ott ord en blick

Ett ord, en blick, blicken ledde till en kram. Kramen ja aldrig fick, kyssen ja aldrig sett hjärtat som värmen, värmer en kall mörk vinter natt ljuset du för med dig, doften av ditt hår och dom gröna ögonen, lyser som månens vita sken och vattnet som droppar ner i bäcken där våra tårar länge har samlats. Den plats i mitt hjärta som är tom kommer förbli tom. Mitt svek ditt hat av alla gånger ja svikit dig så litar du på mig. Tilliten jag aldrig kommer få igen, tilliten ja kastade bort som med vinden, vinden ja sakta börjar ta form till. Ja orkar inte mycket till, sakta sinar ja bort. I en värld av förtvivlan och sorg hittar jag nog ett slut.
du är den ja älskar mer än allt och kommer alltid göra det. Tårarna ja fick när ja skrev denna poet tårarna som tillhörde dig.