just som livet började bli okej

Just som jag accepterat att bli lite äldre fick du mig att må dåligt. Du gjorde det på ett dåligt sätt. Jag hade förväntat mig bättre av dig. Snälla låt mig existera utan dig nu? Tack.
Prata inte med mig förens om typ ett år... du vet det har tagit så lång tid för att jag ska börja känna glädje igen. Så nu kan det väl bara ta ett till ellerhur? Jag kommer absolut inte typ falla tillbaka jättelångt..

jag klarade mig förra gången tack vare dig. Nu vet jag inte längre. Självskadebeteende är väl ändå ingen biggie?!?