Aspergers Syndrom
Är bekant med en SUPERASPIE.
Alltså, han är så sjukt intressant att lyssna på när han går igång om sina specialintressen och kunskaper.
Han kan prata i en evighet om sina avancerade kärnfysiksgrejer, och man kan inte göra annat än att lyssna.
Däremot får man inte ifrågasätta något, för då ser han en som en mindre intelligent människa, och förstår inte alls att en fest kanske inte alltid är rätt tillfälle att prata vetenskap på.
Jättegullig, kan en jäkla massa saker, men klarar inte av att ha ett stabilt socialliv.
Killen är SMART!
Btw är det uppfattat rätt att en majoritet utav de med asperger, oberoende på nivå, är caucasians(vita).
Citat från Bereavement
det där måste psykologer och läkare bedöma, dessutom måste du gå igenom bit för bit hur hela ditt liv har varit. du kan inte bara bedöma efter hur du är idag. får jag fråga en sak? har du alltid haft vänner och kunnat prata med dem på ett normalt sätt?
Notera hur jag i varenda mening försökte förtydliga att jag inte på allvar säger att jag har eller ens tror att jag har aspergers, bara att det inte skulle förvåna mig. Nej, jag bedömer inte enbart utefter hur jag är idag (faktum är att jag blir bättre på den sociala biten) och ja, jag har alltid haft vänner, men jag har relativt starkt begränsad social förmåga inom båda grupper som listas bland kännetecknen och jag känner starkt igen mig när det gäller alla kännetecken. Det är inte frågan om "Hmm, jo men det kan nog stämma", det är klara "Ja".
De 1-2 undantag jag skrev om är för övrigt "Målmedvetenhet och envishet" och detta för att jag enbart är målmedveten och envis (och då mycket målmedveten och extremt envis) när det gäller mina specialområden, mina stora intressen. Om vi talar om ämnen jag inte finner väldigt intressanta, saknar jag helt målmedvetenhet och envishet. Du anar inte i hur många år jag bara har lämnat exempelvis skoluppgifter, till och med betygsgrundande såna, till att ligga och skräpa, ogjorda, i månader, år. Om jag inte ser något intresse i att göra en uppgift, så gör jag den inte. Om jag inte hinner klart med en uppgift i tid, så gör jag inte klart den alls. Notera att detta inte enbart gäller skoluppgifter, jag vet att många undviker att göra sina.
För att absolut försäkra mig om att du inte har missat detta: Jag tror inte att jag har aspergers, jag skulle bara inte bli förvånad om så är fallet. Jag har även otroligt mycket lättare att formulera mig och tala öppet online, då jag har så gott som obegränsad tid på mig att både försäkra mig om att jag förstår vad den andra personen säger, och formulera ett inlägg.
Jimmy: det är vanligt för personer med asperger att man har svårt för att göra saker som man inte är intresserad av. Jag är själv väldigt mycket så, även ifall det inte alls är nått svårt direkt. det är också många uppgifter som helt enkelt inte blir gjorda för mig, heh. Och man är oftast bara envis med det man intresserad av.
Dom flesta blir bättre på det sociala i och med att man blir äldre. Man lär sig hur saker fungerar så att man vet hur det är även ifall man har svårt för att förstå varför det är så. Jag läser mycket fakta böcker och har lärt mig en del om sociala saker och kroppsspråk igenom det. Jag brukar också vilja vara helt säker på att jag inte förstår fel och ännu mer att nån inte missuppfattar vad jag säger, kan få ångest för bara enkla missförstånd. När det är över internet är det inte lika ansträngande, man behöver inte tänka på kroppsspråk, hur man pratar, man kan bara gå därifrån när man vill om man behöver det och man slipper att någon är för nära eller rör en när jag inte vill det. Så jag är mest social över internet, träffar bara människor ibland på helger.
Precis. :) Det är så mycket enklare att kommunicera textbaserat. Jag vet inte hur många onlineforum jag är medlem på och det finns en anledning till att jag sen jag köpte min mobil i februari 2008 bara skrapat ihop 31 timmars samtalstid (enkelt uträknat ungefär 2min 30 sekunder per dag) men ca.70,000 skickade sms.
En fråga bara. När du träffar vänner du inte träffar så ofta, säg max på helgerna, har du också väldigt svårt att komma igång och vara social? När jag träffar bra vänner som jag träffar såpass sällan, och framförallt om vi inte är ensamma, kan det ta upp mot fem timmar att bli lika social med de som jag är med vännerna jag träffar varje dag i skolan. Fem timmar. Jag blir väldigt tyst och det står still i skallen, jag kommer inte på något att säga över huvud taget trots att jag försöker.
Jimmy: Dom få vänner jag faktiskt tycker om och trivs med är ganska nördiga så det finns oftast något att prata om, visst jag kan vara lite stel i början med det brukar bli bra sen. Fast om jag typ försöker prata med nån i min klass som jag inte direkt har så mycket gemensamt med så blir det helt sjukt stelt, det är bara prat för att jag vill vara artig för att uppehålla en bekväm relation till dom andra i min klass så att det inte blir krångel och bråk när jag MÅSTE handskas med dom som i grupparbeten och sådant. men för det mesta drar jag mig undan hellre. hmm.. när det är personer som jag inte känner så bra och känner mig nervös med så har jag väldigt svårt för att komma igång med att prata, men brukar inte umgås med personer som det blir så med >___<
eller hur menar du med så sällan? hur sällan är sällan?
"Såpass sällan" är max på helgerna, som jag skrev i början. :)
Jag kan inte annat än säga att jag känner igen mig i vad du skriver.
Jimmy: umm.. ehehehe.. heh.. jag träffar. aldrig. vänner. på. veckodagar.
bara ibland på helger, flera av mina vänner går det några månader mellan att jag träffar dom >___<;;
Jag går i samma klass med en som har Aspergers Syndrom. Han är väldigt egoistisk och har lätt för att bli aggressiv, han är ganska smart tekniskt men saknar en stor del av sin sociala kompetens. Han verkar sällan förstå hur folk mår och om många blir lätt arga på honom när dom tycker att han är elak eller jobbig, det slutar ofta med bråk och att han börjar gråta (händer oftast i onyktert tillstånd). Han blir lätt uppspelt och okontrollerbar också.
Sedan så har jag en kompis som har en lillebror med Aspergers Syndrom. Han är inte alls lik min klasskamrat enligt mig. Han är väldigt trevlig osv. Men han har lite svårt att få kontakt med andra människor. Men det märks knappt. Nu känner inte jag den här personen så bra så ska inte uttala mig så mycket mer.
För övrigt så har jag lärt mig inom skolan att Aspergers Syndrom kan se olika ut, men många har liknande nackdelar med det som min klasskamrat har.
Mjo samma här iof, men mina vänner som jag träffar i skolan träffar jag oerhört sällan på helgerna. Så jag har mina skolvänner och mina helgvänner.
Dollarn: personer med asperger är ofta mer olika varandra än vad personer utan asperger är ^^
Nerd; Ja om du säger det så. Måste ha lärt mig fel isf. Man kan inte lita på någon nu mera. :/
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet