BDD - Body Dysmorphic Disorder
Citat från saillant
Citat från ThatsFuckedUp
Hur många i tråden är mellanbarn? Har förstått det som att det är mest mellanbarn som diagnostiseras med BDD.
Det här var ju intressant, fast hur kommer det sig ens? Gör kön på syskonen någon skillnad?
Jag är f.ö. mellanbarn
Det vet man inte riktigt och det är inte kliniskt bevisat även om det är så att man lagt märke till att en större mängd utav folk som lider av BDD är mellanbarn. Kanske är ett bevis för att mellanbarn behandlas värre än de andra syskonen?
Citat från sepeidiot
BDD är en rätt vanlig sjukdom samtidigt som det är vanligt förekommande att personer med mildare form av sjukdomen inte själva vet om det eller blivit diagnostiserade, så det är inte konstigt att många misstänker sig ha BDD eller diagnostiserar sig själva.
Mildare form, är det inte bara lågt självförtroende? Har så jävla svårt för att det är klassats som en sjukdom. Försöker inte förlöjliga er som har blivit diagnostiserade, men det känns som att det är dåligt självförtroende men i en större utsträckning än vanliga komplex. Tycker det känns så dumt att klassa det som en sjukdom, för det resulterar i en våg av fjortonåringar som självdiagnostiserar sig för att det är "coolt" att ha en diagnos.
kan jag ha det även om alla kallar mig snygg????????
då måste jag ha det?? för jag är snygg?? och tror jag är ful??
Citat från naid
kan jag ha det även om alla kallar mig snygg????????
då måste jag ha det?? för jag är snygg?? och tror jag är ful??
Ah.
Citat från poisonivy
Citat från sepeidiot
BDD är en rätt vanlig sjukdom samtidigt som det är vanligt förekommande att personer med mildare form av sjukdomen inte själva vet om det eller blivit diagnostiserade, så det är inte konstigt att många misstänker sig ha BDD eller diagnostiserar sig själva.
Mildare form, är det inte bara lågt självförtroende? Har så jävla svårt för att det är klassats som en sjukdom. Försöker inte förlöjliga er som har blivit diagnostiserade, men det känns som att det är dåligt självförtroende men i en större utsträckning än vanliga komplex. Tycker det känns så dumt att klassa det som en sjukdom, för det resulterar i en våg av fjortonåringar som självdiagnostiserar sig för att det är "coolt" att ha en diagnos.
Jag skulle säga att gränsen till dåligt självförtroende och BDD går när tvångskänslan av att se snygg ut börjar styra ens liv, totalt.
Det var väl när jag började stanna inne för annat folks skull jag började fundera vad fan det var för fel på mig egentligen. Jag ville inte att de skulle behöva uppleva "pinsam stämning" ifall de skulle bli tvungen att sitta brevid mig, och sitta där och bara se på mig utan att kunna göra ngt.
Citat från natu
Jag skulle säga att gränsen till dåligt självförtroende och BDD går när tvångskänslan av att se snygg ut börjar styra ens liv, totalt.
Det var väl när jag började stanna inne för annat folks skull jag började fundera vad fan det var för fel på mig egentligen. Jag ville inte att de skulle behöva uppleva "pinsam stämning" ifall de skulle bli tvungen att sitta brevid mig, och sitta där och bara se på mig utan att kunna göra ngt.
Klassas inte det som social fobi? Eller?
Jag vet om att det påverkar vissa människors liv i enorm utsträckning, men tycker fortfarande att det känns fel på något vis att det är en "vanlig" sjukdom. Tycker det känns som en sjukdom man gärna kirrar diagnos på för att kunna säga "hej jag lider av en psykisk sjukdom", bara för det av någon dum anledning anses vara något schysst att ha i bagaget. Vet som sagt att det inte är så i många fall, men det känns fortfarande skumt att det är en vanlig sjukdom som många unga diagnostiseras med.
Fast samtidigt inte. Detta kanske är påväg att bli en folksjukdom precis som depression har blivit, och det handlar inte om att människor tror att de blir sjukare utan att många faktiskt blir det. Eller nu blev det fel, även om många tror att de är sjuka så är det ändå en stor andel som påriktigt insjuknar, inte bara "psykisksjukhypokondriker". Ärs, får inte fram det jag vill säga, hoppas att du fattar.
Det är för övrigt roligt, hypokondiker "heter" det när man självdiagnostierar fysiska sjukdomar. Attenttionwhore, osv får man heta när man självdiagnostierar psykiska sjukdomar. Spännande skillnad där.
Nej, är ganska säker på att jag inte har den sjukdomen. Är rätt medveten om hur jag ser ut osv, även om jag mår allt annat än bra över och är nöjd med det.
Busbarn: Förstår vad du menar och kan väl till viss del hålla med. Poängen är att även fast psykiska sjukdomar har ökat drastiskt, så har det på något vis blivit något "coolt" att säga att man har. Många självdiagnostiserar sig med psykiska sjukdomar såsom exempelvis borderline och BDD, och jag tycker det är så jävla larvigt. Det är skillnad på att må dåligt och att vara sjuk på riktigt. Tycker bara att det är jävligt respektlöst att slänga ur sig en självdiagnos när det i själva verket (skulle jag tro) är väldigt få människor som faktiskt är sjuka på riktigt.
Poisonivy: Jag håller med absolut, men jag håller fast vid att om folk är diagnosticerade ska man, gärna inte ifrågasätt deTta. Eller så kanske det bara är min upplevelse att vården gärna inte vill sätta diagnoser bara för att, då ignorerar de hellre ens problem och säger att de är vanliga tonårsbekymmer.
Självdiagnosticering ska man däremot ifrågasätta. Absolut.
Borderline är det dock inte så konstigt, och samma med bdd, att ungdomar självdiagnosticerar sig med med tanke på att du som tonåring har väldigt många av de "symptomen" som pubertal. Min mor, som jobbar inom psykkvården brukar alltid säga det om tonåringar och borderline, och det stämmer om man tänker efter. Däremot som du säger är det inte okej, för som sagt, det är jävligt respektlöst mot de som är sjuka, men det är PRECIS lika äckligt respektlöst att ifrågasätta och nedvärdera någon som är sjuk. På grund av att du inte kan ta på psykisk sjukdom och röntga den som med cancer. Där står du ord mot ord, och ofta är du för sjuk och förvirrad för att hålla fast och tro på dig själv om människor ständigt ifrågasätter.
Citat från poisonivy
Citat från natu
Jag skulle säga att gränsen till dåligt självförtroende och BDD går när tvångskänslan av att se snygg ut börjar styra ens liv, totalt.
Det var väl när jag började stanna inne för annat folks skull jag började fundera vad fan det var för fel på mig egentligen. Jag ville inte att de skulle behöva uppleva "pinsam stämning" ifall de skulle bli tvungen att sitta brevid mig, och sitta där och bara se på mig utan att kunna göra ngt.
Klassas inte det som social fobi? Eller?
Jag vet om att det påverkar vissa människors liv i enorm utsträckning, men tycker fortfarande att det känns fel på något vis att det är en "vanlig" sjukdom. Tycker det känns som en sjukdom man gärna kirrar diagnos på för att kunna säga "hej jag lider av en psykisk sjukdom", bara för det av någon dum anledning anses vara något schysst att ha i bagaget. Vet som sagt att det inte är så i många fall, men det känns fortfarande skumt att det är en vanlig sjukdom som många unga diagnostiseras med.
Skulle inte kunna säga det, eftersom jag under den perioden längtade efter att få komma ut, träffa folk, osv, vilket en person med social fobi obviously inte gör. Och ja, det är pinsamt många som ser diagnoser som något "inne". Har du en diagnos så har du en chans att sticka ut ur mängden, vara lite annorlunda. Skitkul, enligt vissa.
Men jag tror faktiskt de med "riktiga" diagnoser inte går runt och skyltar med det, som en uppmärksamhetskåt tjej på 14 år skulle göra.
Men jag förstår inte varför just BDD skulle vara så svårt att kunna se som en vanlig sjukdom, när anorexia ses som det?
De är väldigt lika sjukdomar, och det är väl lika enkelt att självdiagnositera sig själv med det som med BDD?
Jag tror absolut det finns BDD-fall, men jag tror helt ärligt majoriteten av de drabbade är vilsna tonåringar som nyss klivit innanför pubertet-portalen. Lite samma sak med de på 14 bast som får diagnosen depression för att de nyss gjort slut med sin pojkvän.
Busbarn: Jag ifrågasätter inte de som faktiskt har diagnoser, men med tanke på vågen utav självdiagnostiserande tonåringar på internet så gör det att jag tappar respekt för sjukdomen i sig och det kan jag inte rå för. Men jag skulle inte ifrågasätta någon med diagnos, då jag knappast är utbildad terapeut.
natu: Fast det är rätt många som låter en psykisk diagnos definera dem, i alla fall som jag har stött på.
Nu kommer jag säkert låta som en fitta, men du kan inte jämföra BDD med anorexia. Är medveten av att många som lider utav anorexi även lider utav BDD, och som sagt så tror jag inte på självdiagnoser. Problemet där är dock att "riktlinjerna" för vad sjukdomen anorexi är, är mycket tydligare än de som beskriver BDD.
Citat från bebo
Jag tror absolut det finns BDD-fall, men jag tror helt ärligt majoriteten av de drabbade är vilsna tonåringar som nyss klivit innanför pubertet-portalen. Lite samma sak med de på 14 bast som får diagnosen depression för att de nyss gjort slut med sin pojkvän.
Det är lite så man försöker förklara, men det funkar tydligen inte så. Trött blir man.
Bara allmänt dumt imo... -.-'
ACCEPTERA ERAN MEDFÖDDA VACKERHET!!!! >:O (e vackerher ens ett ord... :s)
STÖR MIG SÅÅÅÅÅÅ FUCKIN MYCKET PÅ FOLK SOM BARA GNAGER OCH INTE LYSSNAR PÅ EN NÄR MAN TYP ÖPPNAR HELA SITT HJÄRTA OCH SÄGER EXAKT HUR MAN KÄNNER, OCH VAD FÅR MAN I GENGÄLD? INGET ALLS!!! :( FAWWWKKK!!!!
BARA LYSSNA PÅ VAD FOLK SÄGER TILL ER!!! ALLA MÄNNISKOR KANSKE INTE ÄR PÅLITLIGA, MEN VISSA ÄR!!! <3333333333
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet