Tjej, 25 år. Bor i Norrtälje, Stockholms län. Är offline
lolzzzz har inte lagt till några event än.
lolzzzz har inga vänner än. Bli första?
Jag får killar som jag inte vill ha eller är intresserad av och de som jag verkligen vill ha bryr sig inte om mig på samma sätt som jag bryr mig om dem. Det har alltid varit såhär och det är ganska tröttsamt. Visst, jag är ung och allting, men jag menar ju inte att jag tror att jag kommer hitta en kille nu som jag kommer dö med, men det är ju alltid mysigt att ha någon ett tag iallafall.
För ett tag sedan sa någon i min klass "varför skulle man vilja begå självmord?"
Det fick mig att verkligen tänka. Jag trodde att det var en självklarhet att man någon gång känt sig så nere att man åtminstone har haft en tanke på det, men att det finns de som inte lider av denna ångest överhuvudtaget och är lyckliga nästan hela tiden medan de finns de som går med självmord i tankarna, det är sjukt.
Men det gjorde mig väldigt arg också, att folk inte kan försöka förstå det här, det är ganska respektlöst. Bara för att man inte är i den situtionen själv behöver man inte vara respektlös för att man inte förstår. Men när man är 15 år borde man väl veta vad depression och självnordsbenägen betyder? Det tycker jag iallafall.
Det påminner mig om när en kompis sa till mig "jag förstår inte varför du gör en så stor grej av det", detta var ang. mina sociala problem och jag ville inte göra en sak. Personen var medveten om att jag är & var oerhört blyg medan hen inte är det överhuvudtaget, så det var ganska dumt sagt, för det är väl självklart att hon inte förstår det om hon inte har samma problem som mig. Det fick mig att känns mig mer värdelös än vad jag redan gjorde och jag ville bara börja gråta. Det är så jävla respektlöst.
Sommarlovet har knappt börjat och jag har redan ångest inför att börja skolan igen, jag vill verkligen inte. Det är så skönt att det bara är ett år kvar nu, jag kan klara av detta. Men med tanke på hur detta skolåret har varit så känns det hemskt att börja igen. Jag sänkte mig i nästan alla ämnena, hur värdelös känner en inte sig då? Är inte så förvånad, men det får en att må så himla dåligt. Jag vill verkligen komma in på det gymnasiet jag vill komma in på, men hur tar man tag i allting när man inte har någon ork? Bara tanken på skolan gör mig stressad och nervös.