Är ni sotis eller vad är det?

Om jag ska leve efter vad alla andra andra tycker och tänker.
Så kommer jag fan aldrig kunna få lära mig någonting själv.
Jag vet, att mina vänner är rädda om mig och att dom inte vill att jag ska bli sårad.
Men...Jag måste få chansa jag åh. Jag måste också får göra dumma saker.
Vem har sagt att det bara är som får göra det?
Ni kanske tror att jag är en sån där duktig tjej.
Men då känner ni mig inte tillräckligt.
Ni kan säga vad ni vill.

När jag väl har hittat en kille.
Som får mig att glömma det dåliga.
som får mig att känna mig älskad.
Som får mig att känna mig speciell.

Ja då jävlar.
Så ska det snackas skit om han!
Och att jag ska ge fan i att träffa han!
Varför säga så?
Vill ni att jag ska vara ensam och känna mig värdelös och oälskad?

Det "roliga" är.
Att dom flesta som säger att jag ska ge fan i att träffa personen.
Har själva försökt att få han en gång i tiden.

Då undrar jag: Är ni så jävla sotis på mig, för att jag har kommit ett litet steg närmare han än vad ni har gjort?
Så att ni gör allt för att jag inte ska "få" han?

Jävligt patetiskt i så fall!