Rammstein 17/2 - ett underverk.

En enorm järnbro fälls ner över publiken under blixt och dunder.
Rammstein som uppenbarar sig, passerar bron, och "Sonne" som startar under sprutande eld. Ja, eld. Sprakande och avancerande pyro-nummer. Till som sprutar eld genom munnen, och sedan iklädd till kock drar in en enorm kittel där Christian sitter, och som sedan "dör" i skållhett vatten när Till blåser eld under kitteln. "Du hast". Vilket magiskt nummer. Exploderande raketer. Och "Mutter". Jag tror att det ångestframkallande gröna skenet från scenen speglades i salta tårar hos många. "Haifisch" - Christans färd genom publiken i en gummibåt. Sedan "Buch dich"... så flippat och underbart. Christopher utklädd till en tant med blommig klänning och lockig blond peruk, som passerar bron med resten av bandet tyglade i koppel krypandes som hundar. Han smiskar dem, och när de nått den lilla scenen i mitten så börjar själva låten. Till kör som vanligt in sin gummikuk i Christians arlse, och sprutar sedan frank likör över hela publiken. Sedan "Amerika". En enorm fläkt fälls ner, och glitter i alla USAs färger exploderar över publiken. Och "Engel", vackra "Engel". Till uppenbarar sig med två enorma järnvingar, som sedan sprutar eld.
Till sist har vi "Pussy". Den finfina "Pussy-maskinen" dras ut, en enorm penis som sprutar vitt skum över hela publiken.
Vilken natt, vilken underbar oförglömlig natt.





Jag sjukanmälde mig från skolan och gick direkt till Bengans Skivbutik för att köa. Jag var övetygad om att jag definitivt var den första som skulle komma, men nej. Det hade redan bildats en ganska lång kö. Jag köade i fyra timmar, och mina ben vad så gott som bortfrusna. Dock lärde jag känna många nya människor, vilket var underbart.
Efter dessa fyra timmar, befann jag mig plötsligt i Bengans Skivbutik, framför Rammstein. En ganska overklig och omskakande upplevelse. Jag sa "Ich haver sauerkraut in mein laderhausen", och fick Till att le brett medan Paul skrattade. Det är något jag inte kommer att glömma.
Efter signeringen så skyndade jag till Globen, där kön inte var så lång. Jag använde mina superkrafter och trängde mig förbi en bra bit. Sedan köade jag ytterliggare tre timmar, och kände mig allmänt djupfryst. När insläppet började så skyndade jag fram till spärrarna, och det roliga var att jag skyndade så mycket att jag blev insläppt utan att tjejen vid spärren rev av den lilla remsan.
Det obegripliga var att jag hamnade längst fram, även fast jag varit på signeringen, och jag lyckades behålla min plats under hela konserten. Jag fick till och med en lapp där det stod "I survived first row with Rammstein".
Det var nog en utav de bästa händelserna någonsin. Fyfan vad jag vill uppleva detta igen.