Skolan suger

Är det någon som suger så fruktansvärt så är det att gå i skolan. Skolan suger.
Eller ja om den gör det numera vet jag ju inte för jag har inte gått i skolan på 8 år eller var det blir men för mig så sög skolan.
Högskolan var guld men grundskolan och gymnasiet sög så hårt.

Blev retad och mobbad hela lågstadiet och halva mellanstadiet. Jag fick aldrig någon hjälp från lärare eller klassföreståndare. En gång på klassrådet så tog jag upp inför hela klassen att jag blev retad. Alla skrattade. Inget hände efter det. En annan gång läste jag upp en berättelse jag hade skrivit. Alla skrattade åt den. Skolan sög.

I mellanstadiet gick det bättre. Men vi hade en rätt dålig klass. Alla pratade och vi hade en lärare som inte orkade med oss och tog ut sin pension tidigare än han hade räknat med. Jag hade rätt få vänner och bli mobbad lite då och då. Alla killar skulle spela fotboll eller hockey. Jag hatade fotboll och hockey. En gång fick jag spela piano för alla mellanstadieklasser. Jag tyckte jag sög men jag fick lite beröm. Den dagen sög inte skolan. En gång smällde jag och Erik smällare i järnrören bredvid matsalen. Då sprack en ruta. Vi berättade aldrig att det var vi. Alla skulle spela ryska posten på födelsedagsdiscon. Erik fick kyssa den snyggaste tjejen i klassen. Då blev jag så så svartsjuk. Jag hade aldrig kysst någon. Skolan sög.

I högstadiet gick jag på Hagebyskolan i Norrköping. En av de sämre skolorna i sverige faktiskt. Dåligt med pengar. Bråk och droger varje dag. Jag är glad att jag överlevde den där skitskolan. Niorna retade oss sjuor. Jag var smal och utanför. Hade datorn som vän. Klädde mig i grått för att inte sticka ut. Minns inte att jag gjorde något speciellt under hela högstadiet. Jag fick ok betyg men inget märkvärdigt. Jag valde syslöjd istället för träslöjd för syslöjd verkade roligare. Jag var den enda killen i syslöjden. Jag skämdes som en hund så jag bytte. Skolan sög.

I gymnasiet så umgicks jag inte med någon utanför skolan. Alls. Jag hade svårt för matte och många andra ämnen. Men jag skolkade aldrig. Inte en enda gång. Jag var nervös inför presentationer så jag stod och darrade när jag skulle prata. Jag hade utvecklingssamtal där min klassföreståndare tyckte att jag skulle ställa mer frågor på lektionerna. Nästa lektion var fysik och jag räckte upp handen för att svara på en fråga och lärare pekade på mig samtidigt som hon försöker komma ihåg mitt namn. Alla tittade och det var pinsamt. Vi hade klassfest och jag var den enda som inte dök upp för jag var rädd för att dricka alkohol. 3:e året på gymnasiet så dog min pappa. Allt var kaos och konstigt. På alla hjärtans dag så delade de ut rosor i klassen till de som hade fått en. Fick aldrig någon. Skolan sög.

Gick på komvux i ett år efter gymnasiet och pluggade upp betyg. Det sög inte. Umgicks med bara tjejer. Det var skönt. Tjejer är smartare, mer mogna och lättare att vara med. Skolan sög plötsligt inte jättemycket. Blev jättekär i Martina och Susanne samtidigt. Blev tillsammans med min första flickvän, Emelie. Hon dumpade mig efter 2 månader. Då sög livet.

I högskolan gick allt bättre. Borta var de idiotiska klasskompisarna i gymnasiet vars ambitionsnivå låg på noll. Borta var de som inte ville plugga. Det var plötsligt ok att vara "plugghäst". Ingen såg ner på dig. Folk var snälla. Fick bra betyg. Fick alla rätt på min sista mattetenta. Var först i sverige någonsin att få högskoleingenjörsutbildning i datorspel.

Och nu sitter jag här i Stockholms kanske finaste hyresrätt med mitt och mångas drömjobb att få göra datorspel. Jag har hållit presentationer i olika världsdelar och jag har helt plötsligt en vänskapskrets där jag tillhör de populära istället för de bortglömda. Så exakta motsatsen mot hur skolan var och hur jag var då. Tänk om jag hade vetat då vad jag har blivit idag.


Skolan sög.