Panikar sönder

Pappa står i köket och svär.. igen
Över jag vet inte ens vad, jag bryr mig inte.
var där nyss men sen började han svära och skrika då drog jag upp på mitt rum, stängde dörren och satte på musik för att slippa höra.
Jag förstår att han är frustrerad... han har precis fått veta att han har magkatarr och han köpte en mobilskal som gick sönder direkt.
Men jag blir ändå så sjukt påverkad av när sånt här händer...
Det är stunder som nu jag skulle behöva att Valdemar bodde fem min bort och att ja skulle bara kunna dra över till honom och gömma mig i hans famn tills allt gått över...

Men jag gick som sagt upp på mitt rum och som distraktion försökte jag göra läxor. Vi får se hur bra det går.
Tänker dock inte gå ner fören jag måste för att hela skiten är så sjukt jävla obehaglig och jag vill bara försvinna...

Vad ens? Jag behöver inte det här.
Är jag egoistisk nu?