NÃ¥gon borde kunna relatera..

... Till den där känslan när man befunnit sig på EC ett bra tag (sedan 2012 tillochmed) och man inte vågat yttra sig varken i blogg eller forum pga rädsla för att senare ångra att man ens hade en åsikt, men då är allt för sent och de coola kidzen på EC kommer aldrig att glömma. Aldrig.

Men så helt plötsligt så kommer man på att det fina med internet är att ingen är 100% seriös (och skulle någon vara det så är jag hemskt ledsen för hens skull, skickar styrkekramar, allt blir bra, lovar!)
Och när man inser det så flummar man litegranna i forumen, för att helt plötsligt skriva ett blogginlägg, helt utan vettigt innehåll med sitt vardagliga tänk.

Och nu, nu till känslan jag vill ha någon som kan relatera till; Den hjärtskärande paniken när inte bara en person läser inlägget, utan typ 10 pers på ca fem minuter, varav vissa är de där coola kidzen.
Nu är jag tillbaka på ruta ett och kan inte ens radera helvetet, för det har lästs ännu fler gånger nu, det är alltså bara att dra ett djupt jävla andetag och spela iskall och fortsätta blogga.

(eller hur?)