why?

ja menade aldrig att vara den i ditt liv du sörjde mest. Men nu står ja här än en gång med blodet på mina armar framför kanten, hur kunde ja veta att du skulle betyda så mycket för mig? Hur kunde jag veta.. det är försent nu snittet är gjort och jag faller ner till golvet med en ängel i min hand ser ja framför mig ett ljus. Jag menade aldrig vara den som gjorde dig ledsen jag menade aldrig vara den som fick dig att gråta i mörkret, mörkret vi två skapade tillsammans där vi kommer finnas förevigt, det finns ingen annan som du. Hur så lite kan bli så stort, men det är över nu ljuset är nära och mörkret drar sig tillbaka, även du.. din förtrollning är bruten, vi va bundna för varandra du är inget mer än vad jag var vilseledd och förvirrad. Ja ber.. ja ber varje natt om att du ska lura mörkret och leva lyckligt som vi gjorde när vi två.
Jon Westling Öhman 2012-02-01 start 21:50.