Jag längtar inte längre efter att längta (?)

Finner ibland att jag har brist i mitt liv på saker att längta efter, jag har liksom inget som motiverar mig att faktiskt göra något produktivt. Just nu händer det en hel del saker och jag är trött på att längta, jag vill bara att skiten ska ske så att jag kan gå vidare med mitt liv:

1. Jag fyller 18. De senaste månaderna har varit, minst sagt, smärtsamma. Jag får se 80% av min vänskapskrets kunna gå ut på krogen (och komma in på Vapiano efter klockan 6 utan tjafs). Snart, snart, snart fyller jag år, men det känns ändå som en evighet.

2. Emmaboda. Har längtat efter detta sedan ungefär denna tid förra året. Hade varken resurserna eller tiden att kunna gå förra året (eller vänskapen, lol), men nu är det äntligen inom en snar framtid. Önskar bara att tiden kunde gå lite snabbare.

3. Fredric. Jag har inte ens varit utan honom i ett dygn, och det brukar ju inte vara några konstigheter, men det känns annorlunda när jag vet att han inte är där han brukar liksom. Han är i skärgården, 3 timmar från mig. Visserligen kommer han hem imorgon kväll men jag saknar att ligga bredvid honom i sängen...


Because buhu.