Världen fortsätter ändå...

Dörren öppnades och jag steg på. Gick mellan alla säten. Tills jag fann mig en plats ganska långt bak.
Tog fram mina hörlurar och satte i gång musiken. Och hamnade i min egen lilla värld.
Kikade ut genom fönstret. Såg hur solen var där bland lite moln. En gäspning. Ja, det blir så när man har varit vaken hela natten.
Jag kikade upp mot himlen. Tankar börja komma. Pappa dök upp i skallen. Blev tårögd. Sen tänkte jag på min ögonsten, min lillebror. Var nära på att bryta ihop totalt! Hur mår han? Hur har han det? Har han sovit något inatt?
Massa frågor dök upp.
Men jag är den personen som HATAR att gråta inför en massa folk. Be strong! Ja. Här höll jag inne allt!

Allt känns så konstigt.
Vissa myndigheter och vissa människor bara förstör för andra.
Så man blir helt orkeslös. Man fattar inget.
Medans man ligger i sin säng och stirrar upp i taket och funderar.
Så fortsätter världen utanför.