Det är otoroligt...

Är det inte otroligt?
Otroligt hur mkt man kan dölja.
Dölja genom lite skratt och leenden.
Fejkar allt.
Och det är ju otroligt hur många det är som går på det också.
Man kan ju undra varför man inte bara visar det man känner.
Tja, jag har försökt förut.
Men då har jag bara fått höra "men va inte så arg"
"sluta va så sur"
"det är väl inget att bli ledsen över"
"har du aggression problem eller!?"

Så till slut la jag av.
Jag stängde av allt.
Jag visste inte vad jag skull göra.
När skulle jag få visa mig ledsen?
När skulle jag få visa mig arg?
När skulle jag få mina vredes utbrott?
Aldrig!
Jag sluta med att visa vad jag känner.
Fejkar allt ist.
Skratten.
Leendet.
Att jag mår bra.
Det är bara lögn.

Visst har jag försköt i skolan att visa vad jag känner.
Men jag backar igen.
Jag vågar inte.
Jag kan inte.
Är van vid att hålla inne allt vad känslor innebär!

Är rädd för att det har gått lite över styr...