Begravning.

Då var dagen här.
Som jag försökt förtränga de senaste veckorna.
Just nu vill jag bara pausa tiden, glömma allt.
Men det går inte. Går inte att glömma.

Ett sista farväl?
Om man inte är redo då`?
Inte redo för att säga hejdå?

Jag vill inte förstå, vill inte fatta.
Att du är borta, min kämpe.
Du som aldrig gav upp, du som klarade allt.
Men vi har haft dig på lån, de har vi alla vetat.
Och det man lånar måste man förr eller senare lämna tillbaka.
Även om jag i detta fallet hade föredragit senare..

Morfar <3

"Om älvor hade funnits, hade jag önskat dig tillbaka."