Andar och onda fenomen
trauma, typ, drama, eller, sådär.. ehum.. http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykiskt_trauma
Eller så är dom som skrev de där dumma i huve och vill môrker lägga allt?
För några månader sen såg jag ett tåg i Vallentuna som bara försvann efter några sekunder (Mer detaljerad historia finns här: http://www.yourghoststories.com/real-ghost-story.php?story=10766 )
När jag senare kollade upp om några olyckor hade skett där, hittade jag väldigt många. Det är läskigt, men intressant ju.
Citat från Lilyxchan
För några månader sen såg jag ett tåg i Vallentuna som bara försvann efter några sekunder (Mer detaljerad historia finns här: http://www.yourghoststories.com/real-ghost-story.php?story=10766 )
När jag senare kollade upp om några olyckor hade skett där, hittade jag väldigt många. Det är läskigt, men intressant ju.
Wow. Jag får ta och läsa mer om det en dag, när jag har tid :)
Nae, du är inte den enda som fått besök av såna saker. Jag tror på att det finns sånt påriktigt, jag brukar ha "vättar" som springer runt i lägenheten och typ fnittrar och knackar. Det var mer förr, men det skrämmer mig fortfarande.
Citat från metall4life
Citat från Tardy
Nae, du är inte den enda som fått besök av såna saker. Jag tror på att det finns sånt påriktigt, jag brukar ha "vättar" som springer runt i lägenheten och typ fnittrar och knackar. Det var mer förr, men det skrämmer mig fortfarande.
fyfan va hemskt :O
Barnskratt är så jävla läskigt..
Citat från SamSjoberg
HAHA, nej men.
Jag har också vart med om sådant.
Dampar dock på hur du formulerar dina meningar.
-Usch-
Men vem -FAN- bryr sig? Kommentera inte och skit it då.
Alla är inte som du för du är ju -SÅ- perfekt.
Citat från metall4life
Citat från Viruset
Det är bullshit. Hallucinationer och synvillor. Läs mer här.
http://www.emocore.se/sida/t/Spoken-poltergeists-och-overnaturliga-ting_5041/440
det är inte bullshit :O
ni som inte råkat ut för detta vet inte hur det känns..
WORD!
Citat från Lily_asin_L
Definitivt inte bullshit. Såna grejer har hänt mig många gånger. Sen har jag lärt mig att andar inte ska klassas som onda och goda. De var en gång människor också, remember? Vi har ju båda inom oss, men vi väljer själva hur vi vill agera :)
De kan vara "onda", alla spirituella varelser som besöker oss på jorden behöver inte ha haft en fysiskt kropp :D Dvs typ demoner, fast jag vill inte kalla dom för demoner. Negs, helt enkelt.
Själv har jag varit med om alldeles för många grejer - sett, hört, känt osv. Någon är här just nu och håller mig sällskap :D Någon och någon, det är en han. Antagligen min skyddsängel/spirituell guide (jag kallar de iaf guider) som är här som vanligt. Har ofta hans sällskap så jag känner mig aldrig ensam även om jag nu är det. När han inte är här så är det dock jäääävligt ensamt.. känner mig helt övergiven och sparkad på nästan. Ska lära mig dock att kommunicera med mina guider, det är rätt bra att kunna c:
Det är en arg snubbe här också som håller till i köket, vardagsrummet och hallen ò_o så creepy dude. Ingen aning om vem det är, men han stirrar argt på en och är allmänt obehaglig. Dessutom brukar någon peta på mig när jag borde gå och lägga mig och jag är uppe för sent. Det borde vara min mamma XD Eller ja den petar inte. Det blir förbannat kallt och jag känner precis som att någn just sagt "Gå och lägg dig!!!!!" lol.
Alright..Ni måste förstå..
Ni tror ändå på detta. Ni kanske har varit med om något liknande och känner igen "kvart i ett" från annat än filmer?
Och för att jag inte hinner skriva en ny text kopierar jag den som jag skrev på min blogg igår:
[small]Kvart i ett.
23.
Död nära vän på rummet? [/small]
Jag måste skriva. Jag måste skriva av mig.
Ingen som kan förstå, ingen som ens kan ta mig på allvar.
Detta jag upplevt och sett med egna ögon är inte naturligt.
Det är inte fucking normalt!
Så här berättar jag en historia om det tydligaste budskapet jag någonsin fått.
Hur ofta SÄGER en person något, helt jävla randomt, utan att veta vad det betyder, som dyker upp ett år senare?
Våren 2010 träffade jag denna personen.
En vän. Ett medium.
Hon var den som gav både mig och Ella frid.
Varför tror jag henne?
Well. För denna tjejen kände till saker bara jag och min döda bästa vän delade.
Hon fick mig att acceptera, förstå och förlåta.
Hon påverkade mig. Hon ändrade på mitt perspektiv.
Hon var anledningen till varför jag stod och skrev en text om saknad och förståelse denna dag.
För drygt ett år sen hjälpte hon mig att prata med Ella.
Jag vet att inte alla tror på spöken och karma, men jag hade fucking upplevt det själv så jag var säker på det jag såg.
Efter att ha talat ut med min döda bästa vän blev allt som vanligt igen.
Tills denna tjejen plötsligt sa "kvart i ett".
Och hon upprepade det utan att ha någon aning om vad det betydde.
Inte i en mening, i en text, i en film.
Bara "kvart i ett" rakt ut i luften.
Jag försökte såklart ta reda på vad det betydde och tänkte en massa på det, men kom över det så småningom.
Vi behöll aldrig kontakten och så var det ett annat oavslutat kapitel utan slut..
Men ett år senare hände det.
I måndags, den 21 februari, klockan kvart i ett dök denna tjejen upp i mitt liv igen.
Då jag stod och klottrade ner en text (som började som en oseriös kärleksförklaring) om saknad och det bortgångna och så..
Kvart i ett.
Helt otroligt att jag kom ihåg det ens.. kom på det några timmar senare dock.
Att just detta stämde.
Min teori om livet,
"Never gone forever"
Destiny once brought me to you.
So why not twice?
Allt HÄNDER av en anledning, I'm tellin you!
Snart fick jag ett nytt nummer.
23.
Jag måste tro henne. Hon hade rätt om kvart i ett.
Hon hade rätt om Ella.
Än idag har jag ingen aning om vad 23 kan betyda.
23:e februari var igår.
Då hände mycket.
Fruktansvärt mycket..
23 kunde vara varje dag, varje timme, varje minut. Till och med varje sekund!
Så jag släppte kvart i ett och började tänka på 23.
Behövdes bara en dag tills något nytt hände.
Den 23 februari.
En kille hade varit på mitt rum. Och eftersom denna tjejen var den enda som såg honom var han inte vid liv.
Jag menar. Är det ändå inte bara liiiiiiiite läskigt att veta att någon, du inte haft kontakt med på länge, snokar i ditt rum, och är DÖD?
När jag äntligen funnit lugnet.
Logiken.
Kontrollen.
Den röda tråden.
Accepterat läget och äntligen förstått.
Så kommer det..
Händelser som saknar både logik, anledning och förståelse.
THE FUCK?
Detta hände förresten för bara tre dagar sen.
21 Februari
22 Februari - Ledsagodjur och konstig upplevelse jag skriver om en annan dag.
23 Februari
Människor har svårt att tro mig.
Varför?
För det skrämmer skiten ur dom.
Men tänk på mig, tänk på att det är JAG som fucking upplever en filmhandling just nu.
Jag ser inte på filmen och läser inte boken.
Det gör dom som hör på mina problem.
Det är inte normala problem.. Jag menar. Fine.
Adhd och bipolär och medicin och ellas död och det förflutna.
Accepterat & förstått.
Och sen kommer DETTA?
Finns ingen som förstår.
Detta är inte normalt.
Det är inte normalt att få mystiska tal och sen få så jävla tydliga budskap man bara ser på film.
Det är inte vanligt att händelser som "kvart i ett" händer i den verkliga världen där vi inte har någon regissör som skriver ett manus och ger tittarna ledtrådar.
Detta är mitt liv, inte en jävla film!
Jag får damp.
Jag får panik.
Andas, andas, andas..
Ge tid.
Det har gått en dag nu.
när jag spelar anden i glaset så ber jag alltid anden att visa sig, jag frågar alltid om död och jag brukar stoppa snoppen i glaset!
Alltså, jag tror på sådana saker.
Det var som en gång när jag vart inlagd på psyket förra året, då pratade läkarna med mig ensam och några andra med min mamma. Sen kom det fram att vi (jag och mamma) tydligen hade sagt och beskrivit en gammal man som är i våran lägenhet. Vi hade beskrivit honom exakt likadant! Och en svart katt som smyger runt osv.
Då började jag skaka, och jag och mamma hade aldrig pratat om det tidigare.
Finns så himla mycket olika fenomen, men de vanligaste att uppleva är väl
Skyddsandar/hjälpare/guider - Alla människor har en, men inte alls alla får någon sorts kontakt med eller vetskap om sin. Jag har aldrig haft någon kontakt med min, men det känns ändå väldigt bra att veta att den faktiskt finns där, att man inte är ensam.
Gengångare - Döda människor helt enkelt, eller rättare sagt "skuggan" av dem. Kan vara skrämmande, men de märker inte oss, bryr sig inte heller om oss och gör oftast inte så stort väsen av sig. De bara är där.
Onda "krafter" - Väldigt ovanligt, med de finns. Sånt gör man bara bäst i att hålla sig undan ifrån.
Om man upplever sånt här eller inte handlar bara om hur mottaglig man är. Mottaglighet är en egenskap som alla andra, t ex bra gehör eller bra bollsinne. Helt naturligt har barn mycket större mottaglighet, sedan försämras den med åren iochmed att "förnuftet" blir inpräntat i dem.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet