en gammal dikt

har fått höra din röst igen, den var så len...jag va inte döv efter allt
har fått se din snygga kropp igen, den va underbar...ja va inte blind efter allt
har fått känna dig igen, du var varm å mjuk...ja hade känsel efter allt

leta efter din blick å ja hittade den, den sa mer än tusen ord
skrek efter dig å du svarade, med så mjuka ord så ja smälte
sprang till dig å kom närmre, nu krypmte avståndet för varje steg
fick ha dig nära mig å nu e ja glad