Aspergers Syndrom
Jag är väldigt känslig för smärta, smärttröskeln är alltså väldigt låg. Har ständigt ont i närverna varje dag, blir ännu värre när jag inte kan sluta tänka på det. Jag hatar att bli tvingad till nåt när jag absolut inte vill. Jag blir tokig och skriker och sparkar på saker! Men det jag hatar mest av allt är att må illa. Jag vill bara få bort det, fly därifrån. Tråkigt att man ska ha migrän då. :'<
Btw så har jag inte asperger utan atypisk autism. :)
Citat från Batterisyra
"Men det jag hatar mest av allt är att må illa. Jag vill bara få bort det, fly därifrån. "
Usch, jag håller verkligen med dig. Att må illa är det värsta som finns, jag får panikångest varje gång, och jag har jättelätt för att må illa. Man tappar liksom kontrollen över kroppen och allt känns fel...
Citat från Hon_duvetjag
Citat från Batterisyra
"Men det jag hatar mest av allt är att må illa. Jag vill bara få bort det, fly därifrån. "
Usch, jag håller verkligen med dig. Att må illa är det värsta som finns, jag får panikångest varje gång, och jag har jättelätt för att må illa. Man tappar liksom kontrollen över kroppen och allt känns fel...
Usch ja! Mådde illa som fan idag när jag åkte hem med taxin från skolan. Chauffören körde för snabbt och jag ångrade att jag inte satte mig i framsätet. Han som satt framför mig är så himla stor så jag kunde knappt se ut genom framrutan. Men det blev bättre när jag kom hem som tur var. Jag trodde att jag hade ätit nåt konstigt eller att jag hade glömt att tvätta händerna innan jag åt. Jag var väldigt hungrig kom jag på också. Brukar må illa när jag inte har ätit nåt på länge. Jag är så himla rädd för att få magsjuka, det är det värsta som finns! Tvättar händerna typ hela tiden, det är nog en anledning att mina händer är så torra. xD
Jag har samma deal som ni över.
Jag lider av emetofobi (antagligen ni också!), vilket gör det pissigt för mig om någon i min närhet eller jag mår illa.
En gång var det massor med folk hemma hos mig, och becci började må illa. Det slutade med att folk satt och tröstade mig när jag satt i min hall och grät. Jag var hysterisk. Och jag inbillade mig att jag själv hade symptomen, hungern, illamåendet, jag skakade och kallsvettades. Men direkt när becci mådde bra blev jag också bra.
Sen får jag såna överdrivna symptom att jag lärt mig om jag blir sjuk på riktigt eller inte.
Fast om ett sypmtom kommer från ingenstans får jag panik och lägger mig i ett varmt bad.
När jag är sjuk på riktigt mår jag först och främst illa (duh haha), sen får jag riktigt sprängande huvudvärk, jag skakar och får pissont i ögonen och blir i princip blind för stunden. Jag minns sist jag spydde, då hade jag tagit blodprov och skulle blogga här på EC, men jag såg inte vad jag skrev. Självklart fick jag panik eftersom jag inte hade spytt på flera år (japp, jag är så försiktig att jag inte ens haft vinterkräksjukan sen jag var 5) och senaste gången fick jag ont i ögonen och trodde att jag skulle bli blind.
Oh shit wall of text :(
Citat från Batterisyra
Jag är så himla rädd för att få magsjuka, det är det värsta som finns! Tvättar händerna typ hela tiden, det är nog en anledning att mina händer är så torra. xD
Jag tvättar också alltid händerna, eller sköljer dem bara. Dock inte av den anledningen haha. Jag kan inte ta i olika material om mina händer är för torra, och om jag inte har någon hudsalva (måste även byta hudsalva efter en vecka pga att jag känner som ett lager av samma konsistens på händerna) så blöter jag händerna haha.
Citat från PORKnBEANS
Jag har samma deal som ni över.
Jag lider av emetofobi (antagligen ni också!), vilket gör det pissigt för mig om någon i min närhet eller jag mår illa.
En gång var det massor med folk hemma hos mig, och becci började må illa. Det slutade med att folk satt och tröstade mig när jag satt i min hall och grät. Jag var hysterisk. Och jag inbillade mig att jag själv hade symptomen, hungern, illamåendet, jag skakade och kallsvettades. Men direkt när becci mådde bra blev jag också bra.
Sen får jag såna överdrivna symptom att jag lärt mig om jag blir sjuk på riktigt eller inte.
Fast om ett sypmtom kommer från ingenstans får jag panik och lägger mig i ett varmt bad.
När jag är sjuk på riktigt mår jag först och främst illa (duh haha), sen får jag riktigt sprängande huvudvärk, jag skakar och får pissont i ögonen och blir i princip blind för stunden. Jag minns sist jag spydde, då hade jag tagit blodprov och skulle blogga här på EC, men jag såg inte vad jag skrev. Självklart fick jag panik eftersom jag inte hade spytt på flera år (japp, jag är så försiktig att jag inte ens haft vinterkräksjukan sen jag var 5) och senaste gången fick jag ont i ögonen och trodde att jag skulle bli blind.
Oh shit wall of text :(
Åh! Vad jobbigt! Jag hade nog emetofobi när jag var liten. Blev livrädd bara av att se någon spy på film. Men nu är det mycket bättre.
Jag påverkas inte av att nån annan mår illa, bara om jag själv gör det. Då får jag verkligen panik! :(
usch, som ni ovan har jag också den där hysteriska panikångesten så fort någon säger att den mår illa... Så vidrigt, men "skönt" att det finns flera, för då vet man att det ÄR inbilling som har med ångesten att göra...
jag har inte till 100% eller 50% jag har typ 10-35% aspbergs syndrom.
btw, lider jag även av spyfobi jag hyperventilerar så fort jag har ont i magen eller mår illa utan anledning. Vilket är mitt hypokondri som tar över hjärnan. Är rädd för vara sjukt överhuvudtaget. Och jag har börjat söka doktor för hjälp
Jag känner en.
Han va attention whore, o sa hela tiden "ingen vill ha mig" o sökte uppärksamhet o gick o fråga vem som hellst om dom ville "Knulla" för han ville bli av med oskulden, igenom internet då förstås.
eftersom han inte fatta ironi så blev han ett tidsfördriv för många människor som drev att dom skulle knulla med han.
han blev kär i en av dom som drev sönder med han.
Jag och min kompis försökte hjälpa han. att han skulle säga upp kontakten med dom, skaffa vännerlås på bdb o sluta slyna sig det kommer när det kommer!
men han lyssna inte. inget gick in. vi försökte så länge. sån waste of energi.
Ibörjan såg jag han som underhållning som alla andra, sen tyckte jag synd om han (då vi försökte hjälpa han). Men i slutendan så gjorde han sig själv till ett större offer än vad han var och sa hela tiden "jag har varit med om så mycket, o du har varit med om inget", det uttalandet utan att veta ett skit om mig eller mitt liv för all tid vi pratade spenderade vi till att prata om han!
han fann inget intresse för ngn annan än han.
Så jag och en kompis träffade han. Men han var så ointressant och snackade fortfarande bara om sig själv, så symphatin gick till hat pretty fast.
Nu kan ni säga vilken hemsk människa jag är, att han inte kunde hjälpa det, hur jag kan leva med mig själv, o massa sånt, Men jag försökte. Men jag orkade bara inte lägden, mkt av det jag gjorde va fel o bla-bla. d va en jävel att bli av med, men nu har jag inte hört av han på 4ever iaf.
men I like 2 think att jag hjälpte han lite iaf. om det bara var lite så e jag pretty satesfied.
SKIIIT I MIIINA STAAVFEEEEL.
Citat från YouMakeMeHigh
Jag känner en.
Han va attention whore, o sa hela tiden "ingen vill ha mig" o sökte uppärksamhet o gick o fråga vem som hellst om dom ville "Knulla" för han ville bli av med oskulden, igenom internet då förstås.
eftersom han inte fatta ironi så blev han ett tidsfördriv för många människor som drev att dom skulle knulla med han.
han blev kär i en av dom som drev sönder med han.
Jag och min kompis försökte hjälpa han. att han skulle säga upp kontakten med dom, skaffa vännerlås på bdb o sluta slyna sig det kommer när det kommer!
men han lyssna inte. inget gick in. vi försökte så länge. sån waste of energi.
Ibörjan såg jag han som underhållning som alla andra, sen tyckte jag synd om han (då vi försökte hjälpa han). Men i slutendan så gjorde han sig själv till ett större offer än vad han var och sa hela tiden "jag har varit med om så mycket, o du har varit med om inget", det uttalandet utan att veta ett skit om mig eller mitt liv för all tid vi pratade spenderade vi till att prata om han!
han fann inget intresse för ngn annan än han.
Så jag och en kompis träffade han. Men han var så ointressant och snackade fortfarande bara om sig själv, så symphatin gick till hat pretty fast.
Nu kan ni säga vilken hemsk människa jag är, att han inte kunde hjälpa det, hur jag kan leva med mig själv, o massa sånt, Men jag försökte. Men jag orkade bara inte lägden, mkt av det jag gjorde va fel o bla-bla. d va en jävel att bli av med, men nu har jag inte hört av han på 4ever iaf.
men I like 2 think att jag hjälpte han lite iaf. om det bara var lite så e jag pretty satesfied.
SKIIIT I MIIINA STAAVFEEEEL.
Det där låter inte som aspberger, det låter som en narcissistisk idiot.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet