roed

Emancipator — Anthem — Soon It Will Be Cold Enough

Två pojkar satt vid kanten av ett hustak.
Tillsammans satt två pojkar och blickade ut över ett hav av stress och smuts. I eftermiddagssolen, som extra hårt men ändå avtagande grillade dem och det tak de satt på, blev luften ovanför marken så het att vågor av värme gjorde bilden av den dallrig. Taket befann sig någonstans mitt emellan grönskan och stadens asfalterade, smutsiga gator – varken innan- eller utanför stadens kant, varken i markhöjd eller i höjd med skyskrapornas dekorativa antenner, högt, högt upp, långt ovanför asfaltens brus, i ett försök att fly marken.
"Vad tänker du på?" frågade den ene pojken den andre. Han stirrade rakt fram, rakt ner i den smutsiga storstadens brus, när han frågade. I tystnaden som följde vred han långsamt huvudet mot sin vän. Tonfallet var distanserat, ett neutralt resultat av tankar som befann sig någon annanstans.