Juli.

Denna kväll är en av få som jag valt att tillbringa alldeles själv, tro mig detta är stort steg för lilla mig. Under denna korta tid har jag kommit underfund med vad som är värt att hyllas och dissas. Först och främst vill jag klappa mig på axeln och berömma mig för det positiva antagningsbeskedet jag mottog förra veckan. Ja, sanna mina ord, jag ska till Lund och plugga arkeologi. En av mina många drömmar har gått i uppfyllelse och jag svävar på moln. Jag är så stolt över mig själv hur långt jag tagit mig i livet, hur långt jag dessutom är villig att gå för att slutföra det jag nyligen påbörjat. Jag är en kämpe. Jag vågar säga det, jag tror på att man ska berömma sig själv och inte enbart andra. Den enda som verkligen måste i alla situationer stå ut med dig är just DU, hela livet ut, så varför inte börja trivas med också. Jag vill se mig själv som en individ med många komplex och dåliga vanor som kan uppfattas som självdestruktiva, men är man inte bara mänsklig? Jag har verkligen kommit fram till att det finns verkligen inte en enda människa i hela vida världshistorien som jag kan stämpla som"perfekt". Inte ens Angelina Jolie med hennes vackra fylliga läppar och silkeslena hår. Alla har brister och alla har något som gör varje individ unik på sitt egna vis. Det som då kan gå mig något fruktansvärt på nerverna är sociala medier och deras hjärntvättning, skriver den ena lögnen efter den andra. Vi människor är så trygga med att följa mallar och bekväma med att blunda för sådant som faktiskt kan anses vara det enda viktiga , frihet. Att få vara fri i sinnet, kroppen och i samhället. Jag vill blunda och önska mig en värld där något sådant existerade, där vi alla kunde leva i harmoni och fri från alla sjuka skönhetsideal, religionskonflikter och kategorisering av mänskligheten. Nej, jag vill ha något mer, jag vill ha något äkta.

Waaaah vad jag spann iväg där, jag ursäktar och förklarar mig att jag endast haft mig själv att bolla mina tankar med i kväll. Jag tror att det också är en av anledningarna till att jag snubblade in här på bloggen och valde att skriva av mig. Det är rätt så skönt ändå, det känns inte lika tungt på axlarna längre. Jag tror många kan relatera till ovanstående och därmed möjligtvis ta del av mina råd, från psykologen Kaj. Låt oss gå ut i fred och fisa glitter och rapa regnbågar.

Peace out.