En helt vanlig kväll på bårhuset

*Utdrag ur Mikaels långa och skumma liv*

(följande är faktiskt 100% sant, jag hittar inte på!)

Min pappa var begravningsentrepenör och när jag var 15-16 sisådär brukade jag följa med honom och hämta döda människor när han hade jour. Han fick ett samtal och var det någon äldre som hade dött på ett ålderdomshem så fick jag följa med. Dels för det var lättare att bära, gamla människor väger inte så mycket oftast, och dels för att det med stor sannolikhet var ett väntat dödsfall och inte så psykiskt påfrestande för alla inblandade.
Efter man hämtat någon som är död så åker man direkt till bårhuset. Där ligger alla i ett kylrum under lakan. Ibland fick jag även följa med och hjälpa klä den döde vilket man gör innan man lägger någon i en kista för begravning. Det görs också på bårhuset. Första gången jag var på bårhuset med min pappa så skulle vi klä en ganska tjock kvinna. Vi hämtade henne inne i kylrummet och skulle bära henne över till kistan men hon var för tung för mig med mina klena muskler. Så det finns en kran i taket man kan ta hjälp med. Man spänner fast remmar under kroppen och lyfter upp kroppen med kranen. Så där står jag, 15 år, och får se min första fullt helt nakna kvinna - död, gammal, hängandes i taket.... Det var en rätt omtumlande upplevelse.

En kväll så skulle vi göra ett rutinjobb med att klä någon. Vi åkte till bårhuset som vanligt och steg in och pappa läste upp namnen på vita tavlan där alla döda registreras med ett nummer och namn.
"Hämta nummer 425, Andersson", mumlade Pappa.
"Ok!" sa jag.
"Vill du hämta själv?", frågade Pappa.
"Ja... ja det kan jag göra.", svarade jag.

Det var första gången jag hämtade någon själv från kylrummet. Det var lite pirrigt. Inne i kylrummet så är det precis lagom kallt för att det ska ånga ur munnen när man andas. Det luktar konstigt. En blandning av död och desinfektionsmedel. Det är jättetyst sånär som på en fläkt i taket som snurrar lite. Överallt ligger det döda kroppar under vita lakan som i en film.

Jag körde min vagn och letade efter rätt nummer. Helt plötsligt hör jag någon som suckar. Fryser till. Tittar mig omkring. Pappa är inte här och står utanför kylrummet vars dörr är stängd så det var inte han. Jag hade INTE hört fel. Någon suckade! Det lät jättehögt. Jag har gåshud och skakar lite och hämtar nummer 425 och lägger honom på vagnen och kör ut.
Väl ute skrattar jag lite nervöst och berättar jag att jag blev rädd för det lät precis som någon suckade.

Pappa bara: "Jaha ja men det var det nog! Det kan bli så ibland. När kroppen dör så slappnar alla muskler av tids nog och kroppen har fortfarande kvar luft i lugnorna som då kan åka ut ur munnen i ett enda tryck och då låter det som någon suckar."
Jag: "..."

Det var någon av de sjukaste jag hört. Jag sa inte så mycket mer på den kvällen. Åkte hem sen och funderade på livet och sånt.