mask

16 juli 2013
du letade dig in

du letade dig in
du började smärtsamt penetrera
och för varje stöt ville du bara ha mera och mera och mera
som masken i ett ruttnande äpple krälade du dig in i mig
bara att masken själv var mer rutten än äpplet i sig

du besudlade och förorenade varje andetag
jag andades genom springor som tätnade för varje dag
instängd i smuts och frågor om jag var en ägodel
någonting gick sönder och jag undrar var det var som gick så himla fel

ett långt svart hål och jag vaknar upp i ett annat land
i ett rum som stinker unket svett och golvet är fyllt med sand
men sanden kom utifrån från havet – ett steg utanför dörren och någon skrek stopp
jag var fast i den lilla duschen med hundhår och plötsligt måste jag ge plats för en annan människa i mig själv och i min kropp

luften var för dammig för att jag skulle orka våga
och siffrorna på vågen sjönk och var snart ganska låga
utgången mat på smutsiga tallrikar, smutsiga kläder, dallrande fett
jag undrar än idag vad var det var som kunde gå så jävla snett

mensblod och sperma fyllde våra lakan
tårar åkte ut på resor från ögonen till hakan
varje dag vilade jag som en docka sluten i ditt fläsk
och vi sjönk bara djupare och djupare i vårt eget jävla träsk

ryggen kröktes, pulsen steg och ögonen var tomma
”julia, jag såg dig häromdagen, du var som en vissen blomma”
”ah, okej, jag har varit väldigt trött” svarade jag och då så frågade min bekant mig medan jag vaggade slött ”är det sant? på grund av din jetlag?”
”ah, ja precis, det var en väldigt svår väg”
”jag hoppas inte din resa var densamma, var det inte skönt att få vara där helt ifred och ensamma?”
”ja, det var det, för det är vi ABSOLUT INTE HÄR!”
”ja, vad härligt, säg mig julia, är du kär?”
”ja, så HIMLA KÄR EN NÅGONSIN KAN BLI, även fast han håller mig i ett fast grepp och kan tendera att bli lite ganska knäpp och tenderar att vara lite instabil”
”nej men han ser ju ändå ut att vara väldigt fin! jag såg er instagram, han verkar va en riktig man, jag tror han bara bryr sig om sin kvinna”
snälla berätta inte för nån men hon såg inte hur tårarna började rinna
hon såg inte att jag sakta suddades ut och började försvinna
jag log lite matt
gav respons med ett trött skratt
sedan skiljdes vi åt
jag hann inte krypa ihop i gråt
förrän han stod bakom mig igen
han stod bakom mig igen
han var där bakom mig igen

HJÄLP MIG
HJÄLP MIG NÅGON
HJÄLP MIG NÅGON VI STÅR JU FÖRFAN DÄR MITT PÅ DAN BLAND ALLT FOLK SER NI INTE ATT NÅGONTING INTE ÄR SOM DET SKA
KLOCKAN ÄR TOLV PÅ DAGEN
ÄR DET ENDA NI SER PHOTOSHOPPADE LEENDEN PÅ INSTAGRAM OCH FACERAPADE STATUSAR
FACERAPADE STATUSAR OM FALSKA ENDORFINER
ÄR DET KÄRLEK FÖR ER
TAR DET STOPP EFTER DET
MEN HJÄLP MIG FÖRFAN
JAG VILL INTE TA BUSS 666
JAG SKAVER JAG VILL HEM JAG ÄR SVAG JAG ÄR HUNGRIG SER NI INTE ALLA MÄRKEN
HAN FÖR BORT MIG NU
NU ÄR DET FÖR SENT
NU ÄR JAG OBJEKTIFIERAD
NU ÄR JAG EN ÄGODEL
OCH DET SOM FÖR ER VERKAR SÅ JÄVLA RÄTT
UNDRAR JAG KRING ÄNNU IDAG
VAD SOM KUNDE GÅ SÅ FÖRBANNAT ÄCKLIGT JÄVLA SNETT

du letade dig ut
du letade dig ut och lämnade efter dig ett sprucket liv jag inte ville ha
masken åt upp sitt äpple och kvar var bara ett förtvinat skrutt
bara att masken var mer rutten än skruttet i sig

du besudlade och förorenade den luft jag hade kvar
kylan trängde sig på genom sprickorna som vidgades för varje dag
befriad
inte fri låg jag nu bland högar med papper som växte och försökte mig på att bli hel
någonting hade gått sönder och jag undrar var det var som gick jävla fel
som gick så jävla fel
som gick
så
fel