Burn my shadow

Söker ständigt och konstant, utan avbrott, efter det där lilla som skulle vända allting i trehundrasextio grader.
Det där lilla "något" som skulle ge mig någonting att sträva efter, längta efter, längta till.
Kan inte riktigt skaka av mig känslan av att det är någonting som fattas, som saknas. Som skrapar det där hålet djupare och som får mig att undra allt mer intensivt om det här är allt som erbjuds.

Men vet ni?
Jag vågar nästan, fast bara nästan, tro att det kanske är min tur nu. På riktigt.
Inte som de andra gångerna. Nej.
Utan som en helt ny gång, en helt ny vilja att göra saker och ting annorlunda.

Våren är min tid, och jag tänker ta mitt liv tillbaka.