till självmord och din BDD-depression leder till självmord så är det ett värre självmord med BDD?
Har jag påstått det?
"Men vilken onödig jämförelse. Cancer är ingen psykisk sjukdom och kan inte medföra depression som i sin tur kan leda till självmord på samma sätt som BDD eller andra psykiska sjukdomar."
Sure seems like that was the point, yes.
mandis
Tjej, 31 år
Citat från Horus
Cancern själv rent fysiskt inte kan vara en dödsorsak. Cancern kan inte få dig att bara falla ner död, utan den kan bara orsaka bieffekter som får din kropp att ge upp, t.ex som att en tumör tränger undan vitala delar i hjärnan eller hjärtat - att du dör är ju bara en bieffekt.
Nämnvärt är väl att ovan var en parodi.
Det är en enorm skillnad i vad? Sjukdomens "hemskhet"? Är det mer synd om ätstörningsdrabbade individer än BDD-drabbade? Vad är poängen?
Men rent fysiskt sett så hade du fortfarande inte dött om det inte hade varit på grund utav din cancer, eller hur? BDD kan inte orsaka invärtes fysiska symptom. (Om det inte utvecklas till en ätstörning.)
Nej, menade en enorm skillnad när det kommer till att dö av sjukdomar med fysiska bieffekter som sedan orsakar din död, och en mental sjukdom som får dig att må så dåligt att du tar ditt eget liv. Poängen jag försöker få fram är att det är två helt olika scenarion, och BDD i sig är forfarande inte en fysisk dödsorsak.
memorabilia
Kille, 36 år
Citat från saillant
ugh, formulerar mig dåligt.
T.ex. om man blir deprimerad pga. att man har cancer är det mer "åh nej jag har cancer jag kommer dö"
Men BDD är ju en mer direkt orsak till depression .. okej, det är här det blir svårt att förklara. Men man blir inte deprimerad för att man blir diagnotiserad med BDD, utan för att sjukdomen medför sådana tankegångar.'
Vad i helvete läste jag nyss?
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från poisonivy
Citat från Horus
Cancern själv rent fysiskt inte kan vara en dödsorsak. Cancern kan inte få dig att bara falla ner död, utan den kan bara orsaka bieffekter som får din kropp att ge upp, t.ex som att en tumör tränger undan vitala delar i hjärnan eller hjärtat - att du dör är ju bara en bieffekt.
Nämnvärt är väl att ovan var en parodi.
Det är en enorm skillnad i vad? Sjukdomens "hemskhet"? Är det mer synd om ätstörningsdrabbade individer än BDD-drabbade? Vad är poängen?
Men rent fysiskt sett så hade du fortfarande inte dött om det inte hade varit på grund utav din cancer, eller hur? BDD kan inte orsaka invärtes fysiska symptom. (Om det inte utvecklas till en ätstörning.)
Nej, menade en enorm skillnad när det kommer till att dö av sjukdomar med fysiska bieffekter som sedan orsakar din död, och en mental sjukdom som får dig att må så dåligt att du tar ditt eget liv. Poängen jag försöker få fram är att det är två helt olika scenarion, och BDD i sig är forfarande inte en fysisk dödsorsak.
Men isåfall är ju inte anorexia en fysisk dödsorsak heller? Den fysiska dödsorsaken är att du svälter ihjäl.
Anorexia är bara ett sinnestillstånd som orsakar en brist utav ett sunt näringsintag.
tl;dr: Anorexia är inte dödligt, svält är.
mandis
Tjej, 31 år
Citat från Horus
Citat från poisonivy
Citat från Horus
Cancern själv rent fysiskt inte kan vara en dödsorsak. Cancern kan inte få dig att bara falla ner död, utan den kan bara orsaka bieffekter som får din kropp att ge upp, t.ex som att en tumör tränger undan vitala delar i hjärnan eller hjärtat - att du dör är ju bara en bieffekt.
Nämnvärt är väl att ovan var en parodi.
Det är en enorm skillnad i vad? Sjukdomens "hemskhet"? Är det mer synd om ätstörningsdrabbade individer än BDD-drabbade? Vad är poängen?
Men rent fysiskt sett så hade du fortfarande inte dött om det inte hade varit på grund utav din cancer, eller hur? BDD kan inte orsaka invärtes fysiska symptom. (Om det inte utvecklas till en ätstörning.)
Nej, menade en enorm skillnad när det kommer till att dö av sjukdomar med fysiska bieffekter som sedan orsakar din död, och en mental sjukdom som får dig att må så dåligt att du tar ditt eget liv. Poängen jag försöker få fram är att det är två helt olika scenarion, och BDD i sig är forfarande inte en fysisk dödsorsak.
Men isåfall är ju inte anorexia en fysisk dödsorsak heller? Den fysiska dödsorsaken är att du svälter ihjäl.
Anorexia är bara ett sinnestillstånd som orsakar en brist utav ett sunt näringsintag.
tl;dr: Anorexia är inte dödligt, svält är.
Jo, med tanke på att anorexia liksom cancer orsakar fysiska bieffekter som leder till döden, så anser jag att det är en fysisk dödsorsak.
hobo
Tjej, 29 år
Citat från Sacrifize
Sure seems like that was the point, yes.
Jaha, okej. Men det jag egentligen försökte säga var att BDD och andra psykiska sjukdomar kan vara en "direkt" dödsorsak, då depressionen som orsakade självmordet till och med är en av symptomerna, åtminstone i BDD's fall. I andra fall kan en psykisk sjukdom också vara den fysiska dödsorsaken, men inte alls på samma sätt som cancer. Alltså är det en onödig jämförelse.
Sacrifize
Kille, 36 år
Citat från saillant
Citat från Sacrifize
Sure seems like that was the point, yes.
Jaha, okej. Men det jag egentligen försökte säga var att BDD och andra psykiska sjukdomar kan vara en "direkt" dödsorsak, då depressionen som orsakade självmordet till och med är en av symptomerna, åtminstone i BDD's fall. I andra fall kan en psykisk sjukdom också vara den fysiska dödsorsaken, men inte alls på samma sätt som cancer. Alltså är det en onödig jämförelse.
Jag tycker inte det var en dålig jämförelse alls med tanke på att vi snackar om indirekta dödsorsaker till sjukdomar. På så sätt så är det ett ypperligt exempel på att sätta saker och ting i perspektiv med andra sjukdomar. Om depression är en vanlig del av BDD och som driver dig till självmord på samma sätt som depression av ett cancerbesked gör så ser jag inte hur det är så annorlunda och varför det skulle vara en dålig jämförelse när hela jämförelsen gick ut på att ta avstånd från just de psykiska sjukdomarna som du verkar vilja hävda är mer "viktiga" i detta anseende.
mandis
Tjej, 31 år
Citat från Horus
Citat från poisonivy
Jo, med tanke på att anorexia liksom cancer orsakar fysiska bieffekter som leder till döden, så anser jag att det är en fysisk dödsorsak.
Båda är psykiska sjukdomar som orsakar dödsfall, det verkar relativt besläktade också.
Det är din åsikt, känns som att vi inte riktigt kommer att komma överens ändå.
ViktorLovelace
Kille, 30 år
Citat från bebo
Det känns otroligt förnedrande att det finns människor som jämför anorexi/bulimi med en mental sjukdom man inte kan dö utav i sig.
De som lider av BDD har en ökad risk för depression och/eller självmord likt anorexi/bulimi, det är väl det folk syftar på.
Jag fick diagnosen dysmorfobi eller BDD när jag var 13.
Började väl som hos de flesta med en överdriven utseendefixering.
Varje morgon stod klockan på 04:30, jag gick upp, duschade och tvättade håret så snabbt som jag förmådde.
Kom ut, gjorde kaffe och låste in mig i badrummet för att göra mig i ordning för skolan.
Jag gjorde i ordning håret, blev missnöjd, tvättade ur håret över badkarskanten åter igen så snabbt som möjligt för att börja om.
Jag sminkade mig också, la på en foundation för att jämna ut hudtonen, blev missnöjd, tvättade av och gjorde det en gång till.
Min dåvarande skola låg cirka 15 minuters gång hemifrån, trots detta och att jag alltid gick upp 4:30 så kom jag aldrig i tid.
Ibland var jag 2 timmar sen och ibland hände det att jag stod hela dagen i badrummet och försökte göra mig i ordning.
Eftersom tiden var ett sådant stressmoment så försökte jag att inte tänka på det, ibland när jag tittade på klockan första gången så var den redan 15:00. Då brukade jag bryta ihop.
Parallellt med det här så hade jag ätstörningar, jag rasade i vikt, kunde inte tänka ordentligt i skolan. Stress och näringsbrist tär något fruktansvärt på än, speciellt i kombination.
Det höll på så här i några månader, men sen kom dagen då allt sprack.
Jag skulle klippa mig en kväll. Mitt hår blev mycket kortare än jag hade bett om och den lugg som jag använt som en fasad för halva ansiktet täckte nu inte i närheten utav vad den gjort tidigare. Det blev för mycket för mig och bröt ihop helt, när jag reste mig upp svimmade jag. Jag vakande, insisterade snabbt att jag var okej, betalade och småsprang hemmått.
Det var sista gången jag var utomhus på 14 månader.
När jag kom hem ringde jag båda mina föräldrar i ren frustration och skrek och grät .
Den kvällen bar jag ut de speglar som jag hade i mitt rum och ställde de med glaset mot väggen i hallen, speglarna i mitt badrum täckte jag över med en handduk. Jag ställde ut min dator, min tv och stängde av min telefon, jag mådde illa av åsynen utav mig själv och ville inte se några andra människor som jag kunde jämföra mig själv med.
Jag tappade kontakten med i princip alla människor förutom 2 personer som stod mig väldigt nära och gör det än idag.
Men för alla andra försvann jag bara, det inte att nå mig och ingen visste vart jag var och vad som hänt.
Större delen utav de kommande 14 månaderna låg jag i min säng i ett rum med neddragna persienner.
Jag kände mig så fruktansvärt ful, världen var inte riktigt till för mig.
Jag hade uppfattningen att jag förtjänade att sitta där i mitt mörka rum isolerad från civilisation så ingen skulle behöva lida av min vedervärdiga åsyn. Självhat är nog svårt att föreställa sig för den som inte sett eller upplevt det.
Jag blev tillsagd att jag hade BDD, jag slog bort det direkt. Jag kände mig nästan förolämpad.
När man står framför en spegel och det man ser är ett ansikte som man bara vill slita av sig och en person som står dig väldigt nära säger att han/hon inte ser det du ser. Jag trodde att de ljög för mig och blev bara arg och ledsen.
Jag tänkte inte ta någon hjälp eller medicinera för något som jag inte har.
Men en dag i Januari (då hade jag tagit fram datorn igen men höll mig fortfarande ifrån människor) googlade jag BDD av ren nyfikenhet och jag blev chockad när jag läste om symtomen och typiska kännetecken, <<DET HÄR ÄR JU JAG>>
Jag gick då med på att träffa någon.
De fick komma hem till oss för jag gick ju inte ut längre. Men när jag väl tog hjälp och förstod att det jag hade var BDD så gjorde jag framsteg ganska fort.
Efter en tid av träning och samtal så kunde jag gå ut på balkongen och på innergården, och för att inte ha satt sin fot utomhus på 14 månader, svimmat under tidigare försök i trapphuset så var det här för mig ENORMT.
Och så fortsatte det, alltid på mina villkor men jag fortsatte att utöka min komfortzon, utanför porten, ned för gatan och tillbaks, till medborgarplatsen, åka tunnelbana. Jag tog fortfarande flera timmar på mig för att göra mig i ordning men om jag ville så kunde jag gå ut.
Dock alltid med mörka solglasögon, och de har jag haft varenda dag i ungefär 6 år men jag gör mitt bästa och jag kommer att ta av dessa så småningom.
Overall. Jag ville ta mitt liv och världen var inte till för mig.
Idag mår jag så fruktansvärt mycket bättre och jag är så glad att jag valde att leva vidare.
Det var hemskt men det har format en starkare och självsäkrare människa.
Det är hårt men det är det värt, ge inte upp.
Palve
Kille, 32 år
INB4: Alla ecs 14åriga brudar som får insikter nu
''OMG, Det låter EXAKT som jag''
Varenda gång en tråd om en psykisk rubbning uppstår flockas dom
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet