Ätstörningar, ärftligt eller något som utvecklar fram?
Jag har hört folk som tror att ätstörningar är en störning man föds med och att det utvecklas från komplex till bantning till en ätstörning.
Vad tror ni om ätstörningar? Är det ärftligt, eller utvecklas det fram?
Själv tror jag att folk som drabbas av ätstörningar är personer som har ett öga för detaljer, personer som vill nå perfektion. Jag tror inte att ätstörningar är något ärftligt tänkande utan att det utvecklas själv.
Detta är bara en teori.
Det vore intressant ifall att några som själv lider/har lidit av ätstörningar skrev om hur det uppkom.
Discuss!
Att fråga om folk anser att det är ärftligt eller ej kan man inte göra,
då bara fakta kan avgöra om så är fallet.
rent tekniskt så bevisar ditt uttalande bara att du skrivit att någon någon gång påstått det, inte att någon faktiskt gjort det.
och nej, ätstörningar är nog till 90% något som man utvecklar, även om det finns genetiska faktorer så spelar de förmodligen ingen avgörande roll.
Både och.
Av egen erfarenhet kan jag säga att genetik har nog väääldigt lite med det att göra.
Jag tror också att det utvecklas av sig själv...Ätstörning har väl lite gran med deprission att göra?
Alså att man slutar äta antingen för att man lider av anorixia eller för att man är för deprimera visst?...Så därför måste det vara så att man får det senare med utvecklingen o.s.v.
något man utvecklar själv tror jag ;o
känner flera anorektiker med helfeta släktingar så tvivlar på ärftlighet, snarare att man tror att man ska vara pinnsmal efter för mkt påverkan av tv/tidningar osv >:
S3p3, man kan ha anorexia och vara fet,
så om ens släktingar är feta gör varken till eller från.
Citat från AMETHYST
Jag såg en dokumentär om tjej som var 8 år och hade drabbats av ätstörningar.
Den äldre systern berättade att hon hade haft som ett tvång vid yngre år om man kan förklara det så, "nej-känslor" när hon skulle äta.
Därför så blir man ju fundersam.
Kunde det vara ren slump eller är ätstörningar något man ärver.
om någon del av ätstörningar är genetisk så är det fortfarande ingen avgörande faktor. det går med all sannolikhet att utveckla ätstörningar utan att ha några anlag för det, och om det överhuvudtaget finns några så pratar vi förmodligen om en ökad risk på ett par procent, i värsta fall.anta att det är 1% risk att en slumpvis vald person får en ätstörning. anta sedan att vi tar en person som har starka anlag för de tankemönster och dylikt som orsakar ätstörningar, och rensar bort alla miljömässiga faktorer (uppväxt osv). då kanske det är 3% risk att den personen får en ätstörning. dvs, en ätstörning är inte något du föds till att ha. det har jag inte sett något alls som pekar på.
exemplen är helt tagna ur luften, för övrigt.
Citat från WannabeMyself
Jag tror inte det är ärftligt, men hemmet påverkar mycket. Om alla hemma bantar till och från och går på massa olika dieter så känner man själv att man också borde tappa några kilon. Und so weiter.
då handlar det inte om ärftlighet, utan om miljö. olika saker.
Tydligen kan man ha anlag för ätstörning, så ja det vore något genetiskt som man i framtiden kanske kan plocka bort. såsom t ex, HOMOSEXUALITET! :D
Har läst om det här, som Zalbeyx sa så kan man ha anlag för det, fast att ha anlag för det är inte så farligt, ätstörningar är mest något som utvecklas fram..
Citat från sn0ppPojken
Har läst om det här, som Zalbeyx sa så kan man ha anlag för det, fast att ha anlag för det är inte så farligt, ätstörningar är mest något som utvecklas fram..
Jag skulle lätt stödja genetikforskning bara för det. Eller är det rätt...? Kanske fel tråd om det...
Själva ätstörningarna är inte ärftliga var jag har uppfattat.
Det som är ärftligt i detta sammanhang är besattheten av något.
Alltså att om man har någon slags besatthet i släkten är risken att man själv
blir besatt av något större.
Det är samma sak med tex. alkoholism.
Om man har alkoholism i släkten är risken större att
man själv drabbas.
Sen så hänger det ju såklart på en själv också.
Den största delen.
Citat från MiAOUWs
Det kan omöjligt vara ärftligt, eller?
Det är någonting man utvecklar.
Dock kan man nog få anorexia lättare ifall ens föräldrar är anorektiker
iom att man lär sig från dom. Man får deras värderingar och sätt att tänka.
Därför får man högre krav på sig själv att man ska vara smal och s.k
"perfekt" för att leva upp till sina föräldrars tycke. Man vet helt enkelt inte
när det är dags att sluta.
Det kan det vara, det finns genetiska anlag som man i framtiden hoppas på att kunna bli av med ;)
Citat från MiAOUWs
Citat från Zalbeyx
Det kan det vara, det finns genetiska anlag som man i framtiden hoppas på att kunna bli av med ;)
what?...
Jao, genforskning ftw. Tydligen ska man i framtiden kunna ge sitt barn anlag för eller mot något. Liksom genmanipulera så att riskerna för ätstörningar t ex, minskar. Så ja, det ligger i generna :>
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet