Det rör inte hjärtat
Jag vill höra dialekter från folk i stora städer runt om mig, på bussen, på fina uteserveringar och i parken där vi brukar ligga i gräset och dricka vin. För jag vill känna att jag är mindre än vad den här stan har att ge. Vill se människor rusa fram längs stora gator, bredvid och in i mig för att känna att jag ibland är för liten och inte syns. Jag vill att en söt pojke fingrar på mina revben och viskar hemligheter han gömmer i gropar längs min ryggrad.
Jag vet inte hur jag ska betee mig runt folk, betee mig runt söta pojkar som ler och gör alla flickor knäsvaga. Jag vill vara speciellt och synas utan att klänga, hänga, låta kåta indiekillar ta på mina bröst och dricka vin som tröst för mitt dåliga självförtroende jag sedan försöker spy ut i toalettstolen men det kommer bara galla. Så nu sitter jag här idag och undrar vad fan jag gjorde igår? Vad jag inte gjorde och vad jag borde göra. Jag borde inte göra någonting jag tycker jag är för äcklig för att röra mig runt folk. Jag känner mig så himla mycket större än alla andra flickor som är där och vågar inte röra mig, jag måste visa mig från rätt sida, gå på rätt sätt, inte röra mig för fort, inte röra mig för sakta så att folk tror att jag är för tjock för att röra mig normalt. Vilket jävla "dilemma" hur orkar hon? tänker ni. Jag vill så gärna vara perfekt, jag vill så gärna vara någonting folk vi ha och röra vid.