Aspergers Syndrom
Arro
Tjej, 34 år
Citat från DiMON
Citat från PORKnBEANS
"jaha, nu är det såhär. Antingen kan jag sitta och vara ledsen över det, eller lära mig att leva med det/göra någonting åt det!"
+1
Så du tror inte att man kan vara ledsen över det och samtidigt försöka leva med det?
Det är ju inte bra att man går runt och är ledsen hela tiden, men man kan heller inte vara glad hela tiden heller.
Vinnie
Kille, 35 år
När jag fick min diagnos (har inget med aspergers att göra), så var det ganska skönt att få ett namn på det, men samtidigt kände man sig mer "udda" efter det. Dock så var inte min första tanke att jag skulle "ta tag i det", utan man kände sig snarare stämplad och ganska nedstämd. Det är först ett par år senare som jag börjat acceptera det. Jag tror det är så med alla besvär.
PORKnBEANS
Tjej, 30 år
Citat från OrangePie
Så du tror inte att man kan vara ledsen över det och samtidigt försöka leva med det?
Det är ju inte bra att man går runt och är ledsen hela tiden, men man kan heller inte vara glad hela tiden heller.
Nej. Sitter man och gnäller så har man för mycket problem med det.
Tar man tag i problemen då, så slipper man må lika dåligt.
arg_snigel
Tjej, 28 år
Citat från PORKnBEANS
Citat från DolceAndObama
Jo, eftersom jag aldrig har passat in eller aldrig riktigt haft några vänner så ändrar inte en diagnos särskilt mycket om hurvida annorlunda man känner dig.
Woaaw, du verkar verkligen inte förstå att det inte är så jävla lätt som du tror. Du tror att man kan göra si och så och sen är ens liv perfekt. Men välkommen till verkligheten, det funkar inte så.
Jag har fortfarande inte sagt någonting om att man gör si och så och livet är perfekt. Men istället för att sitta och klaga på sina problem tar man tag i dem!??!?!!
Jag gnäller över min vikt, samtidigt som jag försöker gå ner i vikt. Flera gnäller om sina betyg samtidigt som dom försöker få upp dom. Du förstår vart jag vill komma?
PORKnBEANS
Tjej, 30 år
Citat från Narcissist
När jag fick min diagnos (har inget med aspergers att göra), så var det ganska skönt att få ett namn på det, men samtidigt kände man sig mer "udda" efter det. Dock så var inte min första tanke att jag skulle "ta tag i det", utan man kände sig snarare stämplad och ganska nedstämd. Det är först ett par år senare som jag börjat acceptera det. Jag tror det är så med alla besvär.
Fast nej. Jag har träffat folk som har tagit åt sig diagnosen och jobbat vidare.
PORKnBEANS
Tjej, 30 år
Citat från ryxuedu
Jag gnäller över min vikt, samtidigt som jag försöker gå ner i vikt. Flera gnäller om sina betyg samtidigt som dom försöker få upp dom. Du förstår vart jag vill komma?
Det är inte samma sak överhuvudtaget?
arg_snigel
Tjej, 28 år
Tror aspergaren i min klass fick sin diagnos 2008. Han vill fortfarande inte acceptera att han har den diagnosen. Det är inte alltid så lätt att försöka acceptera det heller. Det gäller att försöka hitta en balans, tror jag, och det kan ta ett tag.
monkeyslut
Tjej, 31 år
Citat från PORKnBEANS
Citat från DolceAndObama
Jo, eftersom jag aldrig har passat in eller aldrig riktigt haft några vänner så ändrar inte en diagnos särskilt mycket om hurvida annorlunda man känner dig.
Woaaw, du verkar verkligen inte förstå att det inte är så jävla lätt som du tror. Du tror att man kan göra si och så och sen är ens liv perfekt. Men välkommen till verkligheten, det funkar inte så.
Jag har fortfarande inte sagt någonting om att man gör si och så och livet är perfekt. Men istället för att sitta och klaga på sina problem tar man tag i dem!??!?!!
Jo, du försöker lösa saker som inte är riktigt så lätta att lösa som du verkar tro.
Arro
Tjej, 34 år
Citat från PORKnBEANS
Nej. Sitter man och gnäller så har man för mycket problem med det.
Tar man tag i problemen då, så slipper man må lika dåligt.
Så du menar att det är ett problem över att man är sjuk? Då den enda problem jag ser är att hon gnäller litegranna,
men vem fan har inte gnällt någon gång på sitt liv?
Vinnie
Kille, 35 år
Citat från PORKnBEANS
Citat från Narcissist
När jag fick min diagnos (har inget med aspergers att göra), så var det ganska skönt att få ett namn på det, men samtidigt kände man sig mer "udda" efter det. Dock så var inte min första tanke att jag skulle "ta tag i det", utan man kände sig snarare stämplad och ganska nedstämd. Det är först ett par år senare som jag börjat acceptera det. Jag tror det är så med alla besvär.
Fast nej. Jag har träffat folk som har tagit åt sig diagnosen och jobbat vidare.
Ja. Det bör alla göra, men för vissa tar det lite längre tid. Det är allmänt känt, trodde jag.
arg_snigel
Tjej, 28 år
Citat från PORKnBEANS
Citat från ryxuedu
Jag gnäller över min vikt, samtidigt som jag försöker gå ner i vikt. Flera gnäller om sina betyg samtidigt som dom försöker få upp dom. Du förstår vart jag vill komma?
Det är inte samma sak överhuvudtaget?
Inte samma sak, men en jämförelse.
Man kan klaga om något medan man försöker "anpassa" det.
monkeyslut
Tjej, 31 år
Citat från Narcissist
När jag fick min diagnos (har inget med aspergers att göra), så var det ganska skönt att få ett namn på det, men samtidigt kände man sig mer "udda" efter det. Dock så var inte min första tanke att jag skulle "ta tag i det", utan man kände sig snarare stämplad och ganska nedstämd. Det är först ett par år senare som jag börjat acceptera det. Jag tror det är så med alla besvär.
Jomen precis, det krävs ändå tid att acceptera det. Det är som någon beskrev det "det är som att just få veta om ett syskon man alltid har haft".
PORKnBEANS
Tjej, 30 år
Citat från OrangePie
Citat från PORKnBEANS
Nej. Sitter man och gnäller så har man för mycket problem med det.
Tar man tag i problemen då, så slipper man må lika dåligt.
Så du menar att det är ett problem över att man är sjuk? Då den enda problem jag ser är att hon gnäller litegranna,
men vem fan har inte gnällt någon gång på sitt liv?
Vem i helvete är sjuk här? Vad fan snackar du om?
Arro
Tjej, 34 år
Citat från PORKnBEANS
Vem i helvete är sjuk här? Vad fan snackar du om?
Det är ju en Neuropsykiatriska funktionsnedsättning, som även går under lag om stöd och service till funktionshindrade. Då är det ju någonting som är fel. Men sjukdom kanske var fel uttryck. Däremot så klarar sig många med aspergers syndrom utan hjälp av lss. Men möjligheten finns om de frågar om hjälp.
PORKnBEANS
Tjej, 30 år
Har man problem finns det lösningar. (JAG SNACKAR OM ASPERGERS FUCKING SYNDOM NU, SÅ KOM INTE MED NÅGRA JÄVLA JÄMFÖRELSER OM ATT MISSA BUSSEN OCH SÅNT SKIT)
Träffa en psykolog, gå på ART-träningar, börja i en skola för barn och ungdomar inom autismspektrum.
Det är inte så jävla svårt att försöka.
Jag har dessutom inte sagt att livet blir perfekt efter det heller.
Sitt bara inte och säg "BUHUUHUHUH"
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet