Lyckan försvann lika snabbt som den kom

Jag som trodde att livet var på rätt väg. Att alla bitar skulle falla på plats.
Jag som kände en glädje som jag inte känt sen pappa levde. Men det skulle ju såklart rivas sönder och brännas upp!
Och sen blir nedknuffad och få flera knivhugg i hjärtat.
Att soc,lärare och Kevins far har förstört så jävla mycket! Att rycka ifrån mig det som betydde mest för mig....
Jag har liksom tappat glädjen. Jag har tappat hoppet. Hoppet har lämnat mig.
Jag sjunker tillbaka till gamla spår igen tack vare detta! Psyket är helt... Ja. Det ät kaos!!! Mer kaos en det var innan!

Jag börja hata mig mer och mer.
Hatar min kropp totalt nu.
Vissa dagar... Kan jag hets äta!
Och andra... Äter inget alls.
Nu är det svårare. Att äta utan att ha sin bror...
Fy fan.
Mat är det sista jag tänker på.
Tack soc... Tack för att ni gör allt värre <333333333333333333333333333333333333333333333333333

Och nu ger jag fan upp den så kallade kärleken med!!!!

Och kom inte med nått "det finns nån för alla..."
Och blaaaa blaaa blaaa!