<3
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting, jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting, för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid, som vi, vi kommer få?
För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting, jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting, för mig.
Ja, jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting, jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt, för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt, för mig. <3
I dina ögon har allt börjat bli bättre, med mig. Men jag kan inte förstå, hur du inte kan se tårarna. Det är så att nästan alla gör det, förutom du. Det är sjukt, att du inte förstår, precis allt, allt har blivit sämre. Det finns så mycket sjuka saker som har hänt på senaste tiden. Oförklariga. Jag vet inte vad dom vill mig. Jag vet inte vad jag ser. Jag vet inte varför jag känner blod droppa ner på mig ifrån taket då jag ska sova. Jag vet inte varför jag får känslan av att jag gjort något hemskt, mot mina nära, mot dig, jag försöker be om förlåtelse, men det behövs inte.. för, jag har inte gjort något. Jag inbillar mig. Jag vet inte varför jag blir yr så fort jag vaknar, så fort jag somnar, och efter jag ätit. Jag vet inte varför jag inte klarar av att gå förbi någon, utan att känna hur alla stirrar på mig. Skrattar åt mig inombords. Ser mig som patetisk. ''Varför är du kvar här? Vad fan gör du här? Försvinn härifrån!'' Jag försöker att inte bry mig om det. Försöker att inse att mina tankar inte betyder något. Jag måste förstå att jag förtjänar den smärtan som jag får varje dag. Jag förtjänar att ha det så här. För, jag är jag. Jag föddes till den hemska personen som jag är idag. Jag försöker ändra på mig, försöker göra allt för att bli mer omtyckt. Ändra utseende, personlighet, allt. Men det går inte. Ni hatar mig lika mycket endå. Ärligt talat, vem är jag? Försöker verkligen göra så att allt och alla ska må bra, men jag glömmer bort mig själv och låter mig falla. För det är det jag är bra på. Bra på att förstöra mig själv. Jag är bra på att säga ja. Vad folk än ber mig om, jag gör det. Jag gör det för att bli omtyckt. Jag står ut med att jag aldrig kommer bli älskad som dom andra. Jag står ut med att stanna kvar, även fast jag inte orkar mer. För tar jag den lätta vägen härifrån, vet jag hur folk kommer minnas mig. Den fega. Den som inte vågade. Den som inte klarade av att stå emot. Jag förblir tjejen som alltid kommer avsky sig själv. För den jag blev.För att jag låter mig själv bli ner puttad. För att jag litar på folk som sviker mig hela tiden. Jag förlåter dom. Jag vill bli omtyckt. Men mest av allt vill jag bara härifrån. För jag orkar inte med min ångest. Jag orkar inte såra dig något mer. Jag försöker sköta skolan, för att jag vet att du vill det. Men jag är rädd att gå dit. Rädd att något ska hända. Jag hatar att vara där. Jag hatar att jag blivit så dålig, allt jag gör blir bara fel. Och det är då dom börjar skratta, det är då dom kommer hata. Jag hatar att jag hatar mig, trött på att vara trött. Jag skriker ut mina kvävda rop på hjälp, fast jag vet att ingen lyssnar på dom. För jag vet att förr eller senare, kommer jag bli helt ensam. Till och med du, du som aldrig borde svika. Du som alltid ska finnas kvar där. Du svek mig. Även om du gång på gång sa att du älskade mig, så vet jag att pågrund av hur jag var, hatade du mig. Erkänn nu. Erkänn! Det är sant.. Det är det. Annars skulle du inte gjort så där. Annars skulle du lämnat mig ifred då jag bad dig. Minns du, då jag låste in mig. Jag hörde dig. ''Vi kan inte lämna henne här'.'' Jag vet vad du syftade på, jag vet vad du tänkte då. Men oroa dig inte. Jag stannar kvar på den här äckliga fucking jorden. Jag fortsätter vara levande begravd. Tillslut kanske du inser sorgen, tillslut kanske du låter mig gå. Släpp mig. Gå. Lämna mig ensam här. Så det tillslut inte finns någon som bryr sig. Så jag kan försvinna, utan att någon märker något. För jag kommer aldrig må bra igen. Fan. Jag svär, mina dagar är räknade. ''
Allt handlar om en flicka som trodde hon hade kontroll,
men allt som hon höll fast i har hon nu tappat bort.
Tankarna är värst, när flickan vet vad som kan hända,
ingen idé att prata, vem kan få hennes tankar att vända?
Hennes blick emot sig själv, hon måste gå ner i vikt,
hon kan inte förstå hur folk kan tycka hon är fin.
Hon är den flickan, hon som alltid varit stark,
men nu ligger flickan ensam & hon gråter varje natt.
Varför valde denna flickan att gå denna väg?
Hon tittar sig i spegeln men hon ser sig inte själv där.
Ingen kan förneka, alla ser ju vad hon gör,
men hur ska man hjälpa, bäst att skita i det hon gör.
Men det har inte gått så långt, flickan tror det om sig själv.
Men hon får höra av sina vänner, att hon måste söka hjälp.
Flickan vet det måste ändras, men hon kan inte själv.
Och om hon skulle få hjälp skulle hon inte tagit emot den.
Hon hatar sig själv, att hon inte kan sätta stopp.
jag hatar att vissa killar inte förstår..
Att dom inte lyssnar eller dissar bara sådär..
Att dom anklagar en eller bara säger nej då man ska säga ja!!
att dom inte hör då man gråter eller ej.. (inte hör skillnaden på förkylning och gråtning xD)
att dom gör saker dom inte borde göra och inte skämms efter det..
Och speciellt att dom tror dom har rätt då dom har FEEEL!!
att dom inte tänker sig för innan dom öppnar sin fuckiing jävla käft..
Tycker dom här killarna borde tänka på dehär..
Ni vet vilka ni är.. behöver inte nämna några namn..
