Arbetsintervjuer!
Hellre att man sätter sig själv på en pedestal än att man gräver ner sig i marken!
Min begränsade erfarenhet har sagt till mig att det är bättre att hitta det rätta jobbet för en, än att försöka passa in i en roll som man sen måste spela. Fattar att man kanske behöver pengarna och då har man inte lyxen att ta sig tid att hitta rätt, men har man möjligheten skulle jag försöka hitta det arbetet som är en match mellan dig, yrket och arbetsplatsen.
ibland har det hänt att den som intervjuat mig använt tillfälle för att ta en lång rast från sitt egentliga jobb. tex låtit intervjun pågå i femtio år och visat mig runt överallt å så har vi pratat om gemensamma intressen och druckit olika loka-vatten. Sen fick jag ändå inte jobbet. Det har hänt fler än en gång.
Säger det något om mig? Känner blandade känslor inför detta. Blev jag utnyttjad i form av att intervjuaren hela tiden visste att hen inte skulle anställa mig men valde att dra ut på det för att sj slippa jobba och ha skoj istället, eller var jag en kandidat som sen blev trumfad av någon annan som var bättre?
Jag känner iof inte att det slösade min livstid, eller jo, lite. Men i sin helhet var det nog mer bra än dåligt livsinnehåll.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet